1 - 2 of 2
rss atomLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Hedman Hvitfeldt, Maria
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Malmgren, Ulrika (Contributor)
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Norrton, Simon (Contributor)
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Hellwig, Claes Peter (Contributor)
    Stockholm University of the Arts, The Department of Performing Arts.
    Nu kommer framtiden. Nu kommer den!: en rapport om möjligheterna för Stockholms dramatiska högskola. Skriven av Utbildnings och forskningsgruppen, UoF2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    INLEDNING

    Uppdraget Så här såg vår uppgift ut som det fastställdes av Styrgruppen 2009-06-02: Arbetsgruppen Utbildning och Forskning (UoF) ska • i det första skedet av processen ta sikte på de innovativa möjligheter som en ny högskola erbjuder • särskilt överväga nya utbildningsområden, som dagens båda högskolor inte uppmärksammat • knyta extern kompetens till gruppen • inhämta tidigare och nuvarande erfarna pedagogers tankar • överväga former för omgivande branschers och omvärlds medverkan i och påverkan av arbetet • anlägga ett internationellt perspektiv • ge plats för en reflektion över hur en ny högskola kreativt kan förhålla sig till Bolognasystemets olika utbildningssteg Vi har valt att tolka det som att vi inte förväntats komma med en färdig organisationsplan, utan först och främst ska leverera en visionär text som kan ligga till grund för fortsatta samtal om framväxten av Stockholms Dramatiska Högskola, SDH. Att komma med prognoser är svårt, särskilt om de rör framtiden, men vi har efter förmåga gjort ett försök. I stället för att arbeta igenom alla idéer till sin yttersta konsekvens och då riskera att kväva intressanta resonemang och vilda tankar har vi medvetet valt att låta texten spreta. Det är ett internt material som riktar sig till alla som är verksamma inom Teaterhögskolan i Stockholm, TH, och Dramatiska institutet, DI. Vi har under hösten 2009 intervjuat före detta och nuvarande studenter och lärare, yrkesverksamma konstnärer eller andra vars förhoppningar och farhågor inför vår process vi varit nyfikna på. Vi har besökt olika miljöer som vi tror kan inspirera den nya skolans skapande av en kreativ omgivning. Vi har rest i landet och världen för att ta del av andras erfarenheter och för att få syn på oss själva. Vilka är vi? Vilka vill vi bli? Som en bilaga till rapporten bifogar vi mer detaljerat hur vi arbetat och vilka vi träffat. De intervjuer och reserapporter som är gjorda finns på vår hemsida, gå in på www.nyhogskola.se och klicka på Inspirationsbanken. Vi vill inleda med några kompassriktningar som vi tror kan vara till hjälp när man navigerar genom rapporten; Vi som sitter i UoF-gruppen är alla på olika sätt knutna till TH och DI, men vi representerar inte våra skolor eller de yrken vi har. Vi har ansträngt oss för att gemensamt hitta utgångspunkter och målsättningar för en helt ny skola. Vår rapport bygger inte på grundliga analyser av dagens två skolor. Det är nödvändigt att analyser görs, men vi bestämde oss tidigt för att försöka arbeta så utopiskt som möjligt för att finna förslag som inte dikteras av vad vi har i dag. Något som visat sig väldigt svårt då alla drömmar kommer ur erfarenheter, men det har varit en viktig ledstjärna i vårt arbete. Som utgångspunkt har vi haft att fusionen måste ske på alla plan, ingen del ska in i den nya skolan utan allt måste byggas från grunden. Detta kommer att påverka såväl fungerande enheter som mer tydliga problemområden. 4 Något som berikat vårt arbete i arbetsgruppen är att vi kommer från olika yrken, vi är lärare och studenter, konstnärer och administratörer. Detta har gett oss fler infallsvinklar på uppdraget men det väcker också ett behov av att diskutera vissa centrala begrepp. När vi använder eller hör ord som omvärld/bransch förstår vi dem olika, så även om vi inte är konsekventa i rapporten kommer här ett par bestämningar; Omvärld – allt och alla utanför skolan. Människor och samhälle. Bransch – framtida arbetsgivare, företrädesvis inom film, radio och TV. Yrkesverksamma – professionella konstnärer med de yrkesfunktioner vi utbildar för Lärare – de som undervisar på skolan Kollegium – den plats som organiserar undervisningen, ett organ Vi har diskuterat konst och hantverk. Vi menar att hantverket är en förutsättning för att kunna utöva vår konst, men vi har valt att problematisera vår definition av hantverket. Vad är det, egentligen? Vilka är våra yrken i dag? Vi ser ett behov av att söka lösa upp de hierarkier och den skråmentalitet som idag präglar och inordnar våra yrken. Fusionen Vi vill bygga en levande skola. I Mary Shelleys roman försöker Frankenstein skapa liv. Han ikläder sig skaparrollen och genomlider kval och umbäranden. Till trots mot naturen lyckas han till slut, men projektet blir hans undergång, han skapar ett monster. Om vi tillåts leka med metaforen lite till, att vårt uppdrag är att skapa något levande, så har vi i enlighet med vårt uppdrag tagit fasta på att vi inte som i romanen ska sammanfoga olika delar utan ska skapa förutsättningar för en fusion. Föreningen mellan våra två högskolor ska ske på partikelplanet, ett helt nytt ämne med än högre densitet ska skapas av de atomer som idag utgör molekylerna Teaterhögskolan och Dramatiska Institutet. Våra odds förbättras dessutom avsevärt i jämförelse med Dr Frankensteins då våra material kommer från två levande kroppar. Drömmen om en samlad skola är inte ny, det är en gammal tanke som återkommit med jämna mellanrum, men som av olika skäl nästan alltid kvävts i sin linda. Vilka är de svårigheter och motsättningar som gjort alla tidigare försök lika hopplöst fåfänga som alkemistens ambition att skapa guld? Vad är det som säger att vi ska lyckas? Hur kan vi utnyttja våra motsättningar till att utgöra den friktion som krävs för att det ska alstras energi? Från dramatiken vet vi att konflikten är själva förutsättningen, och det är kanske just detta, att inte rädas konflikten utan att se den som själva motorn i processen. Den kreativa konflikten som för oss framåt. Den nya skolan kommer få en särställning i svenskt kulturliv och utbildningsväsen och måste ta ställning till hur den vill förvalta sin position. Om skolan vill kommer den ha stor möjlighet att påverka och i förlängningen förändra den bransch studenterna ska verka i. SDH ska vara transparent i struktur och visioner både för de som är på skolan och de som söker sig dit och måste därför vara beredd att formulera vad den står för. Skolan ska vara en plats där människor med olika bakgrund och konstnärliga uttryck utmanas och utvecklas sida vid sida. För att kunna utnyttja storleken och bredden till sin fördel och se till att näven av olika inriktningar inte faller sönder i fingrar måste SDH ha en gemensam vision, ett välformulerat och fungerande mission statement. Något för studenter och personal att samlas kring och brottas med. Ett mission statement som formulerar verksamhetens mål och ursprung fungerar som rekryteringsgrund för studenter och personal och hjälper skolan att både utmana och förklara sin verksamhet. Det är viktigt att det finns en övergripande syn på hela skolan som präglas av sympati för och kunskap om varandra, både på student- och lärarnivå. Det ska vara EN skola. 5 SDH måste ta ett samlat grepp kring en vald pedagogik. Vi vill bygga en skola där studenten studerar istället för lär sig. Hur ser man på studenten och studentens lärande? Ska vi utbilda solister eller ensemblekonstnärer? Våra studenter måste både ges möjlighet att behålla och utveckla sina individuella kvaliteter och ges absoluta förutsättningar att ingå i kollektiv. Våra studenter måste lära sig att inte bara arbeta i grupp, utan också skapa i grupp. Skolan har även ett gyllene tillfälle att på allvar bli internationell. Inom flera av de områden skolan utbildar för krymper världen. Vi måste vara à jour med den internationella utvecklingen, både vad gäller högskolor och arbetsmarknaden i stort. Skolan har allt att vinna på att ta sin plats i samtiden och att i dialog med bransch och publik visa vägen. Dialog är viktigt. Inom vissa discipliner har avståndet i dag blivit för stort, vilket hämmar vår möjlighet till inflytande, både konstnärligt och instrumentellt. Skolan måste med auktoritet fortsätta definiera sig själv och sina mål, men samtidigt ha styrkan att kunna ta in omvärlden. SDH kan inte och ska heller inte påstå att den examinerar färdiga konstnärer. Vi ser konsten som en process, så även konstnärskapet och själva skolan. En process som med nyfikenhet och mod söker sig vidare, utmanar sig själv och sina värderingar för att stärka dem. Studenterna har inte bara möjligheten att under studietiden mötas och bygga framtida nätverk, utan även genom valbara kurser och gemensamma arbeten fördjupa sig i andra medium än just det de själva valt. Detta blir en hörnsten i den nya skolan, hur vi än sedan väljer att organisera den; att nyttja skolans storlek och bredd till en förutsättning för den utbildning vi erbjuder. Att å ena sidan genom valbara kurser och program kunna erbjuda studenten individuell fördjupning, ett sätt att möta studenten där den står, och å andra sidan kunna betona vikten av den kollektiva processen. Hur gör man då? Vi har ägnat mycket tid åt att dels försöka definiera en gemensam utgångspunkt och dels ett gemensamt mål och funnit att vi har varit relativt överens om väldigt mycket. Frågan har varit hur kommer vi dit? Några av oss vill börja med att ringa in vad en framtida student ska kunna när den går ut, andra av oss har önskat utgå från en beskrivning av vilken skola en framtida student ska möta. I båda fallen har vi valt att utgå från resultatet för att sedan baklänges konstruera förutsättningarna för att komma dit. Så för att slippa välja mellan hönan och ägget kommer vi i texten att skriva det vi är överens om, för att i modellerna möjliggöra yvigare och mer radikala förslag som inte behövt uppnå konsensus.

    SLUTORD

    Vad händer nu? Med överlämnandet av den här rapporten avslutas Utbildnings- och forskningsgruppens uppdrag, men nu börjar själva arbetet. Den hemsida vi byggt under arbetets gång34 kommer att finnas kvar fram till att SDH tar över. Tanken är att den ska kunna fungera som ett bibliotek och torg för tankar och idéer. Vår förhoppning är att vårt material kan tjäna som en inspirationsbank för det lag som i nästa fas tar över stafettpinnen. Vi har ringat in ett par frågeställningar som vi menar är absolut nödvändiga att styrgruppen med hjälp av alla på DI och TH besvarar i den fortsatta processen. Att den nya skolan lyckas samla sig kring ett mission statement är ett av de påstånden som betonats starkast av alla vi mött under hela vårt arbete. En tydlig och gemensam vision som både profilerar skolan utåt och fungerar som en vind inåt. En vind som man sen kan gå på kryss emot, eller ha i ryggen i en läns. Vi har resonerat kring dess betydelse och hur det skulle kunna se ut, men om det ska ha en reell funktion måste detta processas av hela organisationen. Studenter och personal måste ges tid och plats att gemensamt besvara vad SDH ska vara. Vi föreslår en serie workshops som planeras och handleds av en arbetsgrupp som har detta som sitt huvudsakliga uppdrag. Slutrapporten Forma Nya Högskolan som sammanställdes av Louise Rich och Daniel Tjäder för DI:s och TH:s räkning bygger på en gedigen metod som borde kunna användas i kommande workshops med personal och studenter för att på allvar förankra fusionen hos dem som berörs av den. Vilka ämnen ska studenterna möta under sin tid på SDH? Hur ska de möta dem? Här måste det göras en grundlig analys av vad och hur vi undervisar idag; vilka nyheter ska in? Vad väljer vi att ta med oss och vad väljer vi att inte ta med oss? Med förändringen följer att vi blir tvungna att välja bort vissa saker. Vi föreslår att man i det fortsatta arbetet strävar efter att vara mycket tydlig med sina val. Detta är komplicerat och kommer att bli en smärtsam process, men vi tror alla har förståelse för det. Alla vet att det måste till förändringar; det värsta vore nog om det inte blev det. Vi vill bara varna för att ledningen i sin omtanke om personal och arbetsmiljö undviker de svåra val som måste göras, eller att man frestas slarva med att kommunicera dem. Man bör till exempel ta ordentligt farväl av det som inte får plats i den nya organisationen för att erkänna att det har haft en betydelse. Det finns flera sätt att göra detta, funktionen är som en utspark. Lika viktigt som det är att ta emot det nya är att ta farväl av det gamla. Detta för att ge SDH en rimlig chans att komma igång ordentligt. Det innehåll och den inriktning man bestämmer sig för kommer att ställa nya krav på alla, men den nya lärandemiljön kommer att ställa särskilda krav på lärarna. Ett samlat grepp kring pedagogiken parat med att studenter ska kunna gå mer interdisciplinära vägar, om än bara i kurser, kommer innebära stora förändringar för många. Vi föreslår att organisationskommittén snarast gör en översyn över de resurser som finns på skolorna idag och lägger upp en strategi för hur man ska möta den nya skolans kompetenskrav. Medel måste avsättas för kompetensutveckling och kunskapslyft av olika slag. Detta kommer inte bara gälla undervisande personal, detta kommer förmodligen att påverka alla. Det är alltså två stolta högskolor med en makalös kompetens, som genom en fusion ska bilda en ny. Man kan fråga sig varför två väl fungerande enheter ska lägga ner för att med stor möda skapa något nytt? Något som ska husera alla oss med våra olikheter och motsättningar. Egentligen är det ingen stor sak. I mångt och mycket siktar vi i våra olika yrken och funktioner åt samma håll. Att vi går samman i en skola är egentligen det mest självklara då vi har så mycket gemensamt. Att skolorna är väl fungerande är dessutom en förutsättning för att det ska lyckas. Skulle vi däremot fortsätta leva åtskilt skulle vi gå miste om en rad viktiga utbildningsmöjligheter och konstnärliga samverkansvinster. Våra branscher, våra konstområden och vår omvärld i stort erbjuder nya utmaningar som kräver förnyelse och samarbete. Det är dags helt enkelt. Och nu är det möjligt.

  • Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text2011Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under projektet ”Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text” har jag i flera månaders tid och i samarbete med de yrkesverksamma fått möjlighet att ge mig hän och utforska en del av skådespelarens processer. Denna erfarenhet har gett nytt ljus på mitt arbete som pedagog och gett en större inblick i den yrkesspecifika komplexiteten som skådespelarkonsten innebär. Mitt arbete som pedagog har alltid präglats av ett brinnande intresse för och en kärlek till teatern och till skådespelaren – yrkesmänniskan. Efter att ha genomfört projektet har jag mött de processer som en skådespelare faktiskt utsätter sig för i och med sitt yrkesval. De nya insikterna har förstärkt min beundran för alla som dedicerar sitt yrkesliv åt skådespeleri. Mitt eget konstnärliga arbete tar avstamp i musik, rörelse och poesi. Jag väljer därför att avsluta denna reflekterande text med en poetisk hyllning till skådespelarens arbete och låter min landsmaninna Wislawa Szymborska och hennes dikt sätta punkt för denna reflekterande text kring skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text.

v. 2.35.3