Min frågeställning formulerades inte när ScenEx22 påbörjade, den uppstod dagen jag tog mitt första kliv in genom spärrarna på SKH. Jag kommer inte från en teaterbakgrund, innan jag började på skolan kunde jag räkna på fingrarna hur många gånger jag hade gått på teater och sett en föreställning. Jag har en skräddarutbildning, gjort lite egen konstnärlig undersökning av olika slag, ett års konstnärlig utveckling på folkhögskolan Nyckelviksskolan. Så det här med scenkläder har långsamt kommit till mig.  Men med det sagt kommer jag från en familj där båda mina föräldrar är bildkonstnärer, utbildade på 80-talet där den sanna konstnären var “den ensamma konstnären”.  Så när jag kom in på skolan var mina frågor många och ju mer jag vet desto mer komplexa blir mina funderingar. Vad är teater och scenkonst ens? Vad är en kollektiv konstform? Vad kan jag som kostymdesigner, alltså scenklädsel-komponenten, förstärka, tydliggöra, påverka för den stora helheten? När är komponenten scenkläder viktig, när är den mindre viktig? Och vad är de andra komponenters roll, vad kan de tydliggöra, förstärka och påverka till helheten? Den sista fråga tycker jag är så oerhört spännande. Att ha fått tillgång till och fått uppleva hur t.ex. ljud-komponenten arbetar. Jag tycker verkligen ljud-komponenten är ett strålande exempel på essensen av det idealiska samspelet, det som kan finnas mellan de olika komponenter när samarbetet är bra. Ljud-komponenten jobbar så direkt och impulsivt. Samspelet mellan feeling, skådespelarnas agerande och impuls, rummets förändring, regissörens impulser och viljor och sist det tighta samspelet med ljus-komponenten. Och på så sätt har alla scenkonstens komponenter sina gemensamma och egna processer. Och det tycker jag är så fascinerande och det är det som jag verkligen går igång på med scenkonst. I de kommande avsnitten kommer jag att försöka formulera mig kring hur jag på olika sätt till närmar mig mina frågeställningar genom de erfarenheter och insikter jag har gjort genom att placera min egen kropp mitt i dessa processer under de senaste 3 åren. Stora, viktiga lärdomar kom på ScenEx22 med Lycko-Ken på Stadsteatern. Det har inte varit lätt, det inte varit särskild roligt, många tårar, mycket frustration, men jag ångrar ingenting för jag har fått är en enorm insikt på grund av detta projekt som jag nu kan använda i mitt liv som arbetslös scenkonstnär där min egen skola ska ta vid.