Jag är en scenkonstnär som flyttade till Sverige för fem år sedan. Detta har inneburit att jag har arbetat för att lära mig språket och komma in i samhället, och som konstnär har detta betytt att tänka ofta hur min konstnärliga praktik ska anpassas till det nya kontexten, till det nya landet jag uppehåller mig i.

Ibland experimenterar jag en känsla av att vara nyfödd i en ny värld då allt är nytt, inte minst scenkonst. På något sätt håller jag på att skaffa mig en ny identitet och inte minst en ny konstnärlig identitet. Men denna process började jag att bli medveten om bara under mina studier på Svarta Speglar-utbildningen.

Med hjälp av mina lyhörda och kreativa klasskamrater, ett intressant innehåll, och högkvalificerade lärare har jag lyckats att påbörja den resa mot min nya konstnärliga identitet. Den här essän har jag ägnat åt att redogöra för och analysera de viktigaste momenten under läsåret på Stockholms Konstnärliga Högskola. Bland annan fick jag syn på att, när jag arbetar med konst har jag två enskilda mål; Å ena sidan när jag bedriver konstprojekt vars enda mål är att njuta av det som ett rent estetiskt uttryck; jag kallar detta den estetiska sidan av min konst. Å andra sidan när jag använder mig av konst för att undersöka och göra ett politiskt eller etiskt uttalande; jag kallar detta den etiska sidan av min konst.