Sammanfattning

Jag har gett mig själv ett år av mellanrum. Jag har satt en rubrik på mina upplevelser från Svarta Speglar och hur jag kan gå vidare. 

Att stanna i det intet vetandet lite längre än vad jag brukar, det är utmanande och bra för mig.  Jag söker i mina egna mellanrum i det jag skapar. I mellanrummens mellanrum.

Här följer några slutsatser i mitt sökande i mellanrummen:

1. Mellanrummen fungerar som en tidsbubbla som hjälper mig i den konstnärliga processen. Tidsbubblan finns inte på riktigt, det är något jag måste konstruera. Skapa mellanrummet. Men för att det ska bli ett skapande i detta rum, räcker inte tiden i sig. Jag måste samtidigt befinna mig i rörelse, i nuet, för att skapandet ska ske.

2. Mellanrummen inspirerar och fungerar som en idéspruta för att få syn på och berätta (för mig) nya historier. Med fokus på mellanrum, mellan händelser, föremål, mellan tonerna, mellan verklighet och fiktion kan jag skapa nya historier.

3. Mellanrummen är ett redskap för att förstå mig själv bättre. Genom att reflektera kring vad som finns mellan mina handlingar och åsikter får jag en bredare förståelse, djupare insikt och därmed nya utgångspunkter att skapa ifrån.

4. Mellanrummen får mig även att se och förstå/inspireras av mina egna mellanrum i ett retroperspektiv. Tittar jag på min livshistoria och fokuserar på mellanrummen, mellan olika perioder/händelser i mitt liv, skapar jag en djupare brunn att hämta inspiration ur för framtida skapande.

5. Mellanrummen är en metod för att komma nära kärnan och vidga det jag vill berätta. Min frågeställning under året är i själva verket en grund för framtida arbetssätt och processer.

Allt är möjligt i mellanrummet. Jag får bara se till att inte fastna där för mellanrummet klarar sig inte självt. Jag bör stanna lite längre i mellanrummen än jag brukar. 

Jag siktar mot mellanrummen och vill hamna mitt i prick. 

Jag intalar mig att för att nå fram tydligare måste jag leta däremellan.