Teater Västernorrlands "Dödsdansen av August Strindberg" utgår från en ny bearbetning. I Aleksandra Czarnecki Plaudes regi är kroppen, rörelsen och musiken tre starka medspelare till Strindbergs klassiska verk.

I rollerna ser vi Teater Västernorrlands skådespelare Gisela Nilsson, Åke Arvidsson och Kaj Ahlgren. 

Strindbergs klassiska verk från år 1900 utspelar sig i en tid av förberedelse inför en karantän. De äkta makarna artillerikaptenen Edgar och den före detta skådespelerskan Alice är isolerade på en skärgårdsö. Inför sin silverbröllopsdag får de ett oväntat besök av nära vännen Kurt och ett osande triangeldrama tar sin början.

Projektet avser dels fånga och kommunicera Aleksandra Czarnecki Plaudes arbetsmetoder, dels generera ny kunskap i frågan om skådespelarens fördjupade gestaltningsarbete av dramatisk text med och via kroppen som instrument och rörelsegestaltning. Syftet är att genom praktiskt arbete och i samarbete med professionella skådespelare samla, artikulera och kommunicera det specifika i övergången mellan kropp- och textarbete, tvärs genom hela processen, det vill säga från förberedelsefas via repetition till publikmöte.

Teater Västernorrlands Dödsdansen av Augist Strindberg  är resultatet av själva metoden!

Kroppen är skådespelarens instrument. Jag ser kroppen som ett kärl, en källa att hämta från och ösa ur. Ett instrument som har förmågan förbinda de analytiska tankegångarna med det undermedvetna, med instinkterna och det öppna hjärtat. Min ursprungliga forskningsfråga för detta projekt var att undersöka det glapp som uppstår mellan kroppsliga impulser i ett undersökande led i arbete/improvisation och när det ska överbryggas till en ”färdig” gestaltning av ett dramatiskt verk. Denna frågeställning tog mig vidare till att undersöka en repetitionsteknik som skulle öppna möjlighet för skådespelarna till att öppna sig för och omfamna sin kroppsliga kunskap och kreativitet. Utan att bortcensurera sina uttryck genom textanalys och det logiska tänkandet. Möta en text på kroppsliga villkor. Jag kallar det för ”kroppslig läsning”.Projektet avser dels fånga och kommunicera mina arbetsmetoder, dels generera ny kunskap i frågan om skådespelarens fördjupade gestaltningsarbete av dramatisk text med och via kroppen som instrument och rörelsegestaltning. Syftet är att genom praktiskt arbete och i samarbete med professionella skådespelare samla, artikulera och kommunicera det specifika i övergången mellan kropp- och textarbete, tvärs genom hela processen, det vill säga från förberedelsefas via repetition till publikmöte. Det handlar också om att utforska förhållandet mellan ensemblearbete och den enskilda skådespelarens solistarbete och hur det förvaltas i möte med regi. Det sistnämnda ser jag både som en fråga om konstnärliga val men också om att undersöka makt-, hierarki- och demokratifrågor i förhållande till (sam)skapandeprocessen.