Begreppet närvaro används ofta inom teatern, men att ha närvaro på scenen kan nästan låta som något magiskt. Som om närvaro är något jag som skådespelare kan ha turen att ha, eller oturen att inte ha. Vad är egentligen närvaro?  

Genom att sätta ord på en praktisk erfarenhet av att arbeta som frilansande skådespelare och på det konkreta sceniska arbetet och genom att spegla denna erfarenhet i filosofisk litteratur visar jag på tilliten, modet, ansvaret, leken och det gemensamma målet som nödvändiga förutsättningar för närvaro. En kommunikativ närvaro i dialog med oss själva, med varandra och i det där tredje som där kan uppstå.