Change search
Refine search result
123456 1 - 50 of 252
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Aare, Anders
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Ljuddesign för scenen2009Book (Other academic)
  • 2.
    Alegre, Tamara
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    Defining circumstances/spaces/activities for dance:: within my MA in Choreography 2016-2018 at Doch, Stockholm2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Within the frame of an MA, we know from the start that there will be a specific ending; we call it final project, degree project or final presentation and this essay is meant to accompany the journey of the degree project.

    In my case, I want to mention and reflect upon that for me the MA has been a framework for developing and experiencing different types of projects. So not only the project of presenting work at the end of the final semester but long term projects with a broader sense of choreography. Projects that includes social relations and are community based like P0$$€ dance and reading group a weekly extra-scholarly dance and reading group that shares texts and dance material, in a spontaneous and laid-back way, hosted by a different practitioner each time. The invitation from END FEST where I proposed to do a P0$$€ session in a public swimming pool. The future project of proposing slime workshops at cultural centers and youth-clubs, which comes from the experience and the research on the work that will be presented as the degree project called FIEBRE.

    These projects are important for me to highlight because the way I work with choreography is not only about creating final products.

  • 3.
    Almgård Z, Ulrica
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Jag tar min plats: Konsten i min kropp2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Hela året på svarta speglar har varit en lång resa. En lång resa som tog mig vidare och djupare inåt mot min kärna. Det är något jag längtat efter och velat komma till, men inte vetat hur jag skulle ta mig till själv, på den konstnärliga arenan. Svarta speglar lämnar avtryck i mig.  För mig är vetskapen om att denna utbildning finns ett landmärke i sig. Att det finns en holistisk utbildning där både kropp och själ får vara med och där misslyckandet är en gåva och där undersökandet tas till sin spets varje dag.

    För mig har det här året känts som en gåva. En gåva jag inte trodde fanns. Svarta speglar innehåller så många djup och öppningar och som visat sig tydligt under tid. För mig har utbildningen handlat om att våga öppna sig och möta sig själv som människa och konstnär.

    Det finns många teman som kommer igen i min underökning kring mitt uttryck och konstnärlighet. Ett tema är skam. Skammen dyker upp i många former, både personligt, i konsten och kring konsten. Att skapa är ett personligt uttryck och de strukturer vi bär på följer med oss in i arbetet. Jag har skapat starka föreställningar men samtidigt skämts över mig själv, vilket har lett till att jag hållit mig själv tillbaka. Jag har använt mig av en del av mig men inte hela. Min resa fortsätter mot att använda hela mig. Det är viktigt för mig att reflektera och förstå mig själv, vart jag kommer ifrån och vem jag är. Det är en del av min drivkraft att fundera, läsa och samtala kring existentiella frågor. Min förståelse för mig skapar djupare förståelse för andra. Och att jag som regissör vill använda min kropp, kasta mig in i leken med lust, känns viktigt.

    Det djupa samband som finns mellan psykiskt liv och uttrycksfull kroppsrörelse är grunden till varje direkt förståelse av andra människors tillstånd”. (Dropsy, 1987, s. 19)

    Egen erfarenhet och förståelse av andra hänger ihop. Jag behöver vara i min kropp för att kunna vara grundad och använda mig av hela mitt instrument, eftersom jag jobbar fysiskt med skådespelarna och värnar om den processen. Jag påstår att det inre i mig är viktigt. Jag påstår att jag är min kropp. Jag vågar tro att kroppen leder mig rätt. Känna att jag är i min kropp med tillgång till att jag känner mig starkare, kan gå in i mitt center och behålla mig.  Jag vill tro att jag kan vara känslomässig och jobba, och att det finns utrymme för det.  Och att vi inte kan glömma bort att vi är människor med bagage och liv som skall gestalta andras liv.

    Jag vill säga att jag förstår att skammens motsats är kärlek. Att ett öppet hjärta inte bär på en skuld i sig, och jag längtar efter att få njuta av arbetet och kunna återkomma till teatrar med en kärlekskänsla istället för att inte våga gå dit, för att skammen tar över. Jag vill släppa in mer kärlek. Och jag vill öppna upp för styrkan och passionen inuti. Jag har tittat in bakom rädslan för att se vem jag är där. I rädslan mötte jag de starka kvinnorna. De med kraft, passion, ilska och egen stark drivkraft framåt Kroppens historia går vid sidan om och ihop med feminismen, och all annan kamp mot förlegade strukturer som stått/står under olika typer av förtryck. Den disciplin som lagts på kroppen, med förbud och tvång, har skapat en rädsla som sitter i, omedvetet, som skapat en rädsla för det mest naturliga vi har, kroppen. Det finns många lager av strukturer som ligger på den här kroppen, som bojor, från barndomen, inre kritiker till yttre förtryck.

    ”Förkvävandet av friheten och tvånget till anpassning börjar inte på kontoret, i fabriken eller i partiet utan redan under livets första veckor” (Miller, 1999, s. 138)

  • 4.
    Andersson, Klara
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Det är väl bara att dansa?: en studie utifrån kön om mina upplevelser av att dansa Halling2019Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    This thesis is based on my own experiences of dancing Halling, a type of folk dance. Halling is commonly referred to as a male or masculine dance. This has been entangled in the problems I have had with the dance, as I have felt uncomfortable performing all the movements to their full extent. Therefore, I have researched my experiences of this dance through a practical study with a focus on specific movements that I have struggled with. Combining the findings of my practical study with theories about feminism, gender and masculinity has shown me that, while my problem is complex, it is nevertheless possible to structure into two parts of my own understanding. The first part concerns the movement that make up the dance. Through my research I was able to deal with some of the problems that I had with specific movements, and this led me to the conclusion that the movements of Halling in themselves do not have to be problematic in a gendered way. The second part concerns Halling within its context, and the way that its representation and the expectations surrounding it affect me and my dancing. The study has also shown me that being a pedagogical role model is a very complex situation where it is not only important for me to be aware of the choices I make but also the person I am in the teaching situation. 

  • 5.
    Andersö, Kajsa
    Stockholm University of the Arts.
    Rörlig bild, ickelinjär struktur och kunskapsbildning2007Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Dokumentationens publiceringsform har tagits fram i samarbete med Dramatiska Institutets enhet för konstnärligt utvecklingsarbete. Syftet med KU-projektet har varit, - att utveckla en publiceringsform för omfattande kunskapsmaterial i rörlig bild, och material bestående av rörlig bild och andra media. En publiceringsform som gör materialet tillgängligt och möjligt att arbete med genom att tillämpa den digitala teknikens potential till interaktivitet och ickelinjär struktur. - att undersöka skillnader mellan linjär respektive ickelinjärstruktur och rörlig bild, när det gäller kunskapsbildning.

  • 6.
    Areskoug, My
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Den kroppsligt tänkande skådespelaren: om mim och mimutbildningen på Teaterhögskolan u Stockholm genom Stanislav Brosowski2007Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    1980 började jag på mimlinjen på Danshögskolan i Stockholm. Jag hade just fyllt 20 år. Vi var fem studenter som hade kommit in på inträdesprov inför en jury på våren. Stanislav anordnade dessutom individuella, där han ensam utgjorde juryn, och där ytterligare fem antogs. Vi var två som hade gått på yrkesförberedande och en från yrkesutbildningen på Balettakademien, en hade gått på Teaterstudion någon hade ingen erfarenhet av teater, en var musiker, någon hade spelat gatuteater utomlands. Adressen var Blasieholmstorg. Undervisningen bedrevs två trappor upp. Stanislav hade ett kontor och omklädningsrum på gatuplan. Lokalerna hade mer en atmosfär av en gammal våning än en skola. All huvudsaklig undervisning skedde i den enda salen; danslektioner, mimlektioner, akrobatiklektioner samt scenframställning. Det var en sal med stuckatur i taket men den var en aning nergången med sprickor i väggarna, urblekta gardiner, några gamla strålkastare och en balettstång. Stora speglar med guldram satt på väggen och på kortsidan stod en vit träbänk. Den vita bänken som alla mimklasser har suttit på medan de tittat på varandras etyder och våndats inför att stiga fram och visa sina egna alster för den stränga mimläraren. En sal, en lärare i mim, en klass på tio studenter. Mimklassens unga kvinnor och män delade ogenerat omklädningsrum och dusch. Plåtskåp stod provisoriskt uppställda.  Ett rum användes som uppehållsrum tillika matplats, inrett med ett kylskåp, några enkla soffor och ett bord. Det var allt.  Efter den fysiska träningen på förmiddagen med morgonlektion i dans och tre timmar mim var vi hungriga, men det var ganska stressande att äta eftersom akrobatiklektionerna låg direkt efter den korta lunchen. Vi åt vår medhavda matsäck och kastade oss in i uppvärmningen på akrobatiken som var tjugo - trettio kullerbyttor framåt med "tour en l 'air" (en piruett i luften) mellan varje kullerbytta och lika många bakåt.  Inför tredje året på utbildningen (1982), flyttade vår klass till lokaler i Teaterhögskolans hus på Södermalm. Högst upp och längst bort i huset fick vi två nyrenoverade salar för vår räkning samt separata omklädningsrum. Stanislav fick ett eget kontor mellan salarna.  Vi studenter fick skolkamrater och en riktig matsal med servering.  Det kändes skönt. Så kom vi att vistas i Teaterhögskolans hus, men fortfarande höra till Danshögskolan. Skolorna hade inget samarbete.  Drygt tio år senare, 1993, blev Mimlinjen en del av Teaterhögskolan.   

  • 7.
    Arlander, Annette
    Stockholm University of the Arts, Centre for Research.
    Resting with Pines in Nida – attempts at performing with plants2019In: Performance Philosophy, ISSN ISSN: 2057-7176, Vol. 4, no 2, p. 452-475Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Is it possible to respond to the challenge of a philosopher with artistic means, rather than on the one hand by attempting to philosophize, or on the other hand by resorting to illustration or application? Perhaps it is not. This text is nevertheless an attempt at responding to the challenge posed to artists by Michael Marder who, in volume 1 of this journal, challenged philosophers and artists ‘to include the spatiality, movement, and perspective of the vegetal in their work’ (Marder 2015, 192). The artistic research project ‘Performing with plants’ could be understood as a response to this challenge. In this text I will briefly outline the plan for the project, relate it to the current interest in plant thinking, plant theory and new materialist feminist theory and then focus on some works loosely related to the project, which seem to resonate with Marder’s challenge in some sense. The variations of Resting with Pines performed in September 2017 in Nida Art Colony on the Curonian spit in Lithuania will serve as attempts to include and even emulate the vegetal, and as an example of a characteristic common to many performance practices, namely the tendency to go on, to ‘keep growing’.

  • 8.
    Arlasjö, Lisa
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Stretching: en jämförande studie av dess användning i dansundervisning och aktuell forskning2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Whether stretching should be used in conjunction with exercise is a much debated subject. Stretching has in a large part of dance training received a major stronghold. Recent research has shown that some forms of stretching can reduce performance. The purpose of this study is to compare the current research regarding stretching and how stretching is used in dance teaching. Based on the questions:

    - What does the current research say about the effects of static and dynamic stretching?

    - Which approach to stretching does a chosen group of dance pedagogues in Sweden have?

    - What are the similarities and differences regarding stretching in current research and in the chosen group of dance pedagogues?

     

    This is examined by doing a research review of stretching, a questionnaire survey for dance pedagogues and by doing a content analysis of this material, and finally a comparison of those results. Research and dance pedagogues agree about the positive effects of dynamic stretching and disagree when it comes to the effects of static stretching. Research agrees that it is negative for performance, while many dance pedagogues mean it is positive for performance. Just as the research results the dance pedagogues disagree about the effects of stretching. But generally, research do not consider stretching to be needed as much as dance pedagogues do.

  • 9.
    Arnell, Malin
    Stockholm University of the Arts, Dance Department. Lunds universitet, Dans- och cirkushögskolan.
    Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action)2016Doctoral thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [en]

    If we are being-of-the-world, how can we ever avoid participation? From this question Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_ action) unfolds. It invites to engage in an ongoing continuum of entanglements, where the moment of connection is unavoidable. This invitation demands that we are attentive to our mutual co-constitutiveness, that we take responsibility for what gets excluded as well as what comes to matter.

    Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) introduces, purposes and explores a specific format, the live dissertation, an academic instance that demands performative responses during the public defense. It is a dissertation in choreography written through space-time-language-matter with and for human and more-than-human bodies, and other discursive-material becomings. By this Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) recognizes the force of what Karen Barad conceptualized as ethico-onto-epistemologocial engtanglements through intra-action. It engages a posthumanist and agential-realist reworking of the notion of performativity, in which all bodies (not only human bodies) come to matter through the world’s performativity—its iterative intra-activity. In this framework, knowledge is made as a direct material engagement, a cutting together-apart—a process by which cuts enact violence but also open up and rework agential conditions of possibility.

    During Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_ action) diffractive choreographic methods and techniques, which had been developed through diverse intra-active studies—actions, collaborations, and works that span throughout 2010-2016, were re-activated, applied, manifested, and experienced. These practices were made present through specific agential forces that enacted them—such as breath, text, touch, voice, vegetation, spatial proximity, motion, distance, asphalt, material walls and material voids (the reactor hole), pain, and disgust. These practices also enacted processes of queering causality, agency and relationality, and dislocating authority, while (my / the / our) human and more-than-human body / bodies pursued embodied affinities, and a state of becoming-with. Through these re-activated intra-active studies Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) examines and articulates choreography and performance as ever-present negotiations of vulnerability, intimacy, force, and power as enactments that are of-the-world.

    As part of the choreographic practice Sugar Rush Productions | Maria Åkesson together with Tsomak Oga, Sooz Romero, and Debora Vega were video documenting Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action). This documentation together with other remains (as a non-representative residue) will be made available after the defense here: dissertationthroughaction.space

  • 10.
    Attié, Jasmine
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Med golvet som partner: att interagera kontaktimprovisation i en golvklass inom modern och nutida dans2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    In this study I investigate differences and similarities between contact improvisation and floor work

    within contemporary dance. The aim is to explore whether a floor work class can benefit from integrating

    exercises from contact improvisation.

    To answer these questions I do literature studies, interviews and let a group of dancers explore it through

    movement. The dancers write a self-report in the end where they reflect upon their own experience on

    integrating contact improvisation into a floor class. All my analyses are done using a phenomneographical

    analysis model.

    The result shows that the physical work is quite similar – such as working with the physical laws and the

    body’s functionality. The learning environment is different though, where it is more open and

    experimental within contact improvisation.

    The self-reports show that working with a partner through improvisation can help the dancers to

    understand different themes within the floor work in a deeper/different way. It also creates a more playful

    and easy going climate. As a pedagogue I experience that I give the participants more space to reflect

    together. Difficulties that come up are that the set movement phrases get unclear and that there are many

    things for the dancers to focus on.

  • 11.
    Becker, Peter
    Stockholm University of the Arts. Dramatiska institutet.
    Zachrisson Ones, Gudrun (Editor)
    Stockholm University of the Arts. Dramatiska institutet.
    Söderström, Ulf (Editor)
    Stockholm University of the Arts. Dramatiska institutet.
    Bertman, Susanne (Contributor)
    Media, estetik, pedagogik: fyra lärare om estetiska arbetsprocesser och skolutveckling1999Collection (editor) (Other academic)
  • 12.
    Beckman, Margot
    Stockholm University of the Arts.
    Shakespeare, Molière och andra: versbok för teatern2011 (ed. Ny uppl)Book (Other academic)
  • 13.
    Berglund, Sofia
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Att förmedla tolkning -: om interpretation i klassisk balettundervisning2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    The aim of this essay is to increase the awareness about the use of interpretation in classical ballet education through qualitative methods and a phenomenographical approach. Three ballet pedagogues are interwiewed about two phenomena. Firstly how they percieve interpretation and secondly in what ways they percieve their use of it in teaching. The interwiews are transcribed and represents the data for a phenomenographical analysis in which seven description categories are created in two category systems. Each system describes a phenomenon and the second system is a development of the first. Conclusions from the analysis suggests that interpretation can be percieved as a teaching method, a separate unit, a necessary ability for a dancer as well as a part of life. Interpretation as a teaching method can in turn be used by the teachers to evaluate themselves or their students or to help the students achieve greater understanding of classical ballet, for example technical difficulties. Furthermore, it is also percieved as something used to create dance out of movement.

  • 14.
    Bergström, Annika
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Förekomst av frånvaro2017Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Frånvaro (av något, beskrivningar, tolkningar, svar) föder ett sökande, och sökandet innebär en engagerad närvaro.

    Allt konstnärligt arbete handlar i grund och botten om samma sorts ställningstaganden. Att lägga till eller lämna ifred. Att hitta balansen mellan beskrivningar och frånvaro av beskrivningar. Bildrutor och frånvaro av bildrutor. För mig har frånvaron kommit att betyda mycket. Det som är öppet tilltalar mig mer än det som är stängt. Frågor är mer intressanta än svar.

    I den här texten undersöker jag – med bas i mitt praktiska arbete med animation, teckning, video och ljud – relationer mellan närvaro och frånvaro, insida och utsida, rörelse och stillhet och också mellan ljud och bild. Jag beskriver hur jag har arbetat praktiskt med ett antal verk, hur tankarna rört sig i olika riktningar under arbetet och hur min mentala process ser ut, något jag ägnat mycket tid åt att försöka förstå själv. Intuition, rationalitet, beslut och tvekan. Texten, precis som mina verk, utgör ett både personligt och publikt arbete med att öva på att lyssna inåt, och att fokusera på process i motsats till resultat. Inom animationsbranschen där jag länge befunnit mig siktar man ofta långt, långt fram och arbetet innebär mikroskopiska steg mot det planerade resultatet. Här söker jag istället efter intuitiva och dynamiska metoder för att arbeta med film, animation och med rörelse i teckningar. Ett sorts kontinuerligt skissande, ett sökande utan slut, eller som Maria Sá Cavalcante skriver "...förberedelser utan ände, som förberedelser som inte strävar mot något annat än att fortsätta förbereda." (Sá Cavalcante Schuback - Att tänka i skisser, 139).

    Att spela in naturliga samtal mellan människor har alltid intresserat mig. Jag tycker om samtal och är intresserad av relationer, och att arbeta med inspelade dialoger gör att jag kan djupdyka i människors samspel. Det är komiskt, poetiskt, sorgligt, pinsamt och rörande. Att bildsätta inspelningarna fungerar som ett sätt att belysa dem, vända och vrida på dem. På samma sätt, men ändå så annorlunda, fungerar det att ljudlägga inspelade bilder. Jag har utforskat de här två olika arbetsordningarna, att börja med bilden och att börja med ljudet, och också att låta dem uppstå parallellt eller i samspel.

    Mitt arbete med filmen "Like, what do you sing to your children?", har varit ett frö till många av de här tankarna. Filmen uppstod ur ett slumpmässigt inspelat material som jag kommit att kalla Fårömaterialet, eftersom det spelades in på Fårö. Arbetet med filmen har fått mig att slita mitt hår, förlora mig i filosofiska avgrunder, ge upp, komma tillbaka, göra om. Det är ett arbete som ständigt leder mig vidare. Det är talande för hur jag vill arbeta. Att börja med att göra något, något som känns ovidkommande i stunden, kan visa sig bli avgörande för ett helt konstnärskap. Det som är till synes litet innehåller så mycket om man tittar noga.

  • 15.
    Billberg, Amanda
    Stockholm University of the Arts, Dance Department. c.off.
    We As A Thing2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 5 credits / 7,5 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Soup night special with Alice and Amanda / We As A Thing / Tell Me Your Fantasy

    ABSTRACT

    We As A Thing is a project that focuses on female experiences around desire, intimacy and fantasy. The project is an experiment with ideas of the self as well as a play of infinite boundaries between bodies, materials and temporalities. Tangling through a multiplicity of possible articulations and re-articulations, fantasy acts as a potentially subversive force. From within the physical experience of the female body – from her skin and blood – the project interweaves bodies of knowledge and desire, whilst in dialogue with conceptions of the feminized body and the narratives of those who inhabit them.

    The presentation of my practice will manifest in a shared performance night with fellow NPP student Alice MacKenzie, where the performance We As A Thing – made in collaboration with Ellinor Ljungkvist – will be one part, a participatory workshop-evening of conversation and collective knitting named Tell Me Your Fantasy and the booklet, We As A Thing,that will be available at the encounters.

    Alongside, I convey an ongoing interest in and exploration of collective formats and sustainable ways of working with others – where participation in itself acts as a collaborative strategy.

    The different materials in the presentations emanate from a series of one on one conversations that I have had with women and non binary persons during the past two years. The dialogical texts in the booklet, are responses to that multitude of voices and are attending thoughts on sexual fantasies, power structures, distress, resistance and possible futures.

  • 16.
    Bjerge, Cassandra
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Momentum:: en uppsats ur en icke konstnärlig kontext2016Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
  • 17.
    Björkman, Stig
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Dogma 95: estetik och ekonomi2002Report (Other academic)
  • 18.
    Björkman, Susanne
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Vem sätter tonen?2007Book (Other academic)
  • 19.
    Bocker, Christofer
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    JUDASDIAGNOSEN: att skapa genom att söka förståelse2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    2014 lyssnade jag på en föreläsning av Niklas Rådström, jag minns det som en

    inledning till Berättandets vägar. Han gick igenom berättandet och framförallt

    tre delar minns jag tydligt än idag. För det första sa han att för att på allvar

    berätta en berättelse så måste den göras till egen erfarenhet. För det andra

    visade han bilder på en Istanbulkarta som fallit isär för att illustrera en

    berättelse utan berättande, delarna fanns men orienteringsmöjligheten

    saknades. Det tredje var en pjäs han skrev där han fick tillgång till

    sekretesskyddat material som han lät ligga på bordet medan han skrev, men

    aldrig läste och sedan gjorde sig av med, fortfarande oläst.

    Dessa tre delar tyckte jag då och än idag, utgör fundamenten för vad som gör en

    berättelse intressant att berätta för mig samtidigt som de visar på berättandets

    svårigheter. Att först, vara medveten om att när jag berättar så kommer det att

    göras till min erfarenhet, jag tänker också på Ricoeurs mimesis och dess allvar

    kring överförd erfarenhet, samt att berättelsen kommer att vara en del av mitt

    livs erfarenhet av att vara människa, det går inte att bortse ifrån att den blir en

    del av mitt liv, och jag blir en del av berättelsens liv. Det andra, att processen till

    en färdig berättelse många gånger blir som Istanbulkartan, en

    orienteringsmöjlighet av någonting så levande som Istanbul, men samtidigt

    endast en skymt av möjligheten att orientera sig, strukturen visar inte livet i

    staden, men om strukturen inte finns, som gör det möjligt att orientera sig, då

    blir det omöjligt. Alltså får strukturen inte överges innan den är möjlig att

    orientera sig med. Det tredje, kallar jag för det okända, det omedvetna, i

    Rådströms fall en fråga om möjligt material, men materialet, viljan att förstå

    något, där materialet kunde ligga till grund för det som förstås, är lika viktig som

    materialet i sig - vilket leder vidare till glömskan och önskan om reducerad vikt.

    Valet. Allt ryms inte i berättelsen, men kanske måste allt för en tid få finnas där,

    innan valet görs, då också det som inte är känt existerar, vars effekt på

    berättelsen inte går att bortse ifrån. Jag tänker på de tillfällen jag lärt känna

    karaktärer, diskuterat med dem i mitt huvud, låtit dem diskutera sinsemellan,

    konflikter som blossat upp och försvunnit, vänskaper som knutits, goda råd som

    har getts, mellan det andra skulle kunna kalla fiktiva karaktärer, där det i den

    slutgiltiga berättelsen kanske endast är en av dem som sedan dykt upp, men har

    då inte denna karaktärs möten med de andra varit avgörande för just den

    karaktärens erfarenhet av att vara människa.

  • 20.
    Bohman, Anders
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Hur formen påverkar oss: en reflektion över ett konstnärligt utvecklingsprojekt2018 (ed. 1)Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Detta konstnärliga utvecklingsprojekt är sprunget ur mina erfarenheter som praktiserande filmfotograf och den del av processen som handlar om ”grading” (färdigställandet av färgsättningen). Ibland uppstår en frustration av att ett arbete inte får det utrymme som krävs för att uppnå ett bra resultat. Processen att skapa en långfilm /TV-serie är relativt lång och inte sällan kan det ta upp till ett och halvt år från en idé till en färdig film. Besluten om den slutgiltiga ”looken” (det visuella uttrycket) på filmen görs ofta i all hast när klippning och ljudläggning är klar. Producenten behöver snabbt ha klart en färdig kopia (eller DCP/Digital Cinema Package) till den utsatta deadlinen för distribution, säljmaterial eller en festival. Det är ofta då man som fotograf upptäcker de små misstagen som har gjorts i val av tagningar under klippningen. Det kan handla om små störande rörelser i ett klipp, statister som ser in i kameran, skuggor och ljusförändringar, klaffmisstag och misstag i mask och kostym. Detta har inte uppmärksammats i klipprummets ogradade, lilla monitorbild därför att misstagen inte är synliga förrän graden är gjord.

    En annan komplexitet är när regissör och klippare inte har sett eller vågat använda det bildberättande som finns i materialet därför att de inte har upplevt bildens hela potential. Det kan bero på att att de har arbetat med blaskiga, ogradade och lågupplösta klippversioner av exempelvis mörka scener eller stora bilder. I dessa versioner är de svåra att läsa av och sammantaget kan det resultera i att man inte ser potentialen för gestaltande scenerier eller större bilder. Det leder i sin tur till fler konventionella val än vad ett utforskande filmiskt val kan uttrycka och berätta.

    Mot bakgrund av detta har jag formulerat fyra frågor att undersöka i mitt projekt:

    1. Vilka visuella målsättningar definieras i början av en produktion?

    2. Hur kan alla i en produktion bli delaktiga de visuella riktlinjerna?

    3. Hur kommunicerar vi den visuella strukturen under den skapande processen?

    4. Kan det finnas ett samförstånd om vilket visuellt uttryck som är att föredra?

     

    Projektet har fått titeln Hur formen påverkar oss. Jag har i projektet klippt ihop en fristående två minuters sekvens ur långfilmen Sophelikoptern, i vilken jag var filmfotograf. Sekvensen är inte en hel berättelse utan vald för sitt konstnärliga uttryck. Den har därefter färgkorrigerats i fem varianter av olika kolorister. Mitt syfte har varit att se hur de skilda uttrycken i koloreringen kan upplevas. Forskningsfrågorna har varit min utgångspunkt i det praktiska arbetet med färgkorrigeringen av bilderna. Det har resulterat i fem olika lookar med unika visuella uttryck, skapade av koloristerna i samarbete med mig. Jag har presenterat resultaten dels i min undervisning på

    Stockholms Dramatiska Högskola (StDH), dels vid filmfestivalen i Nordkap och dels på föreläsningar för Föreningen för Svenska Filmfotografer (fsf). I samband med mina presentationer framställde jag en enkät riktad till yrkesverksamma filmfotografer. Frågorna handlade om vilka erfarenheter de hade av att arbeta med färgkollorering. Enkätens syfte var att få en så tydlig översikt som möjligt av hur arbetssituationen med färgkorrigering ser ut för svensk TV och film idag. Min analys av enkätsvaren och resultaten av projektet i sin helhet har jag sammanställt i ett utbildningsmaterial. I materialet fokuserar jag på hur färger kan upplevas och om de skillnader i upplevelser som kan uppstå i olika kulturella kontexter. Jag skriver om hur vissa visuella uttryck kan bli förborgade i en generation eller i olika sociala grupper. Bild- och färgspråk kan variera såväl mellan grupper som mellan generationer. Dessa olika språk förändras fortare än vad vi är medvetna om genom det dagliga rika flödet av bildberättande. Jag lyfter också frågor om vad habituering gör med vårt berättande vilket handlar om hur snabbt vi vänjer oss vid en ett speciellt visuellt uttryck? Det kan ofta räcka med ett par minuter för oss som åskådare att vänja oss vid en viss stil av filmiskt berättande. Det leder till frågan om vilken påverkan färger har på det filmiska berättandet? Och hur vi kan använda kunskapen om detta för att rytmisera ett berättande? I mitt resonemang om färger hänvisar jag bland annat till boken Goethe färglära 1 och Newtons första experiment 2 med prismat. I Pehr Sällströms Goethes färglära (2014) finns ett tankeväckande citat av konstnären Vasilij Kandinsky:

    Vi måste lyssna till den klang som färgen väcker i vår själ. Och vi måste göra detta öppet, så hängiven, så osjälviskt, att vi med övertygelse kan konstatera, att det är färgen som talar till oss, att vi fått erfara något av dess väsen.P E R S Ä L L S T R Ö M , G O E T H E S F Ä R G L Ä R A , 2 0 1 4

  • 21.
    Bok, Bengt
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    De anonyma: om en by vid avgrunden2019Book (Refereed)
    Abstract [sv]

    Är sorg beviset på att människor levt här. Minnet och glömskan. Ett försök att rekonstruera, att lägga pussel. Det är ett förbryllande område, som en synvilla. Lägret och villorna tätt samman, hoplänkade. Minnen som aldrig lämnar mig. Det är något här som hela tiden drar mig tillbaka. En plats tyngd av berättelser. Men också arkitekturen, den symmetriska arkitekturen; den omgärdande muren, de grå barackerna, vakttornen. Att stå där i tystnad. Och på andra sidan muren byn, husen och trädgårdarna.

    Är det så att när man iakttar en och samma plats under en längre tid omvandlas nyfikenheten till ett djupare och djupare intresse och det är då man verkligen börjar se ?

    Jag närmar mig människorna, söker deras historier. Att leva så nära. Jag går bredvid dem där i byn, sitter i deras kök. De berättar saker för mig och jag lyssnar. Jag möter människor i lägret. Jag samlar deras berättelser.

  • 22.
    Bok, Bengt
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Den dokumentära dramaturgin2013Book (Other academic)
  • 23.
    Bok, Bengt
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Encounter with the Other: some reflections in interviewing2015 (ed. 1)Book (Other academic)
    Abstract [en]

    he interview is an art form. Two people meet to talk to each other. They meet to talk about something important, or to talk about the life of the person being interviewed. Reaching deep down inside a person is a process. Being part of this process can make you dizzy, giddy. Interviewing is a job where listening and inquiry often give us someone’s life story. It’s about deciphering a person’s thoughts and testimonies; what he or she says or does not say. The interview is an art form that can be likened to understanding poetry… it’s about interpreting, cracking codes, working things out. An interview must not turn into a polite conversation or discussion, but should be a form of concentrated and honest communication. The interviewer must not be out to please or impress, but should be relatively confident in him/herself without being some kind of emotional superman (übermensch). On the contrary, perhaps the interviewer’s own weaknesses and faults often result in a sensitivity and a capacity to be able to hone in on what is really important in the encounter that is ‘the interview’.The interviewer must be equipped with a certain capacity for empathy with “the Other”. To be able to identify with trong enough to understand that these experiences are not one’s own, but those of the Other. It’s important to learn how to step into an interview with full concentration and presence, then step back and regard and analyse what is happening, and then step back in again. This allows for what is generally a necessary (and healthy) distancing of oneself, as well as some pause for reflection and repose in order to then recharge for the next ‘entry’.If it so happens that I, as the interviewer, have a capacity for empathy and a sensitivity, it’s important that I don’t lose myself in the Other’s situation, but maintain a professional attitude in the interview – a brotherly, professional, attitude. I have had this sensitivity myself since childhood, and in many instances, it has been a curse. However, in recent years I have understood and consoled myself with the fact that it has also been the foundation of my work and my way of approaching people. Without it, I might not have the ‘radar’ that has assisted me in my quest for the Other’s inner self. A journey that I never cease to be fascinated by, as my curiosity is continuously piqued anew.During a walk with a colleague and similarly sensitive soul, it became apparent that we both held a common belief that we had done our best interviews when we were heavily hung over. This was when our senses were at their most open and our own defences completely crushed. There exists a freedom in this parlous state – a freedom in which feelings and intuition have free rein. Where we can detect very subtle signals and undertones from interviewees. Any question can be asked – prestige and our own inner fears do not exist in this state.That said, to subject oneself to a heavy hangover as a working method is a highly unhealthy and just plain crazy idea! For this reason, we must try to achieve this same sense of freedom by other means.And that is what this book deals with. It is based on the encounters I have had and what occurred in these encounters. How can I make use of this experience to achieve… honesty? (not the truth)… and some meaning with it all… How can I prepare myself?

  • 24.
    Bok, Bengt
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Inferno: en dokumentär berättelse2016 (ed. 1)Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den dokumentära dramaturgin anteckningar från ett sökande är dokumentärfilmaren och radiojournalisten Bengt Boks tankar och frågor kring det dokumentära berättandet och kring sitt eget arbete. Han undersöker och skildrar kreativa skeenden och tillstånd. Det är, med Boks egna ord, en text som försöker utforska det dokumentära berättandets estetiska möjligheter, existentiella frågeställningar och berättartekniska nödvändigheter. Under arbetet med En film om när män badar förde Bok dagboksanteckningar och skrev ner de funderingar och frågor som uppstod under arbetsprocessen. Under varje tillsynes lättåtkomlig historia finns ett hav av mångbottnade val och beslut. Vad vill jag berätta? Hur vill jag berätta det? Varför är dessa personer med i berättelsen? Vad kan kopplas samman och vad måste tas bort? Det mest betydelsefulla för berättandet är enligt Bok att ständigt fokusera på det som ska berättas. Skala bort allt som inte hör dit. Men berättandet får aldrig bli ett redovisande. Man måste våga ge sig hän, våga hitta sitt egna uttryck, våga berätta utan att förklara. Dagboksanteckningarna varvas med möten och tankar från andra produktioner samt funderingar kring berättande, t ex kring skillnader mellan journalistikens och konstens berättande. Vi får också glimtar och minnen från Boks barndom, alla med anknytning till berättandet. Bengt Bok är prisbelönt dokumentärfilmare, radiojournalist och professor på Stockholms dramatiska högskola. Han har bland annat gjort den omtalade radiodokumentären Inferno och filmerna Zigenarhövdingens son, En film om när män badar, I det vita rummet, Herr och fru Konst. På Carlssons har han tidigare kommit ut med Möte med den andre, en bok om dokumentära och journalistiska intervjuer.Sagt om Bengt Boks tidigare bok Möte med den andre: "Efter en stund sugs jag in och fångas av Boks tankar kring intervjuer. Det blir lättare när jag släpper efter, vänjer mig vid Boks öppna sätt att skriva, att pröva och treva sig fram. Man kan läsa texten som en sorts prosapoesi. Bengt Bok bjuder på fragment ur egna intervjuer, suggestiva berättelser om försök att närma sig människors kärna och smärtpunkter... Här handlar det om djupintervjuer... Genren? Spelar ingen roll. Det är allt: psykologi, filosofi, poesi."

    Tidningen Journalisten

  • 25.
    Bok, Bengt
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Möte med den andre: tankar kring intervjuer2008Book (Other academic)
  • 26.
    Bolladóttir, Birna
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Varumärket barndans: en studie av hur privata dansskolor i Stockholm marknadsför barndans och hur det påverkar pedagogiskt och konstnärligt arbete2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    In this study I analyze the marketing strategies of the six biggest private dance schools in Stockholm, Sweden, through their official websites. As a target I have chosen to focus on dance for children in the age of two to five. The purpose is to summarize the information about the school’s range of courses offered, their target groups and their pedagogic ideology. The aim is also to gain a deeper understanding of the school’s view on dance as an art form versus a commercial field, and the possible influence of these on the teachers and their pupils. With an objective approach I have chosen an image- and content analysis as a method. The study shows that the schools aim towards a limited group of gender-stereotypical children of which they portray a unilateral image of; where variation of ethnicities and body types is limited. The results show as well that the schools have a major commercial focus in their marketing as they both verbally and visually highlight scenic performance. This assumingly suggests that their pedagogic practice has its ground in choreographic work, even with the young ages. This creates a complication as the commercial agenda collides with the artisic vision of a higher educated dance pedagogue.

  • 27.
    Bryngelsson, Peter
    Stockholm University of the Arts.
    Filmmusik: det komponerade miraklet2006Book (Other academic)
  • 28.
    Campbell, Alexandra
    Stockholm University of the Arts, The Department of Performing Arts.
    Konstnärlig praktik i relation till produktion: Illusioner och komplexitet2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Denna uppsats syftar till att undersöka glappet, eller skavet, mellan den konstnärliga praktiken och den ”apparat” som behövs för att producera en föreställning. Som metod har jag använt mig av att jämföra mera ingående tre olika internationella residens program i Europa. Valet av att använda residens som metod är för att jag anser att det är det mest lämpliga exemplet för att illustrera arbetsförhållandena för ett konstnärligt arbete, framförallt när det gäller dans och koreografi. Resultaten indikerar att det finns en komplexitet mellan konstnärlig praktik och produktion samtidigt som det finns ett behov av ökad delaktighet, bättre kunskap och större ansvarstagande inom scenkonsten. 

  • 29.
    Carlgren, Simon
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Rytm, rörelse och kropp: filmklippning inkorporerat2017Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Denna avhandling undersöker de rytmiska dimensionerna av filmklippning och hur man som filmklippare kan finna extern inspiration internt. Som en utveckling av mitt estetiska sökande och ur någon slags vilja att fördjupa mitt hantverkskunnande har jag kommit att intressera mig för rytmens inverkan på arbetet inom film/video-redigering. Mer precist rytmens inverkan på medial kommunikation och dess förmedling av känslor och inlevelse. Jag har tidigare intresserat mig för audiovisuell synkronisering, hur den temporala kopplingen mellan ljud och bild påverkar åskådares ögonrörelser, om man kan påvisa att ögonrörelser förändras då man förändrar synken mellan ljud och bild (Carlgren, S. 2013). Att därifrån vidare utforska de tidsbundna aspekterna av mitt arbete genom rytm känns som ett konstruktivt steg. Med rytm  inom filmklippning som utgångspunkt kommer arbetet flyta över in i angränsande områden som jag finner intressanta, inlevelse, kommunikation, empati, rörelse, audiovisualitet och musik. För att göra mig själv delaktig i denna process har jag under det gångna året testat att ta danslektioner och börjat spela trummor.

     

    Det kommer inte bli någon heltäckande fördjupning utan jag vill hellre redogöra för min ståndpunkt, mitt utgångsläge, presentera research och bidra med inspiration. Så ambitionen är inte att redovisa för precis alla sätt hur rytm används inom film utan snarare påvisa hur otroligt ymnigt det används inom film, hur det genomsyrar så många aspekter av klippningsarbetet. Undersöka rytmen som en bärvåg för informationsöverföring. Rytm som ett sätt att kommunicera i sig självt. Ett sätt att sekvensera eller organisera tid. Ett sätt att skapa gemenskap. Göra tid synligt.

  • 30.
    Carlsson, Anders
    Stockholm University of the Arts.
    Visuell retorik: bilden i reklam, nyheter och livsstilsmedia2008Book (Other academic)
  • 31.
    Champlin, Andrew
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    Just Past (work in progress)2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 5 credits / 7,5 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Continuous access to dance studios during the MA inspired me to unpack my relationship to spaces of that nature. By inviting people to be with me in a restrictive room designated for play/movement, and particularly ballet, how can I shape the conventions through which my body is seen in relation to existing discourses about bodies and subjects? Experimenting with ballet forms and encounters with contemporary art, my presentation speculates on how the studio as a social and political environment constitutes bodies as well as a way of looking at bodies as sites of encrypted knowledge. The invitation is to be inside encrypted knowledge, to come in to a social and political place – the studio – a place where I work, and where others work, to consider how one arranges ones’ self in relation to space; real, virtual or speculative. The performance proposes a mode of imagination that suspends the desire to know exactly where things (generally speaking) belong. That opening, like a pause, is a performative situation where I question the place of labor in relation to the imperative for the dancer’s body to be progressive. This work offers insights into my artistic reflection on aesthetics, which involves practices of teaching movement, performing, drawing, filming, editing, framing, composition and technique. 

  • 32.
    Christian, Augrell
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Den närvarande kroppen: en undersökande essä2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Slutligen en slutsats.

    Jag behöver kroppslig närvaro för att utvecklas som dramatiker och skriva personliga pjäser. Den närvarande kroppen kan ses som en förutsättning för att både jag och och mitt skrivande ska utvecklas. Att skriva med den närvarande kroppen kräver en bra balans mellan det estetiskt intuitivt- och det rationellt analytiska förhållningsättet. Fortsatt behöver den närvarande kroppen stor kroppslig kännedom, ett holistiskt synsätt och en syn på kroppen som instrument, god självkännedom och självkänsla. En tydligare frigörelse från mitt förflutna och lösa upp oupplösta hinder som känslor, minnen och upplevelser, smärtpunkterna är bra utgångspunkt för den närvarande kroppen. Den behöver också vårdas, aktiveras och mer eller mindre kontinuerlig underhållning i form av kreativ sysselsättning, kroppsliga övningar och kunna hantera olika andningstekniker. Den närvarande kroppen kan uppnås både enskilt varsomhelst om situationen är den rätta. Den trivs väldigt bra ihop med andra, i kreativt skapande.

    Begreppet den närvarande kroppen, dess innebörd och betydelse för mig, har växt fram i en längre process under utbildningen och insikterna och tankarna är färska i mitt medvetande. För att gå vidare med min nya kunskap i ämnet har jag fått inspiration från yogan och en utvecklingsmodell som innebär att utveckla en positiv frågeställning eller affirmation: I tre månader: Få in tanken/betydelsen i systemet/kroppen. Nästa tre månader: Etablera. Och sista månaderna: Befästa.

    Argument mot slutsatsen: Idén om den närvarande kroppen ställer jag ganska höga krav på att både utveckla mig själv och mitt skrivande. Det kan bli en press att uppleva närvaro för att skriva. Det är alltför många komponenter och delar som ska samverka för att ens komma i närheten av den närvarande kroppen. Är det ens möjligt?

    Som jag beskriver förutsättningarna av den närvarande kroppen är den en både lång och stundtals smärtsam väg att gå och borde finnas andra vägar att gå för att utvecklas och skriva dramatik. Måste alla mina pjäser vara personliga. Räcker det inte med att de är roliga och underhållande och berör på så sätt? Det ställer höga krav om jag alltid måste vara personlig i det jag skriver. I min slutsats beskrivs den närvarande kroppen nästan som en metod för bland annat utveckla kreativt skrivande. Om begreppet närmar sig en metod behöver jag vara klarare över innebörden av begreppet och hitta tydligare användningsområden. Borde jag inte lägga ner mer tid på skrivandet än att försöka hitta närvaro som måste omvårdas och underhållas?

    För:

    De närvarande kroppen är en förutsättning för kreativt skrivande. Det leder även till bättre hälsa, självkännedom och välbefinnande. All form av kreativt skrivande blir en mer naturlig och prestationsfri sysselsättning. Bättre samverkan mellan kropp och tanke gör att jag blir en bättre fungerande människa så att mitt skrivande också för en positiv utveckling. Närvaro, och inte minst kroppslig närvaro är en förutsättning för allt konstnärligt arbete. I närvaron upptäcker jag både mig själv och andra. Jag och min omgivning blir tydligare och mer lätthanterlig. Det borde satsas mer på det på framförallt skrivarlinjer och utbildningar som vill undervisa i kreativt skrivande. Skrivande som handling är till stor del närvaro i sig.

  • 33.
    Claesson, Nils
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department. Nationella forskarskolan.
    Introduktion till den animerade rörliga bilden2012Article, review/survey (Other academic)
  • 34.
    Claesson, Nils
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department. Kungl. Akademien för de fria konsterna.
    Konstnärlig forskning2016In: Dialogen.: Tema Konst- och Arkitekturundervisning / [ed] Susanne Slöör, Stockholm: Kungl. Akademien för de fria konsterna , 2016, p. 111-119Chapter in book (Refereed)
    Abstract [sv]

    Vi ser ännu inte resultatet av KONSTNÄRLIG FORSKNING

    Det är dags att föra in den konstnärliga forskningen och doktorandutbildningen i Dialogen om konstutbildningar som förs på Konstakademien.

  • 35.
    Claesson, Nils
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    När fotografi var bild och inte konst / When photographs were pictures, not art2014In: Mellan verkligheter fotografi i Sverige 1970-2000 / [ed] Kristoffer Arvidsson, Louise Wolthers, Niclas Östlind, Lund: Bokförlaget Arena , 2014, p. 100-105Chapter in book (Refereed)
  • 36.
    Claesson, Nils
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Spökmaskinen: Sju förändringar och förflyttningar – gestaltningsprocesser i animerad film2017Doctoral thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [en]

    The Ghost Machine is a practice-based research project that explores the process of embodiment in animated film. It describes the process of transfiguration from the artist’s/auteur’s point of view and not from an outside position. The dissertation follows the embodiment of a dramatic text, the Ghost Sonata by August Strindberg (1907), into an animated film. The starting point is my experience of the drama, at the age of thirteen, when staged by Ingmar Bergman at the Royal Dramatic Theatre. As a teenager, the world of the grown-ups seemed to be corrupt, twisted and ruled by violent power plays and economic sanctions, and this play confirmed my world view. Was I right, as a thirteen-year-old boy? What kind of world emerges in my version of the Ghost Sonata? In this thesis work, the films and the experimental research process meet the practice and art of writing. Using text, not as “theory” separated from “practice” but as a bodily art practice, creates a shifting border between the results and intentions of art and filmmaking, and the results of writing. At the same time a unity emerges where the results of the research process can be seen and experienced in the interaction between the texts and the artwork. The Ghost Machine is a totality where the text, films and artworks included in the project are equally important and must be seen as a unity. The Ghost Machine is a work journey where travelling, animated film practice, networking with colleagues and collecting data are mixed with experiments using methods from contemporary arts practice, performance, reenactment, appropriation and transfiguration, blended with traditional puppet animation in classic Czech style. In collaboration with actors, mime artists, puppet makers, musicians and a minimal film crew, century old stop-motion animation is combined with computer animation.  The textual part of the work falls into two categories: life stories and work stories. The work stories traces the forming of an artwork in all aspects. The life stories are related to the subject of ghosts. Suddenly, dead friends and dear family members claimed their space. The understanding of the Ghost Sonata came to be a process of sorting out and following lines of memory using an inverted version of the Orpheus myth as a guide. Instead of never turning around, when walking the dead out of oblivion, I chose to look back, again and again, until I hit something and could not write anymore.

  • 37.
    Claesson, Nils
    et al.
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Lempert, MirkoStockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Labbtanken: 12 röster om laboratoriumoch bibliotek2013Collection (editor) (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det sägs att det tar längre tid för en människa att bli vuxen idag 2013än för tjugo år sedan. Orsaken sägs vara nya informationsteknikersom kullkastat de mera traditionella sätten att upptäcka världen, lärasig saker och mogna. Men vissa saker förändras ju aldrig. Barn lekeri sandlådan. Det regnar på sommaren och böcker är viktiga och bibliotek.Men behövs det böcker och bibliotek? Snart kanske det barafinns e-böcker och är inte internet ett enda stort bibliotek? Du kansöka efter fakta i din mobil. Inte sant.Och så detta med kameror. Många som idag är fotografer och filmarelärde sig allt genom att som tonåringar filma med super8 och stå imörkrum och framkalla filmer och kopiera. Det luktade illa. Det togtid.Nu är det ju bara ett klick på mobilen och woooooooooops liggerbilder och filmer ute i molnet och kan delas av vem som helst. Lär sigmänniskor som trycker på knappar någonting?Och så detta med forskning. Att forska handlar egentligen om attbehålla sin förundran inför världen. Att våga ställa de enklaste frågorna.Idag finns en växande forskningsmiljö där konstnärliga utövareställer sig lite vid sidan av sina konstnärliga yrkesroller och får tid attställa frågor och göra nya projekt utan krav på lönsamhet och marknadstänk.Hur ska denna forskning kunna få en dialog med studenter som gåren grundutbildning?6Och så har vi skolan. The Stockholm Academy of Dramatic Arts somdet heter på engelska där det alltid finns en kamp mellan all yrkesspecifikträning som de olika inriktningarna kräver och behovet av ettmera fritt flöde mellan vuxna växande människor. Vad finns det försorts miljö på skolan? Ska det hårda schemat luckras upp och en mersjälvgående skapande miljö upprättas? Kan ett laboratorium vara ettsätt att förena grundutbildning och forskning? Vad menas med ettlabb? Är det en hög datorer i ett rum eller ett sätt att arbeta?Det är frågor som denna lilla bok vill svara på. 12 praktiker har fåttsvara på frågan om vad är ett laboratorium och vad är ett bibliotek.Det är inte bara StDH som brottas med detta.

  • 38.
    Clauss, Maria
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    EN MULLVADS MEMOARER: en essä om modet att vara sårbar2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Den egna rösten kräver att vi ska våga visa vårt äkta och sårbara jag. Att våga ta plats handlar om att våga be om att bli sedd, vilket är en sårbar position.

    Skammen hindrar den egna rösten, hindar en från att våga ta plats.

    Vad som behövs är att vi ser vår sårbarhet som något värdefullt. Som något som gör oss mänskliga och kreativa. Genom medkänsla med oss själva och tillit till omvärlden, kan vi våga visa de sidorna och därmed bli modiga. Modiga fegisar som vågar erkänn att de är rädda.

    Kanske kan vi då bli något så oväntat som "lyckliga konstnärer". Och fånga alla de magiska ögonblick som är värda att fånga.

  • 39.
    Cook, Orlanda
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    From primitive sound into singing tone: extract from "a new voice to sing with" by Orlanda Cook1999Collection (editor) (Other academic)
  • 40.
    Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Kroppsliga iakttagelser: kroppen som instrument - på spaning efter nya kroppsliga kompetenser2015Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Projektet söker dels efter relevanta former och forum för möten mellan å ena sidan teatrala, å andra sidan mediala principer med fokus på ett fördjupat och kvalitativt kroppsligt arbete; dels vill det utveckla pedagogiska verktyg för ämnet kroppen som instrument och rörelsegestaltning i förhållande till film och media, inklusive tvärdisciplinära möten.

    Aleksandra Czarnecki Plaude, lektor i rörelsegestaltning och rytmik vid StDH/Stockholms konstnärliga högskola, berättar om bakgrunden till projektets uppkomst:

    - Efter ett mångårigt arbete som rörelsepedagog med specialisering mot skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text, och som pedagog och teaterkoreograf, har jag börjat intressera mig för att undersöka hur min kunskap kring skådespelarens kroppsliga kompetens kan ”lånas” och ”översättas” i möte med flera konstnärliga discipliner, utanför scenområdet.

    Sedan några år tillbaka har jag börjat möta och arbeta med studenter och deras lärare inom film- och mediaområden. Att mötas över gränserna är en spännande och utmanande process som inspirerar, speglar mitt egna arbetsfält, väcker frågor och påminner om vikten av återkoppling till min egen rot. Under dessa samarbeten har jag upptäckt att kroppen som instrument och fysikalisering av tanke inte enbart är en viktig kompetens för skådespelaren, dansaren eller scenkonstnären.

    Kroppen finns närvarande i all konstnärlig verksamhet som på något sätt förhåller sig till berättelsen om människan. Tanken om kroppen är däremot inte nödvändigvis det samma som en kroppslig eller förkroppsligad tanke och det är denna nyansering och problematisering av kroppslig kompetens som ligger till grund för mitt KU- arbete 2013-2014.

  • 41.
    Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text2011Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under projektet ”Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text” har jag i flera månaders tid och i samarbete med de yrkesverksamma fått möjlighet att ge mig hän och utforska en del av skådespelarens processer. Denna erfarenhet har gett nytt ljus på mitt arbete som pedagog och gett en större inblick i den yrkesspecifika komplexiteten som skådespelarkonsten innebär. Mitt arbete som pedagog har alltid präglats av ett brinnande intresse för och en kärlek till teatern och till skådespelaren – yrkesmänniskan. Efter att ha genomfört projektet har jag mött de processer som en skådespelare faktiskt utsätter sig för i och med sitt yrkesval. De nya insikterna har förstärkt min beundran för alla som dedicerar sitt yrkesliv åt skådespeleri. Mitt eget konstnärliga arbete tar avstamp i musik, rörelse och poesi. Jag väljer därför att avsluta denna reflekterande text med en poetisk hyllning till skådespelarens arbete och låter min landsmaninna Wislawa Szymborska och hennes dikt sätta punkt för denna reflekterande text kring skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text.

  • 42.
    Dahlberg, Therese
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    DOKUMENTATION: RÖRELSELEKTOR ALEKSANDRA CZARNECKI PLAUDES ARBETEMAGISTERPROGRAMMET FRÅN TROJA TILL VERDUN 2013 – 20142014Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Jag som dokumenterat Aleksandras arbete heter Therese Dahlberg. Jag följde Aleksandras arbete med hennes studenter under första hälften av höstterminen 2013.Arbetet tog studenterna och Aleksandra på en resa till Belgien och Frankrike men framför allt har de färdatspå minnets vägar. Med kollektiv trafik. Det kollektiva minnets färdmedel.Jag har följt med som en nyfiken medresenär. Jag har använt kameran för att fånga bilder, videofilmen för attfånga skeenden och pennan för att fånga reflektioner. Detta är den skriftliga delen med utvalda fotografieroch till de flesta passager finns ytterligare bilder och dessutom rörligt material. Dokumentationen är tänktsom en uppsamling av material inför Aleksandras fortsatta arbete i hennes konstnärliga utvecklingsprojekt –Kroppen som instrument - På spaning efter nya kroppsliga kompetenser.

  • 43.
    Dahlstedt, Sten
    et al.
    Stockholm University of the Arts.
    Englund, Peter
    Stockholm University of the Arts.
    Hellwig, Claes Peter
    Stockholm University of the Arts.
    Holmgren, Ola
    Stockholm University of the Arts.
    Josefson, Ingela
    Stockholm University of the Arts.
    Johansson, Maria
    Stockholm University of the Arts.
    Koppfeldt, Thomas
    Stockholm University of the Arts.
    Lysander, Per
    Stockholm University of the Arts.
    Nussbaum, Martha
    Stockholm University of the Arts.
    Smeds, Barbro
    Stockholm University of the Arts.
    Berättelse och kunskap: en samlingsvolym2006Report (Other academic)
  • 44.
    Dam, Alexander
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    En studie i kontakt: En essä om min väg genom smärta till ökad självkännedom2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Jag började magisterprogrammet Svarta Speglar 2018 med en frågeställning:

    Vad behöver jag göra för att släppa taget om den yttre blicken på mig själv och mitt

    konstnärskap?

    Denna frågeställning har inte förändrats under läsårets gång. Jag visste innan jag började vad

    det var som jag behövde lära mig. Faktum är att jag behöver det fortfarande. Det viktiga är att

    kroppen har börjat komma ifatt.

    I större delen av mitt liv har mitt intellekt har styrt min kropp. Intellektet har ett högt tempo

    och en förmåga att snabbt förändras. Det är ytligt, lättpåverkat och flyktigt.

    Min kropps vetande, alltså informationen i varje cell, har däremot har ett mycket

    långsammare tempo och tar längre tid att förändras (förutom vid starka trauman). För att

    kroppens kunskap och beteendemönster ska förändras behöver informationen i cellerna

    förändras. För detta krävs upprepning.

    Intellektet är bra på att välja, mäta, planera och jämföra. Det har också en förmåga att, utifrån

    sitt mätande, värdera och sätta mig själv i jämförelse med allt som finns runtomkring. Detta

    värderande är något av det mest effektfulla jag har ägnat mig åt; att ha värderat mig själv över

    någon annan har skapat en känsla av trygghet, lugn, till och med lycka. Att däremot ha

    värderat mig under någon annan har skurit som is igenom hela kroppen, jag har blivit rädd,

    spänt kroppen och reagerat instinktivt så som en gör när en står inför verklig dödsfara; fäktat,

    flytt eller fryst, allt för att klara mig ur. Dessa skiftningar kan gå väldigt snabbt och kastar en

    fram och tillbaka mellan upplevd trygghet eller rädsla. Ändå har jag fortsatt. I drygt 20 år har

    mitt intellekt värderat mig själv gentemot andra, det är detta mönster jag har upprepat om och

    om igen. För min kropp har detta blivit en norm.

    Detta mönster är den största anledningen till min fysiska skada.

    Med behandlingsmetoder som osteopati, kinesisk medicin, yoga och samtalsterapi har jag

    insett hur värderandet, med dess falska känsla av trygghet och ständiga rädsla, endast har

    skapat stress, spänningar och smärta i min kropp. Jagandet efter värdering har fått mig att gå

    över mina fysiska gränser och gjort att jag inte lyssnat in hur min kropp egentligen mår och

    vad den behöver. Sakta har den förslitits.

    Med denna hjälp har jag också förstått vikten av mitt intuitiva vetande. Att det finns en

    annan, djupare, röst förutom intellektet som kroppen kan lyssna in och lära sig av.

    Jag upplever intuitionen som mer subtil men samtidigt starkare, den är inte lika snabb som

    intellektet men lämnar mig med en känsla av genuinitet. Den vet redan allt jag behöver veta

    och bara väntar på att kroppen ska lära sig, eller rättare sagt förstå vad den har glömt bort. Att

    följa min intuition innebär att släppa taget om den yttre, värderande, blicken. Att istället

    lyssna in och lära känna mig själv, och att skapa konst från denna inre plats.

    Intellektet har fantastiska förmågor, men jag insåg att för att hela mig själv från skadan så

    behöver min kropp ha en annan primär utgångspunkt; kontakten med intuitionen.

    Men min kropp behöver tid och träning för att lära om.

    Det var med denna intuitiva längtan jag påbörjade utbildningen. Under läsåret har jag

    utforskat hur jag kan komma i kontakt med det intuitiva vetandet och hur det kan lära om

    kroppen. Jag kommer följande benämna detta som att vara i kontakt, det är vad denna essä

    handlar om. Essän behandlar olika teman som alla beskriver tankar, upplevelser och insikter

    som har följt och uppkommit under utbildningens och utforskandets gång.

    Dessa teman är:

    - Att bli bäst och myten om värdefullhet s. 4

    - Kontakten och att bryta igenom s. 6

    - Smärtan s. 7

    - Bryta igenom med upprepning s. 9

    - Bryta igenom med ilska s. 10

    - Bryta igenom med kraft s. 13

    - Bryta igenom med röst s. 14

    - Sorgen s. 17

    - Från betraktad till betraktare s. 18

    Essän är skriven utifrån mina egna erfarenheter från utbildningen och tidigare. Till min hjälp

    har jag använt citat från litteratur och andra medier, som jag tagit del av under

    skrivprocessen, för att förstärka och förtydliga mina egna tankar, resonemang och slutsatser.

    Det här är min resa genom magisterutbildningen Svarta Speglar 2018.

  • 45.
    Dhaouadi, Aziza
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    UTBLICKSPOSITIONER: en essä om berättarperspektiv och dess konsekvenser av Aziza Dhaouadi2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Genom kursens Berättandets vägar har jag vid flera tillfällen skrivit texter ur olika berättarperspektiv, i den meningen att berättelsen är berättad ur olika personers synvinkel.

    Att en berättelse kan blir helt annorlunda beroende på vem som berättar den är något som fascinerar mig och som samtidigt komplicerar saker för mig, särskilt i mitt dokumentära radioberättande. Med makten som följer av att jag faktiskt får publicera mina berättelser och bitar av verkligenheten på Sveriges Radio, följer ett ansvar att stå för det urval jag gör, vilket oftast inte har varit så svårt. Jag har aldrig påstått att jag berättar något som ska vara representativt för väldigt många, det den enskildes eller några få personers perspektiv som berättas och då kommer man lätt undan med den berättelsen. De radioprogram jag gjort har heller inte varit kontroversiella, flera har varit ett slags personporträtt men däremot har närstående personer som inte medverkat i produktionerna ibland haft synpunkter på om de är "sanna" eller inte. Filosofiprofessorn Bengt Kristensson Uggla sa under ett seminarium om berättande. "Människan är inte En berättelse, det finns många berättelser om en människa. Livets narrativa ofullständighet, våra livsberättelser är ihopvävda med andra människors berättelser."

  • 46.
    Dinome, Julia
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Det dolda: Filmen om Carina2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    A written work about the process of working with the experimental film Carina.

  • 47.
    Dykhoff, Klas
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    About the perception of sound2003Conference paper (Refereed)
  • 48.
    Dykhoff, Klas
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Ickediegetiska ljudeffekter2009 (ed. 1)Book (Other academic)
  • 49.
    Dykhoff, Klas
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Ljudberättande i europeisk film2012 (ed. 1)Book (Other academic)
  • 50.
    Dykhoff, Klas
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Ljudbild eller synvilla?: - en bok om filmljud och ljuddesign2002 (ed. 1)Book (Other academic)
123456 1 - 50 of 252
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
v. 2.35.7