Det ena genom det andra: en forskningsrapport kring dans, analys och historieskrivning med utgångspunkt i Vietnam
2010 (Swedish)Report (Other academic) [Artistic work]
Place, publisher, year, edition, pages
Stockholm: Dans och Cirkushögskolan , 2010. , p. 117
Series
Dans - forskning och utveckling, ISSN 1652-3776 ; 2010:2
Keywords [sv]
Dans, danspedagogik, Vietnam
National Category
Arts Pedagogical Work
Research subject
Artistic practices
Identifiers
URN: urn:nbn:se:uniarts:diva-498Libris ID: 12030460OAI: oai:DiVA.org:uniarts-498DiVA, id: diva2:1269017
Projects
Konstnärligt utvecklingsarbete
Note
Projektet Dance between two countries - sharing experience påbörjades vintern 2003 och var tänkt som ett forskningsprojekt som uteslutande skulle beröra historiografiska frågor kring danskonsten i Vietnam. I ett tidigt skede. av en slump fick jag kontakt med Brilla Öström, då chef för Rädda Barnen i Sydostasien. Öström var projektledare med lång erfarenhet av att leva och arbeta i Vietnam. 2003 hade hon sett ett mejl från mig ''ligga och skräpa" på svenska ambassaden i Hanoi och hon tog kontakt. Öström "öppnade dörrar'', skapade kontakter och sammanförde mig med Tran Van Hai, prefekt för dansavdelningen på Vietnams universitet. Tillsammans utarbetade vi tre grunder för de framtida danssamarbetena mellan Sverige och Vietnam. Jag är tacksam för att hon tog sig tid att läsa mitt mejl och att hon under de här åren, tillsammans med Tran Van Hai, stått vid min sida. Inledningsvis var det inte så många fler än Öström som jublade av entusiasm när jag presenterade ett projekt som berörde samarbete i dans med Vietnam. En fanns det dock som direkt sa att hon ville hjälpa till – Ann Marie Wrange, grundare och redaktör för Danstidningen. Jag vill tacka henne då hon gjorde det möjligt för mig att finansiera en första resa till Vietnam 2003. Jag vill dessutom tacka professor Lena Hammergren för all hjälp och för att hon i sin forskning varit en förebild för mig. Projektets huvudman i Sverige, under de första åren, var Institutionen för musik- och teatervetenskap på Stockholms universitet. Jag vill framförallt tacka Ingrid Wennberg som skötte ekonomin på den tiden. Stort tack till hela teatervetenskapliga institutionens IS som förstod vikten av detta projekt, tog det till sig och gjorde det hela möjligt, bl.a. genom hjälp med att klara budgeten. I Vietnam hade motsvarande ansvar axlats av Vietnam National Opera and Ballet (VNOB). Ett stort tack till förre operachefen på VNOB Cong Nhac som inför min första vistelse ordnade informationsmöten och litteratur om dansen i Vietnam och inte minst sökte bistå mig i studiet om den vietnamesiska dansens påverkan av och utveckling ur den franska kolonialismen. Cong Nhac är en stor danskonstnär i Vietnam och jag är tacksam och hedrad av all ha fått samtala om dansens olika estetiska uttryck i och utanför Vietnam med honom. Mina partners, balett- och operachefen Anh Phuong och prefekt Tran Van Hai samt dansforskaren professor Lam To LGc, har varit mig behjälpliga och även gett projektet ett nytt perspektiv då de i grunden är dansare. Min assistent och vän Tran Thuy, som följt arbetet under hela processen och även varit med mig i Vietnam, har varit ett stöd vad det gäller översättning och tolkning. Projektets konstnärliga samarbete utformades med hjälp av Michael Schultz, då på Svenska Institutet och Lillemor Lindh då på SIDA. SIDA och Svenska Institutet har sedan stått för den övergripande finansieringen av projekten. Under det inledande projektets första del fick vi dessutom stor hjälp av Svenska Institutets danshandläggare Anders Öhrn. Projektet hade inte kunnat genomföras om inte fyra svenska koreografer/dansare hade tackat ja till medverkan. Ett stort tack till Lars Anderstam, Marie Fahlin, Rani Nair och Virpi Pahkinen. Ett lika stort tack vill jag framföra till all personal på VNOB och till alla de 45 dansare från Hanois balettkompani. Vietnams Annes dansskola. Vietnams Dance College och Vietnams dans- och koreografiutbildning vid Vietnams University of Cinema and Theatre. Tack vare våra olika infallsvinklar och det faktum att samarbetets huvudmannaskap delades mellan en vetenskaplig och en konstnärlig institution fann, det många slags problem att lösa under vägens gång. Lars Anderstam kom att bli en betydande medarbetare i utarbetandet av den konstnärliga och vetenskapliga workshop som genomfördes under 2004. Projektet kom att förändras och utvecklas till ett arbete med både konstnärlig och vetenskaplig inriktning som avlutades vintern2005. En person som fann denna kombination intressant och värd att tala för var ordföranden för Vietnams Dance Association Vu Hoai. Utan det engagemang och stöd som Vu Hoai gav oss hade arbetet inte kunnat genomföras. Sida beslutade under slutet av 2005 att det dansprojekt som genomförts i Hanoi mellan min huvudman, Institutionen för musik- och teatervetenskap på Stockholms universitet och våra motparter VNOB, Vietnam National Operaand Balett samt Hanois Universitets danssektion skulle ingå i ett större femårigt kulturutbyte mellan Sverige och Vietnam. Dansdelen tillföll VNOB i Vietnam och Norrlandsoperan i Sverige. Från början utgjorde dansvetenskap ett eget inslag inom utbytet, men efter ett par år avslutades den delen av samarbetet. Under de två år som jag arbetade med projektet som konsult hade jag möjlighet att fortsätta att utveckla utbildningsdelar i danshistoria och dansanalys. Dessutom bedrev jag parallellt den forskningsstudie som jag påbörjat 2003. Under 2005-2007 har studenterna i Hanoi varit mina bästa informationskanaler. De har varit införstådda med att jag skulle genomföra den här studien och har därför noggrant bidragit med information, kunskap och inte minst ovärderliga utvärderingar. Samtliga deltagare har även formulerat egna analyser av dans samt sammanställt alternativa danshistorieskrivningar under de lektioner vi haft tillsammans. Det material som de bidragit med under de här åren utgör viktiga delar av den här studien. Det handlar om grupper från olika områden inom dansen i Vietnam: professionella dansare och koreografer, studenter från universitetsutbildningar i dans, koreografi och pedagogik och inte minst studenter från den vietnamesiska armens dansutbildning, som erbjuder både en extern dansutbildning och en dansutbildning för soldater. Den sistnämnda gruppen av studenter har betytt mycket för mig då de har hamnat i dansens värld på ett annorlunda sätt än de andra danseleverna. De står dessutom lägre i danshierarkin i Vietnam än övriga studenter. Det visade sig att dessa studenter var de som deltog mest aktivt i de uppgifter och utvärderingar som genomfördes under de här åren. Jag vill rikta ett tack till samtliga deltagare för att jag fick möjlighet att arbeta tillsammans med dem. Samarbetet med studenterna hade inte varit möjligt utan min assistent Nguyen Huyen som arbetade med mig under de här två åren. Hon översatte och tolkade samt deltog aktivt i mitt arbete genom att ägna sin privata tid åt att introducera mig för både cirkus- och teaterrepresentanter i Hanoi. Nguycn Huyens eget intresse för feminism och dess utveckling i Vietnam gjorde dessutom att tiden tillsammans med henne blev extra värdefull för mig och mitt arbete. Under åren har jag fått kontakt med danslärare, dansare och andra inom dansvärlden i Vietnam. Dessa samtal utgör självfallet viktiga aspekter av studien men jag har valt att inte återge någons namn i mitt arbete. Jag vill ändå tacka alla dessa danskonstnärer för att de varit så generösa och välvilligt inställda till mitt arbete. Glädjande nog fick jag av Danshögskolans prefekter för Dansarutbildningen och Danspedagogutbildningen möjlighet att undervisa i ett moment inom kursen KKK (konst, kropp och kultur) som rubricerats ”Fallstudie Vietnam”. Studenterna på Danshögskolan har inte ingått i något forskningsarbete, deras analyser, kommentarer och sammanfattningar rörande dans och konst i Vietnam har däremot varit berikande. Dessa klarsynta och analysvilliga studenters arbeten bidrog till nya infallsvinklar. Jag vill därför tacka samtliga som gått på Danshögskolans Dansarutbildning och Danspedagogutbildning för att de aktivt deltagit i "Fallstudie Vietnam" under åren 2006-2009. Rapporten som jag nu formulerat innebär ett slags avslutande redovisning av arbetets olika delar. Arbetet, materialet och många översättningar har finansierats i huvudsak av Danshögskolans KU-nämnd (numera Kufu-nämnden). Framför allt vill jag tacka de ansvariga för den här skriftserien: professor Erna Grönlund, Anna Karin Ståhle och Ingrid Redbark Wallander. Ingrid Redbark Wallander har dessutom under textarbetets gång fungerat som min redaktör. Jag vill tacka henne för ovärderlig uppmuntran och många viktiga synpunkter.
2018-12-072018-12-072019-09-18Bibliographically approved