Den här texten är ett personligt utforskande kring temana identitet, kreativitet samt närvaro i och genom den fotografiska handlingen. Den har sitt ursprung i anteckningar, samtal, tankefragment, fotografier, minnen, dikter, citat och referenser till personer och tänkare som ägnat tid åt att reflektera över människan, livet, fotografi och bildens betydelse i allt detta. Grunden för mitt utforskande kommer ur ett behov av förståelse och förändring. Förståelse för hur jag identifierar mig i min roll som fotograf och i relationen till mitt yrkesutövande. Förändring i min syn på mitt egna skapande och för att hitta ett personligt förhållningssätt till detta snarare än ett förväntat. Jag har en lång relation till den fotografiska bilden och ibland har det varit ett trasslig förhållande till identiteten som fotograf. I takt med en utveckling som gjort det möjligt för snart sagt alla människor att genom enkla knapptryck låta avancerade, men tillgängliga, tekniska processer skapa fotografiska bilder som med ytterligare knapptryck kan distribueras över snart sagt hela vårt jordklot, har jag funnit mig mer och mer vilsen trotts att jag trot att jag borde känna mig hemma. Jag vill därför även försöka gestalta en problematik som uppstår ur att den fotografiska bilden mer än någonsin utgör det huvudsakliga språk med vilket vi kommunicerar vårt förhållande till världen med. Har något i relationen till den fotografiska bilden gått förlorat häri? Uppstår det ett glapp i förståelse när det finns obalans i kunskapen om bildens tolkning? Eller formas det nya användandet av en direkt och omedveten förståelse för den fotografiska bildens subjektiva laddning? Dessa frågor, som så många andra, förblir kanske obesvarade. Men min förhoppning är att jag med min text ändå kan bidra till en utökad diskussion kring dessa.