In this essay I examine scenography as a verb, to scenograph, and what it means to consider scenography as a process of development rather than an artifact placed on stage. Based on Deleuze and Guattari's ideas about rhizomatic structures and becomings, carnal aesthetics and phenomenology, I weave together tactile knowledge, the agency of the materials themselves and collective processes in a text about finding the inherent is of a scenography.

I den här essän undersöker jag scenografi som ett verb, att scenografa, och vad det innebär att betrakta scenografi som en process istället för en artefakt placerad på scen. Utifrån Deleuze och Guattaris idéer om rhizomatiska strukturer och blivande, carnal aesthetics och fenomenologi väver jag samman taktil kunskap, materials egen agens och kollektiva processer i en text om att hitta scenografins inneboende själv.