This text provides an account of the creation of the performance STUMT TVÅNG, which premiered during Scenex22. Throughout the text, I consistently refer to the postdramatic concept as articulated by Hans-Thies Lehmann, as it highlights interesting aspects of the set designer's role in contemporary theater.

The purpose of this project is to explore how we can minimize the climate impact through the way we plan, produce, and support performing arts productions. The overarching research question was: How can we continue to create relevant and innovative performing arts with a smaller climate impact? The faculty in performing arts at Stockholm University of the Arts worked with Harry Martinson's Aniara from their various disciplines.

Kroppslig läsning är en reflekterande text om att överbrygga skådespelarensarbete med kroppen som instrument, det undermedvetna och dramatisk text.I ett ständigt pågående sökande efter en kroppslig metod för repetitionsarbeteomprövar jag och ibland ifrågasätter det vokabulär som jag själv använder migav för att kommunicera mitt praktiska arbete och erfarenhet. Genom dennatext har jag gjort en ansträngning att beskriva min metod som i det dagligaarbetet ofta sker genom ordlösa handlingar, fysiska skeenden och där minaspråkliga påståenden är fyllda med öppna, poetiska liknelser och symboler.Jag försöker inte påvisa att min metod skulle vara lösningen på en ultimatrepetitionsteknik. Jag hoppas i stället på att väcka frågor kring skådespelarensarbete med den dramatiska texten på kroppsliga villkor. Min intention är attlägga fram en pusselbit till den pågående dialogen om ett förkroppsligatarbete med dramatisk gestaltning.

We present a work where a space of realtime synthesizedsounds is explored through ear (Oto) and movement(Kinesis) by one or two dancers. Movement is trackedand mapped through extensive pre-processing to ahigh-dimensional acoustic space, using a many-to-manymapping, so that every small body movement matters.Designed for improvised exploration, it works as bothperformance and installation. Through this re-translationof bodily action, position, and posture into infinitedimensional sound texture and timbre, the performers areinvited to re-think and re-learn position and posture assound, effort as gesture, and timbre as a bodily construction. The sound space can be shared by two people, withadded modes of presence, proximity and interaction. Theaesthetic background and technical implementation of thesystem are described, and the system is evaluated basedon a number of performances, workshops and installationexhibits. Finally, the aesthetic and choreographic motivations behind the performance narrative are explained, anddiscussed in the light of the design of the sonification.