Change search
Refine search result
1234 1 - 50 of 151
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Aare, Anders
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Ljuddesign för scenen2009Book (Other academic)
  • 2.
    Alegre, Tamara
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    Defining circumstances/spaces/activities for dance:: within my MA in Choreography 2016-2018 at Doch, Stockholm2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Within the frame of an MA, we know from the start that there will be a specific ending; we call it final project, degree project or final presentation and this essay is meant to accompany the journey of the degree project.

    In my case, I want to mention and reflect upon that for me the MA has been a framework for developing and experiencing different types of projects. So not only the project of presenting work at the end of the final semester but long term projects with a broader sense of choreography. Projects that includes social relations and are community based like P0$$€ dance and reading group a weekly extra-scholarly dance and reading group that shares texts and dance material, in a spontaneous and laid-back way, hosted by a different practitioner each time. The invitation from END FEST where I proposed to do a P0$$€ session in a public swimming pool. The future project of proposing slime workshops at cultural centers and youth-clubs, which comes from the experience and the research on the work that will be presented as the degree project called FIEBRE.

    These projects are important for me to highlight because the way I work with choreography is not only about creating final products.

  • 3.
    Almgård Z, Ulrica
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Jag tar min plats: Konsten i min kropp2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Hela året på svarta speglar har varit en lång resa. En lång resa som tog mig vidare och djupare inåt mot min kärna. Det är något jag längtat efter och velat komma till, men inte vetat hur jag skulle ta mig till själv, på den konstnärliga arenan. Svarta speglar lämnar avtryck i mig.  För mig är vetskapen om att denna utbildning finns ett landmärke i sig. Att det finns en holistisk utbildning där både kropp och själ får vara med och där misslyckandet är en gåva och där undersökandet tas till sin spets varje dag.

    För mig har det här året känts som en gåva. En gåva jag inte trodde fanns. Svarta speglar innehåller så många djup och öppningar och som visat sig tydligt under tid. För mig har utbildningen handlat om att våga öppna sig och möta sig själv som människa och konstnär.

    Det finns många teman som kommer igen i min underökning kring mitt uttryck och konstnärlighet. Ett tema är skam. Skammen dyker upp i många former, både personligt, i konsten och kring konsten. Att skapa är ett personligt uttryck och de strukturer vi bär på följer med oss in i arbetet. Jag har skapat starka föreställningar men samtidigt skämts över mig själv, vilket har lett till att jag hållit mig själv tillbaka. Jag har använt mig av en del av mig men inte hela. Min resa fortsätter mot att använda hela mig. Det är viktigt för mig att reflektera och förstå mig själv, vart jag kommer ifrån och vem jag är. Det är en del av min drivkraft att fundera, läsa och samtala kring existentiella frågor. Min förståelse för mig skapar djupare förståelse för andra. Och att jag som regissör vill använda min kropp, kasta mig in i leken med lust, känns viktigt.

    Det djupa samband som finns mellan psykiskt liv och uttrycksfull kroppsrörelse är grunden till varje direkt förståelse av andra människors tillstånd”. (Dropsy, 1987, s. 19)

    Egen erfarenhet och förståelse av andra hänger ihop. Jag behöver vara i min kropp för att kunna vara grundad och använda mig av hela mitt instrument, eftersom jag jobbar fysiskt med skådespelarna och värnar om den processen. Jag påstår att det inre i mig är viktigt. Jag påstår att jag är min kropp. Jag vågar tro att kroppen leder mig rätt. Känna att jag är i min kropp med tillgång till att jag känner mig starkare, kan gå in i mitt center och behålla mig.  Jag vill tro att jag kan vara känslomässig och jobba, och att det finns utrymme för det.  Och att vi inte kan glömma bort att vi är människor med bagage och liv som skall gestalta andras liv.

    Jag vill säga att jag förstår att skammens motsats är kärlek. Att ett öppet hjärta inte bär på en skuld i sig, och jag längtar efter att få njuta av arbetet och kunna återkomma till teatrar med en kärlekskänsla istället för att inte våga gå dit, för att skammen tar över. Jag vill släppa in mer kärlek. Och jag vill öppna upp för styrkan och passionen inuti. Jag har tittat in bakom rädslan för att se vem jag är där. I rädslan mötte jag de starka kvinnorna. De med kraft, passion, ilska och egen stark drivkraft framåt Kroppens historia går vid sidan om och ihop med feminismen, och all annan kamp mot förlegade strukturer som stått/står under olika typer av förtryck. Den disciplin som lagts på kroppen, med förbud och tvång, har skapat en rädsla som sitter i, omedvetet, som skapat en rädsla för det mest naturliga vi har, kroppen. Det finns många lager av strukturer som ligger på den här kroppen, som bojor, från barndomen, inre kritiker till yttre förtryck.

    ”Förkvävandet av friheten och tvånget till anpassning börjar inte på kontoret, i fabriken eller i partiet utan redan under livets första veckor” (Miller, 1999, s. 138)

  • 4.
    Andersson, Klara
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Det är väl bara att dansa?: en studie utifrån kön om mina upplevelser av att dansa Halling2019Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    This thesis is based on my own experiences of dancing Halling, a type of folk dance. Halling is commonly referred to as a male or masculine dance. This has been entangled in the problems I have had with the dance, as I have felt uncomfortable performing all the movements to their full extent. Therefore, I have researched my experiences of this dance through a practical study with a focus on specific movements that I have struggled with. Combining the findings of my practical study with theories about feminism, gender and masculinity has shown me that, while my problem is complex, it is nevertheless possible to structure into two parts of my own understanding. The first part concerns the movement that make up the dance. Through my research I was able to deal with some of the problems that I had with specific movements, and this led me to the conclusion that the movements of Halling in themselves do not have to be problematic in a gendered way. The second part concerns Halling within its context, and the way that its representation and the expectations surrounding it affect me and my dancing. The study has also shown me that being a pedagogical role model is a very complex situation where it is not only important for me to be aware of the choices I make but also the person I am in the teaching situation. 

  • 5.
    Areskoug, My
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Den kroppsligt tänkande skådespelaren: om mim och mimutbildningen på Teaterhögskolan u Stockholm genom Stanislav Brosowski2007Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    1980 började jag på mimlinjen på Danshögskolan i Stockholm. Jag hade just fyllt 20 år. Vi var fem studenter som hade kommit in på inträdesprov inför en jury på våren. Stanislav anordnade dessutom individuella, där han ensam utgjorde juryn, och där ytterligare fem antogs. Vi var två som hade gått på yrkesförberedande och en från yrkesutbildningen på Balettakademien, en hade gått på Teaterstudion någon hade ingen erfarenhet av teater, en var musiker, någon hade spelat gatuteater utomlands. Adressen var Blasieholmstorg. Undervisningen bedrevs två trappor upp. Stanislav hade ett kontor och omklädningsrum på gatuplan. Lokalerna hade mer en atmosfär av en gammal våning än en skola. All huvudsaklig undervisning skedde i den enda salen; danslektioner, mimlektioner, akrobatiklektioner samt scenframställning. Det var en sal med stuckatur i taket men den var en aning nergången med sprickor i väggarna, urblekta gardiner, några gamla strålkastare och en balettstång. Stora speglar med guldram satt på väggen och på kortsidan stod en vit träbänk. Den vita bänken som alla mimklasser har suttit på medan de tittat på varandras etyder och våndats inför att stiga fram och visa sina egna alster för den stränga mimläraren. En sal, en lärare i mim, en klass på tio studenter. Mimklassens unga kvinnor och män delade ogenerat omklädningsrum och dusch. Plåtskåp stod provisoriskt uppställda.  Ett rum användes som uppehållsrum tillika matplats, inrett med ett kylskåp, några enkla soffor och ett bord. Det var allt.  Efter den fysiska träningen på förmiddagen med morgonlektion i dans och tre timmar mim var vi hungriga, men det var ganska stressande att äta eftersom akrobatiklektionerna låg direkt efter den korta lunchen. Vi åt vår medhavda matsäck och kastade oss in i uppvärmningen på akrobatiken som var tjugo - trettio kullerbyttor framåt med "tour en l 'air" (en piruett i luften) mellan varje kullerbytta och lika många bakåt.  Inför tredje året på utbildningen (1982), flyttade vår klass till lokaler i Teaterhögskolans hus på Södermalm. Högst upp och längst bort i huset fick vi två nyrenoverade salar för vår räkning samt separata omklädningsrum. Stanislav fick ett eget kontor mellan salarna.  Vi studenter fick skolkamrater och en riktig matsal med servering.  Det kändes skönt. Så kom vi att vistas i Teaterhögskolans hus, men fortfarande höra till Danshögskolan. Skolorna hade inget samarbete.  Drygt tio år senare, 1993, blev Mimlinjen en del av Teaterhögskolan.   

  • 6.
    Arlasjö, Lisa
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Stretching: en jämförande studie av dess användning i dansundervisning och aktuell forskning2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Whether stretching should be used in conjunction with exercise is a much debated subject. Stretching has in a large part of dance training received a major stronghold. Recent research has shown that some forms of stretching can reduce performance. The purpose of this study is to compare the current research regarding stretching and how stretching is used in dance teaching. Based on the questions:

    - What does the current research say about the effects of static and dynamic stretching?

    - Which approach to stretching does a chosen group of dance pedagogues in Sweden have?

    - What are the similarities and differences regarding stretching in current research and in the chosen group of dance pedagogues?

     

    This is examined by doing a research review of stretching, a questionnaire survey for dance pedagogues and by doing a content analysis of this material, and finally a comparison of those results. Research and dance pedagogues agree about the positive effects of dynamic stretching and disagree when it comes to the effects of static stretching. Research agrees that it is negative for performance, while many dance pedagogues mean it is positive for performance. Just as the research results the dance pedagogues disagree about the effects of stretching. But generally, research do not consider stretching to be needed as much as dance pedagogues do.

  • 7.
    Arnell, Malin
    Stockholm University of the Arts, Dance Department. Lunds universitet, Dans- och cirkushögskolan.
    Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action)2016Doctoral thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [en]

    If we are being-of-the-world, how can we ever avoid participation? From this question Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_ action) unfolds. It invites to engage in an ongoing continuum of entanglements, where the moment of connection is unavoidable. This invitation demands that we are attentive to our mutual co-constitutiveness, that we take responsibility for what gets excluded as well as what comes to matter.

    Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) introduces, purposes and explores a specific format, the live dissertation, an academic instance that demands performative responses during the public defense. It is a dissertation in choreography written through space-time-language-matter with and for human and more-than-human bodies, and other discursive-material becomings. By this Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) recognizes the force of what Karen Barad conceptualized as ethico-onto-epistemologocial engtanglements through intra-action. It engages a posthumanist and agential-realist reworking of the notion of performativity, in which all bodies (not only human bodies) come to matter through the world’s performativity—its iterative intra-activity. In this framework, knowledge is made as a direct material engagement, a cutting together-apart—a process by which cuts enact violence but also open up and rework agential conditions of possibility.

    During Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_ action) diffractive choreographic methods and techniques, which had been developed through diverse intra-active studies—actions, collaborations, and works that span throughout 2010-2016, were re-activated, applied, manifested, and experienced. These practices were made present through specific agential forces that enacted them—such as breath, text, touch, voice, vegetation, spatial proximity, motion, distance, asphalt, material walls and material voids (the reactor hole), pain, and disgust. These practices also enacted processes of queering causality, agency and relationality, and dislocating authority, while (my / the / our) human and more-than-human body / bodies pursued embodied affinities, and a state of becoming-with. Through these re-activated intra-active studies Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) examines and articulates choreography and performance as ever-present negotiations of vulnerability, intimacy, force, and power as enactments that are of-the-world.

    As part of the choreographic practice Sugar Rush Productions | Maria Åkesson together with Tsomak Oga, Sooz Romero, and Debora Vega were video documenting Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action). This documentation together with other remains (as a non-representative residue) will be made available after the defense here: dissertationthroughaction.space

  • 8.
    Attié, Jasmine
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Med golvet som partner: att interagera kontaktimprovisation i en golvklass inom modern och nutida dans2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    In this study I investigate differences and similarities between contact improvisation and floor work

    within contemporary dance. The aim is to explore whether a floor work class can benefit from integrating

    exercises from contact improvisation.

    To answer these questions I do literature studies, interviews and let a group of dancers explore it through

    movement. The dancers write a self-report in the end where they reflect upon their own experience on

    integrating contact improvisation into a floor class. All my analyses are done using a phenomneographical

    analysis model.

    The result shows that the physical work is quite similar – such as working with the physical laws and the

    body’s functionality. The learning environment is different though, where it is more open and

    experimental within contact improvisation.

    The self-reports show that working with a partner through improvisation can help the dancers to

    understand different themes within the floor work in a deeper/different way. It also creates a more playful

    and easy going climate. As a pedagogue I experience that I give the participants more space to reflect

    together. Difficulties that come up are that the set movement phrases get unclear and that there are many

    things for the dancers to focus on.

  • 9.
    Beckman, Margot
    Stockholm University of the Arts.
    Shakespeare, Molière och andra: versbok för teatern2011 (ed. Ny uppl)Book (Other academic)
  • 10.
    Berglund, Sofia
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Att förmedla tolkning -: om interpretation i klassisk balettundervisning2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    The aim of this essay is to increase the awareness about the use of interpretation in classical ballet education through qualitative methods and a phenomenographical approach. Three ballet pedagogues are interwiewed about two phenomena. Firstly how they percieve interpretation and secondly in what ways they percieve their use of it in teaching. The interwiews are transcribed and represents the data for a phenomenographical analysis in which seven description categories are created in two category systems. Each system describes a phenomenon and the second system is a development of the first. Conclusions from the analysis suggests that interpretation can be percieved as a teaching method, a separate unit, a necessary ability for a dancer as well as a part of life. Interpretation as a teaching method can in turn be used by the teachers to evaluate themselves or their students or to help the students achieve greater understanding of classical ballet, for example technical difficulties. Furthermore, it is also percieved as something used to create dance out of movement.

  • 11.
    Billberg, Amanda
    Stockholm University of the Arts, Dance Department. c.off.
    We As A Thing2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 5 credits / 7,5 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Soup night special with Alice and Amanda / We As A Thing / Tell Me Your Fantasy

    ABSTRACT

    We As A Thing is a project that focuses on female experiences around desire, intimacy and fantasy. The project is an experiment with ideas of the self as well as a play of infinite boundaries between bodies, materials and temporalities. Tangling through a multiplicity of possible articulations and re-articulations, fantasy acts as a potentially subversive force. From within the physical experience of the female body – from her skin and blood – the project interweaves bodies of knowledge and desire, whilst in dialogue with conceptions of the feminized body and the narratives of those who inhabit them.

    The presentation of my practice will manifest in a shared performance night with fellow NPP student Alice MacKenzie, where the performance We As A Thing – made in collaboration with Ellinor Ljungkvist – will be one part, a participatory workshop-evening of conversation and collective knitting named Tell Me Your Fantasy and the booklet, We As A Thing,that will be available at the encounters.

    Alongside, I convey an ongoing interest in and exploration of collective formats and sustainable ways of working with others – where participation in itself acts as a collaborative strategy.

    The different materials in the presentations emanate from a series of one on one conversations that I have had with women and non binary persons during the past two years. The dialogical texts in the booklet, are responses to that multitude of voices and are attending thoughts on sexual fantasies, power structures, distress, resistance and possible futures.

  • 12.
    Bjerge, Cassandra
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Momentum:: en uppsats ur en icke konstnärlig kontext2016Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
  • 13.
    Björkman, Susanne
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Vem sätter tonen?2007Book (Other academic)
  • 14.
    Bolladóttir, Birna
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Varumärket barndans: en studie av hur privata dansskolor i Stockholm marknadsför barndans och hur det påverkar pedagogiskt och konstnärligt arbete2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    In this study I analyze the marketing strategies of the six biggest private dance schools in Stockholm, Sweden, through their official websites. As a target I have chosen to focus on dance for children in the age of two to five. The purpose is to summarize the information about the school’s range of courses offered, their target groups and their pedagogic ideology. The aim is also to gain a deeper understanding of the school’s view on dance as an art form versus a commercial field, and the possible influence of these on the teachers and their pupils. With an objective approach I have chosen an image- and content analysis as a method. The study shows that the schools aim towards a limited group of gender-stereotypical children of which they portray a unilateral image of; where variation of ethnicities and body types is limited. The results show as well that the schools have a major commercial focus in their marketing as they both verbally and visually highlight scenic performance. This assumingly suggests that their pedagogic practice has its ground in choreographic work, even with the young ages. This creates a complication as the commercial agenda collides with the artisic vision of a higher educated dance pedagogue.

  • 15.
    Campbell, Alexandra
    Stockholm University of the Arts, The Department of Performing Arts.
    Konstnärlig praktik i relation till produktion: Illusioner och komplexitet2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Denna uppsats syftar till att undersöka glappet, eller skavet, mellan den konstnärliga praktiken och den ”apparat” som behövs för att producera en föreställning. Som metod har jag använt mig av att jämföra mera ingående tre olika internationella residens program i Europa. Valet av att använda residens som metod är för att jag anser att det är det mest lämpliga exemplet för att illustrera arbetsförhållandena för ett konstnärligt arbete, framförallt när det gäller dans och koreografi. Resultaten indikerar att det finns en komplexitet mellan konstnärlig praktik och produktion samtidigt som det finns ett behov av ökad delaktighet, bättre kunskap och större ansvarstagande inom scenkonsten. 

  • 16.
    Champlin, Andrew
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    Just Past (work in progress)2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 5 credits / 7,5 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Continuous access to dance studios during the MA inspired me to unpack my relationship to spaces of that nature. By inviting people to be with me in a restrictive room designated for play/movement, and particularly ballet, how can I shape the conventions through which my body is seen in relation to existing discourses about bodies and subjects? Experimenting with ballet forms and encounters with contemporary art, my presentation speculates on how the studio as a social and political environment constitutes bodies as well as a way of looking at bodies as sites of encrypted knowledge. The invitation is to be inside encrypted knowledge, to come in to a social and political place – the studio – a place where I work, and where others work, to consider how one arranges ones’ self in relation to space; real, virtual or speculative. The performance proposes a mode of imagination that suspends the desire to know exactly where things (generally speaking) belong. That opening, like a pause, is a performative situation where I question the place of labor in relation to the imperative for the dancer’s body to be progressive. This work offers insights into my artistic reflection on aesthetics, which involves practices of teaching movement, performing, drawing, filming, editing, framing, composition and technique. 

  • 17.
    Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Kroppsliga iakttagelser: kroppen som instrument - på spaning efter nya kroppsliga kompetenser2015Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Projektet söker dels efter relevanta former och forum för möten mellan å ena sidan teatrala, å andra sidan mediala principer med fokus på ett fördjupat och kvalitativt kroppsligt arbete; dels vill det utveckla pedagogiska verktyg för ämnet kroppen som instrument och rörelsegestaltning i förhållande till film och media, inklusive tvärdisciplinära möten.

    Aleksandra Czarnecki Plaude, lektor i rörelsegestaltning och rytmik vid StDH/Stockholms konstnärliga högskola, berättar om bakgrunden till projektets uppkomst:

    - Efter ett mångårigt arbete som rörelsepedagog med specialisering mot skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text, och som pedagog och teaterkoreograf, har jag börjat intressera mig för att undersöka hur min kunskap kring skådespelarens kroppsliga kompetens kan ”lånas” och ”översättas” i möte med flera konstnärliga discipliner, utanför scenområdet.

    Sedan några år tillbaka har jag börjat möta och arbeta med studenter och deras lärare inom film- och mediaområden. Att mötas över gränserna är en spännande och utmanande process som inspirerar, speglar mitt egna arbetsfält, väcker frågor och påminner om vikten av återkoppling till min egen rot. Under dessa samarbeten har jag upptäckt att kroppen som instrument och fysikalisering av tanke inte enbart är en viktig kompetens för skådespelaren, dansaren eller scenkonstnären.

    Kroppen finns närvarande i all konstnärlig verksamhet som på något sätt förhåller sig till berättelsen om människan. Tanken om kroppen är däremot inte nödvändigvis det samma som en kroppslig eller förkroppsligad tanke och det är denna nyansering och problematisering av kroppslig kompetens som ligger till grund för mitt KU- arbete 2013-2014.

  • 18.
    Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text2011Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under projektet ”Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text” har jag i flera månaders tid och i samarbete med de yrkesverksamma fått möjlighet att ge mig hän och utforska en del av skådespelarens processer. Denna erfarenhet har gett nytt ljus på mitt arbete som pedagog och gett en större inblick i den yrkesspecifika komplexiteten som skådespelarkonsten innebär. Mitt arbete som pedagog har alltid präglats av ett brinnande intresse för och en kärlek till teatern och till skådespelaren – yrkesmänniskan. Efter att ha genomfört projektet har jag mött de processer som en skådespelare faktiskt utsätter sig för i och med sitt yrkesval. De nya insikterna har förstärkt min beundran för alla som dedicerar sitt yrkesliv åt skådespeleri. Mitt eget konstnärliga arbete tar avstamp i musik, rörelse och poesi. Jag väljer därför att avsluta denna reflekterande text med en poetisk hyllning till skådespelarens arbete och låter min landsmaninna Wislawa Szymborska och hennes dikt sätta punkt för denna reflekterande text kring skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text.

  • 19.
    Dahlberg, Therese
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    DOKUMENTATION: RÖRELSELEKTOR ALEKSANDRA CZARNECKI PLAUDES ARBETEMAGISTERPROGRAMMET FRÅN TROJA TILL VERDUN 2013 – 20142014Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Jag som dokumenterat Aleksandras arbete heter Therese Dahlberg. Jag följde Aleksandras arbete med hennes studenter under första hälften av höstterminen 2013.Arbetet tog studenterna och Aleksandra på en resa till Belgien och Frankrike men framför allt har de färdatspå minnets vägar. Med kollektiv trafik. Det kollektiva minnets färdmedel.Jag har följt med som en nyfiken medresenär. Jag har använt kameran för att fånga bilder, videofilmen för attfånga skeenden och pennan för att fånga reflektioner. Detta är den skriftliga delen med utvalda fotografieroch till de flesta passager finns ytterligare bilder och dessutom rörligt material. Dokumentationen är tänktsom en uppsamling av material inför Aleksandras fortsatta arbete i hennes konstnärliga utvecklingsprojekt –Kroppen som instrument - På spaning efter nya kroppsliga kompetenser.

  • 20.
    Dam, Alexander
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    En studie i kontakt: En essä om min väg genom smärta till ökad självkännedom2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Jag började magisterprogrammet Svarta Speglar 2018 med en frågeställning:

    Vad behöver jag göra för att släppa taget om den yttre blicken på mig själv och mitt

    konstnärskap?

    Denna frågeställning har inte förändrats under läsårets gång. Jag visste innan jag började vad

    det var som jag behövde lära mig. Faktum är att jag behöver det fortfarande. Det viktiga är att

    kroppen har börjat komma ifatt.

    I större delen av mitt liv har mitt intellekt har styrt min kropp. Intellektet har ett högt tempo

    och en förmåga att snabbt förändras. Det är ytligt, lättpåverkat och flyktigt.

    Min kropps vetande, alltså informationen i varje cell, har däremot har ett mycket

    långsammare tempo och tar längre tid att förändras (förutom vid starka trauman). För att

    kroppens kunskap och beteendemönster ska förändras behöver informationen i cellerna

    förändras. För detta krävs upprepning.

    Intellektet är bra på att välja, mäta, planera och jämföra. Det har också en förmåga att, utifrån

    sitt mätande, värdera och sätta mig själv i jämförelse med allt som finns runtomkring. Detta

    värderande är något av det mest effektfulla jag har ägnat mig åt; att ha värderat mig själv över

    någon annan har skapat en känsla av trygghet, lugn, till och med lycka. Att däremot ha

    värderat mig under någon annan har skurit som is igenom hela kroppen, jag har blivit rädd,

    spänt kroppen och reagerat instinktivt så som en gör när en står inför verklig dödsfara; fäktat,

    flytt eller fryst, allt för att klara mig ur. Dessa skiftningar kan gå väldigt snabbt och kastar en

    fram och tillbaka mellan upplevd trygghet eller rädsla. Ändå har jag fortsatt. I drygt 20 år har

    mitt intellekt värderat mig själv gentemot andra, det är detta mönster jag har upprepat om och

    om igen. För min kropp har detta blivit en norm.

    Detta mönster är den största anledningen till min fysiska skada.

    Med behandlingsmetoder som osteopati, kinesisk medicin, yoga och samtalsterapi har jag

    insett hur värderandet, med dess falska känsla av trygghet och ständiga rädsla, endast har

    skapat stress, spänningar och smärta i min kropp. Jagandet efter värdering har fått mig att gå

    över mina fysiska gränser och gjort att jag inte lyssnat in hur min kropp egentligen mår och

    vad den behöver. Sakta har den förslitits.

    Med denna hjälp har jag också förstått vikten av mitt intuitiva vetande. Att det finns en

    annan, djupare, röst förutom intellektet som kroppen kan lyssna in och lära sig av.

    Jag upplever intuitionen som mer subtil men samtidigt starkare, den är inte lika snabb som

    intellektet men lämnar mig med en känsla av genuinitet. Den vet redan allt jag behöver veta

    och bara väntar på att kroppen ska lära sig, eller rättare sagt förstå vad den har glömt bort. Att

    följa min intuition innebär att släppa taget om den yttre, värderande, blicken. Att istället

    lyssna in och lära känna mig själv, och att skapa konst från denna inre plats.

    Intellektet har fantastiska förmågor, men jag insåg att för att hela mig själv från skadan så

    behöver min kropp ha en annan primär utgångspunkt; kontakten med intuitionen.

    Men min kropp behöver tid och träning för att lära om.

    Det var med denna intuitiva längtan jag påbörjade utbildningen. Under läsåret har jag

    utforskat hur jag kan komma i kontakt med det intuitiva vetandet och hur det kan lära om

    kroppen. Jag kommer följande benämna detta som att vara i kontakt, det är vad denna essä

    handlar om. Essän behandlar olika teman som alla beskriver tankar, upplevelser och insikter

    som har följt och uppkommit under utbildningens och utforskandets gång.

    Dessa teman är:

    - Att bli bäst och myten om värdefullhet s. 4

    - Kontakten och att bryta igenom s. 6

    - Smärtan s. 7

    - Bryta igenom med upprepning s. 9

    - Bryta igenom med ilska s. 10

    - Bryta igenom med kraft s. 13

    - Bryta igenom med röst s. 14

    - Sorgen s. 17

    - Från betraktad till betraktare s. 18

    Essän är skriven utifrån mina egna erfarenheter från utbildningen och tidigare. Till min hjälp

    har jag använt citat från litteratur och andra medier, som jag tagit del av under

    skrivprocessen, för att förstärka och förtydliga mina egna tankar, resonemang och slutsatser.

    Det här är min resa genom magisterutbildningen Svarta Speglar 2018.

  • 21.
    Edemo, Gunilla
    et al.
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Envoll, IdaStockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Att gestalta kön: berättelser om scenkonst, makt och medvetna val2009Collection (editor) (Other academic)
    Abstract [sv]

    Boken du håller i din hand är en slutrapport från projektet Att gestalta kön – ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt kring genusperspektiv vid Sveriges högskoleutbildningar för skådespelare, musikalartister och mimare.

     Syftet med projektet har varit att skapa kunskap om de konstnärliga och pedagogiska val som görs i arbetsprocesserna vid våra utbildningar. Lärarens målsättning har varit att kunna göra aktiva och medvetna val i sin pedagogiska praktik, ur genus- och jämställdhetsperspektiv. Studentens målsättning har varit att kunna göra aktiva och medvetna konstnärliga val i sin gestaltning, ur genusperspektiv. Alla deltagare har haft som mål att utveckla sin förmåga till kritisk reflektion kring såväl sitt eget som andras arbete.

     Allt arbete i projektet har varit processinriktat. Vår erfarenhet är att det sällan fungerar med någon »quick fix« i form av till exempel generella regler för hur antagningsförfarande, urval av texter eller gestaltning ska gå till. I stället har vårt arbete i projektet handlat om komplexitet och paradoxer i ett ständigt växelspel mellan det specifika (just här och nu) och det generella (mönster som vi ser inom scenkonsten och i samhället) i såväl reflektion som praktik. Ungefär som det alltid är när man arbetar med konstnärliga processer alltså, fast i och med projektet så har det skett ur för oss nya perspektiv.

    I skådespelarens yrkesutbildning reflekterar man ständigt över hur människor beter sig. Studenter och pedagoger rannsakar rollerna, deras handlingar, känslor och livsval. Detta sker i samtal, men framför allt i handling. Man prövar olika perspektiv, tar olika grepp på det dramatiska materialet och undersöker rollfigurens liv ner till minsta nervryckning. I det projekt som nu ligger framför skådespelarutbildningarna, Att gestalta kön, riktas det undersökande ögat mot oss själva. Med samma skarpa och nyfikna öga som vi använder mot rollfigurernas liv och relationer ska vi undersöka våra egna vanor, våra kroppsliga val och de maktrelationer som finns i det dagliga arbetet på skolorna. Det är naturligtvis en utmaning som heter duga: frågorna kan vara om detta är möjligt, vem ska i så fall granska vem och inte minst den viktigaste frågan: kan vi som arbetar med skådespelarutbildning ta till oss kunskaper och åsikter om oss själva som är kritiska?

     Precis som läraren och forskaren Kent Sjöström (Teaterhögskolan i Malmö), som vi citerar här ovan, förutsåg i sitt tal under projektets kickoff vid Teaterbiennalen i Örebro 2007, så har det inte blivit en helt enkel och smärtfri process. I den här boken finns berättelser om konflikter och motsättningar, såväl inom våra organisationer som i mötet med scenkonstbranschen. Men det har också varit ett lustfyllt arbete, flera berättelser uttrycker en glädje som finns i att erövra nya verktyg och förhållningssätt till scenkonst, pedagogik och ett yrkesliv som scenkonstnär.

    Vi har arbetat med projektets målsättningar inom fyra verksamhetsområden:

     » scenisk gestaltning

    » dramatik, lyrik, musikdramatik

    » könsmedveten pedagogik

    » scenkonstbranschen

     

    Det är väldigt intressant nu i efterhand att se

    att just styrgruppen för ett genus- och jämställdhetsprojekt

    var så otroligt hierarkisk! /Student i malmö

    Boken rymmer berättelser som berör dessa områden, ur studenters, lärares och projektledningens perspektiv. Dessutom finns berättelser om projektet som samarbetsform. Bara detta att upprätta en femte enhet mellan fyra organisationer, var en utmaning. Vi behövde ett demokratiskt organ som kunde formulera målsättningar, styra projektet och fungera som en plattform för samarbetet. Projektets styrgrupp bestod av representanter för ledning, lärare och studenter, och ordförandeskapet roterade mellan högskolorna. Styrgruppsarbetet blev i sig en lärorik resa som gav insikter om hur makt och ansvar kan fördelas och brukas för att skapa delaktighet och effektivitet.

    Det är inte några färdiga resultat vi har att presentera i den här rapporten. Du som läsare får i stället en inblick i en pågående process. Arbetet med rapporten har i själva verket varit en del av lärandet i projektet. Alla studenter och medarbetare har erbjudits möjligheten att berätta om sina erfarenheter. Till vår hjälp har vi i redaktionen haft ett redaktionsråd bestående av lärare och studenter som kommit med idéer till texter och peppat sina kollegor att skriva. Vi citerar också dokumentation och utvärderingar från aktiviteter vi haft under åren. Och flera texter bygger på transkriberingar från de seminarier vi hade i samband med projektets avslutning vid Teaterbiennalen i Borås 2009. Vi har dessutom valt att anlita en frilansjournalist för att ur en utomståendes perspektiv berätta historien om det öppna brev som skrevs av två studenter mitt under projektet, och som uppmärksammades i branschen.

    De berättelser som vi samlat i rapporten ger en bild av hur projektet fungerat i praktiken: erövra ett språk, samtala, pröva, reflektera, påstå något, pröva igen och kanske påstå motsatsen. Arbetet går nu vidare, projektets målsättningar lever kvar och har vässats inför framtiden, som du kan se på s. 14–17.

    Jag är imponerad av det mod som jag möter hos

    studenterna. Det förändrar mig. Jag möter unga

    människor som vågar prova nya saker, som vågar

    ifrågasätta sig själva och göra det fullt ut. Jag blir

    modig också, bara av att se detta. /Lärare i Stockholm

     Samarbetet mellan de fyra högskolorna kommer fortsätta att fördjupas och vi kommer även i framtiden att dela med oss till scenkonstbranschen och publiken av det arbete som vi gör.

     Den här boken är alltså inte de sista ord som sägs om projektet Att gestalta kön eller om vårt arbete med genusperspektiv och andra normkritiska perspektiv. Vi är övertygade om att studenter och medarbetare kommer att ha fler och andra historier att berätta i olika former under en lång tid framöver: i intervjuer, seminarier, artiklar och i framtidens konstnärliga forskning. Och en generation skådespelare har med sig verktyg från projektet, som kommer att göra skillnad i den gestaltning som publiken möter, även om det är för tidigt att säga på vilka sätt.

     Särskilt förväntansfulla är vi inför att den utomstående forskare som vi haft förmånen att samarbeta med, kultursociologen Anna Lund, kommer att bearbeta allt det material som hon samlat in genom att delta i projektet, intervjua och samtala med oss som studerar och arbetar vid utbildningarna. I den här boken berättar Anna om studenternas möte med scenkonstbranschen, men hennes fortsatta forskning kommer att ge fler berättelser om vad som hänt under åren med projektet och vilka förändringar det lett till inom våra organisationer.

     Du som läser kommer upptäcka att det är skådespelaren som är normen i rapporten. Så har det varit i projektet också. Som det är med normer, så avspeglar de sig helt konkret i hur resurser i form av tid och utrymme fördelas. De studenter som utbildar sig till mimare i Stockholm, musikalartister i Göteborg, dramatiker och regissörer i Malmö har också varit med i projektet, men mer eller mindre som undantag från skådespelarnormen. De har i mindre

    Jag är så oerhört tacksam för att ha fått ta del

    av det här projektet. Det har gett mig många

    nya tankar, mycket styrka, verktyg, ord och en

    ytterligare mening till varför jag vill arbeta med

    teater. Det har gett mig forum att diskutera

    »tysta saker« öppet och lyft frågor jag

    brottats med hela livet. /Student i Malmö

    utsträckning valt att medverka i den här boken. Detsamma gäller den tekniska och administrativa personalen, som involverades i projektet i ett sent stadium, när studenter och lärare redan formulerat målsättningar och var igång med arbetet. Det finns olika anledningar till att det sett ut så och vi är självkritiska till det och tycker att det är viktigt att vi fortsätter granska våra normer så att alla studenter och medarbetare kan göras delaktiga i det fortsatta arbetet.

    Med detta sagt, så önskar vi dig trevlig läsning! Vi hoppas att bokens många berättelser ska inspirera dig som arbetar med (scen)konst eller (scen)konstnärlig utbildning till att initiera och driva utvecklingsarbete ur genus- och jämställdhetsperspektiv. Vi vill också att de ska utmana dig till att se din egen verksamhet ur nya perspektiv. Stockholm och Göteborg i november 2009 Redaktionen, på uppdrag av projektets styrgrupp

    »Projektet är till för oss, det är inte vi som är till för

    projektet«; denna återkommande formulering uttrycker

    en sympatisk inställning som jag finner riktig

    och väsentlig att betona. När nu slutrapporten ska

    utformas är det därför viktigt och bra att studenternas

    och personalens röster ges stort utrymme. De bildar

    en mosaik där var och en kan bidra med intressanta

    synpunkter, erfarenheter och perspektiv, somliga

    individuella, en del mer övergripande. /Lärare i Malmö

    Att gestalta kön är ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt kring genusperspektiv som under två läsår bedrivits vid Sveriges högskoleutbildningar för skådespelare, musikalartister och mimare: Teaterhögskolan i Malmö (Lunds universitet), Teaterhögskolan i Stockholm, Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet samt Teaterhögskolan i Luleå (Luleå Tekniska universitet).

    Övergripande mål

    » Studenten kan göra aktiva och medvetna konstnärliga val i sin gestaltning, ur genusperspektiv. Studenten kan muntligt beskriva sina konstnärliga val samt kritiskt reflektera över både egna och andras konstnärliga val. » Läraren kan göra aktiva och medvetna pedagogiska val i sin undervisning. Dessa val syftar till en undervisningssituation där manliga och kvinnliga studenter har likvärdiga villkor för lärande och full integritet. Läraren kan muntligt beskriva sina pedagogiska val samt kritiskt reflektera över både egna och andras pedagogiska val, ur genus- och jämställdhetsperspektiv.

    Styrning

    Projektet styrdes av en styrgrupp, bestående av representanter för ledning, kollegium och studenter vid de fyra lärosätena. Styrgruppen formulerade projektplan med mål och delmål, beslutade över budget, gjorde prioriteringar av verksamhetsområden och aktiviteter. Ordförandeskapet roterade mellan de fyra lärosätena. Det var alltid två ordförande: en anställd och en student. Vid varje lärosäte fanns referensgrupper där styrgruppens ledamöter kunde förbereda och förankra beslut utifrån sina olika perspektiv som chef, lärare eller student.

    Förprojektering

    Under läsåret 2006/2007 arbetade vi med att utforma projektet.Det är första gången som de fyra lärosätena samverkar kring konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsarbete, därför behövde vi en gemensam startsträcka. Projektets förprojekteringsfas finansierades av Statens kulturråd samt av myndigheten NSHU. Under förprojekteringsfasen tog vi fram projektplan och budget samt sökte pengar till genomförandefasen.

    Genomförande

    Projektet startade med en kickoff vid Teaterbiennalen i Örebro den 25 maj 2007, det genomfördes läsåren 2007/2008 och 2008/2009. Genomförandefasen finansieras av Stiftelsen framtidens kultur, som gav 1 miljon kr i anslag till konstnärligt utvecklingsarbete och myndigheten NSHU som gav 2 miljoner kr i anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete och nätverksbyggande. Sammanlagd budget för projektets genomförandefas var alltså 3 miljoner. Projektet avslutades genom interna och offentliga seminarier vid Teaterbiennalen i Borås 3–7 juni 2009 samt vid konferensen Challenging Education, Uppsala universitet 14–17 juni 2009.

  • 22.
    Edin, Sara
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Den Inre Kritikern: tankar om skapande och självkritik2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Jag sökte utbildningen därför att jag hade ett uppdämt behov av att reflektera och komma vidare i min kreativa utveckling. När jag kom till Svarta Speglar var jag alltså i begrepp att börja något nytt, som legat och pockat på i flera år men av olika skäl inte kommit fram. Jag ville bli mera självständig och fristående i mitt skapande. Jag ville arbeta med min egen musik och mig själv även som artist och sångerska, inte enbart instrumentalist och bandmedlem. Jag såg det som så att orsaken att jag inte drivit mina egna projekt ligger hos mig själv och delvis grundas i överdrivet negativ självkritik. Därför valde jag efter viss tankemöda att utforska den inre kritikern och hur den kan gå bärsärkagång och allvarligt skada vårt - mitt - konstnärskap. Då jag kom till kursen mottogs jag med värme av mina nya klasskamrater som redan börjat två dagar tidigare. De teater- och yogaövningar som gjordes på golvet öppnade upp och svetsade samman gruppen på ett djupare plan än enbart ord kan göra. Klassen kallas för ”kören”, inspirerat av den grekiska kören. Vi skulle spegla varandra och använda oss av varandras erfarenheter och blickar i arbetet. Utmaningarna haglade, vi arbetade hårt och jag njöt. Nästa fas innebar att var och en skulle leda gruppen i ”labb” där man skulle utforska sin konstnärliga frågeställning. Jag utforskade ledarskap, röst, negativa tankar,var de kommer ifrån och ritualer för att göra sig av med dem, och som avslutning bjöd jag in gruppen att musicera med mig. Jag hade även en konstnärlig utmaning: att spela egna, nyskrivna låtar ensam för gruppen. Allas labb var djupa, tankeväckande och kraftfulla, och många gånger emotionellt omskakande. Det var ett stort privilegium att få delta i så många kreativa människors processer som de delade med så stor öppenhet och stort mod. Andras processer närde och hjälpte min. Svarta Speglar handlar mycket om att få syn på saker och att våga pröva. Enkelt och svårt samtidigt. I nästa fas arbetade vi med att skriva, vilket mest kändes som en underbar lek för mig, något jag inte gjort, förutom sångtexter, på oerhört länge. Här fick vi backa från det emotionella jobbet och ta in de mentala processerna mera, observera och arbeta med former. Delvis pga mycket intensivt arbete även utanför skolan var jag uttröttad efter påsk då vi skulle göra ett andra labb. Jag föll ned i en svart svacka av ifrågasättande, kraftlöshet och apati. Vi arbetade med clown och schamantekniker som går djupt i det undermedvetna och inte tillåter förställning på något sätt. Gamla sår revs upp och mitt förtroende fick en knäck. Jag var vilse och övervägde att sluta på kursen. Frasen ”De Brända Landen” ekade i mitt huvud. Var jag slut? Var det ens meningsfullt att fortsätta försöka utvecklas? En gammal bok föll då ur min bokhylla: Hal & Sidra Stone: Voice Dialogue. Jag bestämde mig för att göra övningar ur boken och renodla och gestalta vad boken kallade min Inre Kritiker - låta den komma till tals helt ostörd och låta mina klasskamrater intervjua den. Detta gjorde jag i mitt andra labb. Det jag kom fram till då redovisades på scen i publikmötet vid terminsavslutningen. Efter sommaren återförenades vi. Jag hade jobbat som teatermusiker under sommaren i min vanliga musikerroll som medlem i ett band. Reflektion och inre utveckling hade fått vänta. Vi reste till Tallinn och arbetade med en kraftfull teknik som kallas Kroppslig läsning av platser. Denna teknik leder till ett förhöjt medvetandetillstånd och en intensiv närvaro i nuet. Sedan filtreras 2. ens upplevelser genom ens eget urval bland de intryck man minns. Slutresultaten kan ofta förvåna och säga något om en själv, samt ge stoff till konstnärligt arbete. Denna termin har för mig handlat om uppsamlande men även gett nya upptäckter. Saker har mognat och frågeställningen djupnat och blivit mer komplex. I dagsläget vill jag skriva om Den Inre Kritikern, och också om historier vi berättar om oss själva, och om att läka emotionella sår genom kreativiteten.

  • 23.
    Feldhandler, Samuel
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    On Temperament, Steps and other Apparatuses of my Choreographic Practice:2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Similarly to how I write dance, my approach to writing this essay will be descriptive, in such a way developed by Simon Hecquet and Sabine Prokhoris in their book Fabriques de la Danse1. Description for them is a way to construct gazes or manners of seeing2 and not merely the communication of a preexisting gaze. In such, it is a mode of giving accounts to another as well as to oneself. In this giving of accounts, my aim is to dissect some of the choreographic apparatuses I have been developing throughout the years, analyse what they do and if they are useful in fulfilling what I want my work to do. This essay will consider my entire body of works and will especially focus on the current work ’d he meant vary a shin’s, a dance trio for Eva Honings, Lena Schattenberg and myself.

  • 24.
    Forssell, Jonas
    Stockholm University of the Arts, University College of Opera. Konstnärliga fakulteten vid Lunds universitet.
    Textens transfigurationer2015Doctoral thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [en]

    This thesis focuses on the opera text enlightened from four different perspectives: the translator, the librettist, the composer and finally the singer, based on the author’s thirty years of professsional practice, in the spirit of Donald A. Schön’s study from 1983: The Reflective Practitioner; How professionals think in action. The method is basically hermeneutic and the esthetics inspired by Umberto Eco’s Opera Aperta (”The Open Work”) from 1962. Questions from within the perspective of the translator are: In what ways does opera translation differ from other forms of translation, and how does an opera translator work? What is the history of “opera in the ver-nacular” compared to “opera in original language” and are singable translations needed whatsoever in the modern era of subtitling? The perspective of the librettist examines the opera form’s SWOT-analysis, the differences from other “storytelling” art forms, the task of making an adaption compared to choosing to create an original plot, the matter of taste and building the form from dramaturgical principles, the shaping of aria texts, the importance of tight collaboration and cutting, cutting, cutting (“a libretto cannot be short enough” Edgar Istel, 1922). The composer’s perspective contains practical and theoretical words of advice and examples from practice, together with a so ”think aloud”-study from within a composer’s thought process while working. The final chapter, from the singer’s perspective, focuses on whether modern vocal ideals and singing “in original language”, with subtitles, together with expanding performance halls, have made opera text harder to perceive, and rendered earlier established texting techniques forgotten or obsolete. The answers to all these questions are complex. This thesis concludes that the opera form is still expanding, but not necessarily in the direction of creating a new, contemporary canon. “There are about 600 opera houses in the world, all are ‘National Galleries’, none is the Tate Modern” (Per-Erik Öhrn, 2012), but there are also opportunities. Almost all successful new opera productions in recent years have their librettos written in English, a language traditionnally regarded as “weak” in the field of opera. Opera audiences worldwide are nowadays accustomed to hearing and understanding sung English words and comprehending a dramatic context when expressed in English, thanks to 100 years of Anglo-American dominance in popular music and about 50 years of dominance in television and films.

  • 25.
    Fredriksson, Sandra
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Hur skapas dans- och teaterkonst för barn: En undersökning av tre scener i Stockholm2007Student paper first term, 5 credits / 7,5 HE creditsStudent thesis
  • 26.
    Frisk, Anders
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Danslärarkroppen som resonanslåda: en hermeneutisk fenomenologisk studie om danslärares upplevelser av att observera (sin) dansundervisning2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Abstract

    Title: The dance-teacher body as a sounding board - a hermeneutic phenomenological study about dance-teachers experiences observing (their own) dance education.

    Author: Anders Frisk, Stockholm University of the Arts - School of Dance and Circus

    Language: Swedish

    Key words: Dance, dance teacher, dance education, dance pedagogy, phenomenology, kinaesthetic empathy, interaffectivity, bodily resonance 

     

    The aim of this study is to give insights into how dance teachers experience observing (their own) dance lessons. The interest lies in what they are reacting to and what gives an action in the form of feedback, guiding or ending an exercise, and how these reactions and actions are manifested in the body. Two teachers at the Swedish school of sport and health sciences (GIH) in Stockholm were observed and filmed during dance lessons with PE&H-student teachers. The subject of the lessons were experiencing and exploring dance as expressive form. From the videos of the lessons, different situations were chosen and discussed during a so-called re-experiencing interview. The interviews were transcribed and the text has been analysed using a hermeneutic phenomenological method. 

    The analysis resulted in the following findings: To observe one’s own teaching seems to be a valuable tool for the teachers in order to reflect upon didactical considerations and possibilities for developing the teaching. The teachers seem to react on (lack of) movement, presence, focus and movement qualities. This creates a dissonance in their own bodily resonance that seems to create an embodied experience that they react upon. They act by guiding the students by adding more movement, verbal affirmation or instruction, metaphors or by ending the exercise. Sometimes they postponed reacting in order to give the students a chance to find their way back in focus. The teachers also have a focus on creating a learning environment where the aim is for the students to explore and to experience their own bodily resonance and how this can relate to other bodies.  It seems that the teachers show a sensibility for the situation and the harmony in the dance studio that could be derived from a professional-personal competence or from an embodied practical pedagogical knowledge. The results of the study are discussed with the concepts of interaffectivity, mutual incorporation and kinaesthetic empathy. By raising awareness around how bodily (and embodied) interactions are intertwined within dance education these concepts might help and support the development of teaching in this specific context. 

  • 27.
    Graff, Jens
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    Dansarens yrkesidentitet2007Report (Other academic)
  • 28.
    Granato, Thiago
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    From Klauss to Katherine(s), a performative reading installation2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 5 credits / 7,5 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    From Klauss to Katherine(s) is a performative reading installation made by the dance artist Thiago Granato in correspondence with seven other choreographers. It is part of his Choreoversations project. It consists of an archival re-enactment of an exchange of fictional letters between dead choreographers, animated by living ones. How can fiction guide us in dealing with the presence of those who are no longer among us?

     

    This practice explores different ways of creating a performative contract through an imaginary link formed between the writer's body, the body of the letter, and the body of the one who reads it. In this context, fiction is used as a way to organize alternative realities. 

    This fictional exchange allows a temporary identification that brings into communication imaginary situations, historical information, facts and speculations across different times and places. It supports the possibility that history coexists with fiction in an entanglement of real and imagined lived experiences. The letters perform a transmission of memories and affects passed through bodies in the act of writing and reading. 

    In this installation, Thiago is present alongside the fictional letters and archival material. The letters take on the agency of performance, while Thiago becomes a living document of the creative process. 

  • 29.
    Grönlund, Erna
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Dansterapi: en målinriktad behandling som stöd och hjälp för pojkar med diagnosen ADHD/DAMP2004Book (Other academic)
  • 30.
    Grönlund, Erna
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Dansterapi för deprimerade tonpårsflickor samt utvärdering av det samlade dansterapiprojektet2006Book (Other academic)
  • 31.
    Grönlund, Erna
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Danterapi för pojkar med ADHD: grupp och individuell behandling2005Book (Other academic)
  • 32.
    Grönlund, Erna
    et al.
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    Gustafsson, GunnelStockholm University of the Arts, Dance Department.Ståhle, Anna KarinStockholm University of the Arts, Dance Department.Blomqvist, HjalmarStockholm University of the Arts, Dance Department.
    Documentation of the artistic gathering Close encounters - artists on artistic research2007Collection (editor) (Refereed)
  • 33.
    Guido, Mirko
    Stockholm University of the Arts, Dance Department.
    Fictioning Hamlet: Dialogues and Diffractions2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 5 credits / 7,5 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Fictioning Hamlet: Dialogues and Diffractions is my ongoing research shared in room 402 at Linnégatan 87, the 15-16-17 May 2019, as a choreographed environment of situations and relationships. It includes participatory practices, texts, audio-video materials and live performance. These were articulated through a research process I embarked on in the spring of 2018: surprised by the sense of shame I felt when realising I did not know the story of Hamlet, I began dealing with questions about power dynamics between dominant narratives and individual imaginaries. Through the process, I increasingly applied participatory approaches, and staged situations based on strategies of ‘re-fictioning’ as a practice for the construction of alternate realities. My choreographic practice appears via the navigation of the many materials, methods and contexts involved in the process, and in the way they change, respond, and adjust in relation to each other. My idea of expanded choreography begins with thinking the work as a performance device, in which I build-in conditions where response is not only possible, it is what makes the work. My role as author is decentralised in favor of relational thinking. Ethical dimensions of responsivity, responsibility, and inter-subjective relationships lie at the core of this practice. I am committed to working responsively and confronted with and by the complexities each situation and context produce. For this presentation I aimed at making evident, explicit and present the dynamic process of intrasubjective and intersubjective relations that are at the core of this process.

  • 34.
    Gür, Dilek
    Stockholm University of the Arts.
    Forskningsprojektet "Ett decennium av kris": Slutrapport, hösten 20002000Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    beskriva och utvärdera förändringarna under 90-talet på några av de stora teaterinstitutionerna. Utgångspunkten är de ekonomiska och konstnärliga kriser som under 90-talet uppstod på dessa teatrar och de lösningar man sökt finna för dessa.

    Rapporten ingår i ett forskningsprojekt som initierats av professor Per Lysander på Dramatiska Institutet. Arbetet har genomförts med stöd från Stiftelsen Framtidens Kultur samt Helge Ax:son Johnssons Stiftelse.

    Vi har intresserat oss särskilt för reduceringen av fast anställd konstnärlig personal. Detta har varit en krisåtgärd som satts in med såväl ekonomiska som konstnärliga argument. I debatten som följt i krisernas spår har nämligen den konstnärliga stagnationen ofta skyllts på tillsvidareanställda regissörer och en åldrande ensemble bestående av tillsvidareanställda skådespelare. Reduceringen av antalet fast anställda skådespelare har också motiverats ekonomiskt, med förhoppningen att de allt högre personalkostnaderna skulle kunna minskas.

    Ambitionen är dels att i konkreta siffror visa hur stora neddragningar man gjort när det gäller tillsvidareanställda skådespelare. Vi vill också försöka få svar på om man genom förändringarna som gjorts på personalsidan verkligen har lyckats hålla ner personalkostnaderna och om genomströmningen av konstnärlig personal på teatern ökat.

  • 35.
    Hakopian, Ruzan
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Mental träning: en kvalitativ studie av begreppet mental träning och hur det kan ingå i dansutbildningarna2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    The aim of this study is to understand how mental training can be integrated in dance education, on the basis that there is a certain lack of mental traning for dancers. Qualitative interviews are used to gain an understandning of what dancers experience of mental training in their schooling. Reaserch is made on sport psychology, to obtain more knowledge about the subject and also dance psychology to highlight past research in dance. The work is analyzed from a hermeneutic perspective.

    The study shows that lectures in mental training should be presented early in dance education, so dancers can gain knowledge and become aware of the psychology in dance practice. Follow-up and continuity are important for developing and maintaining psychological skills. Expertise in the field of dance is desirable of the lecturer. The study shows that the lectures dancers received in mental training, have been of people with sports as a background, it is shown that they have different approaches in mental training, which is not always experienced as constructive in relation to the dancers practice.

  • 36.
    Hald, Niklas
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Universitet i Nordland, Bodö.
    Skådespelaren i barnteatern: utmaningar för oss som spelar teater för barn och unga : en doktorsavhandling i praktisk kunskap2015Doctoral thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [en]

    Summary

    This dissertation is about children’s theatre from the perspective of the professional actor. The main question is: Which are the challenges we actors face when performing for children and young people, and how do we relate to them? The research is based on a long personal experience of acting in theatre aimed at children from the age of three to eighteen years old. In addition to this I have also interviewed actors with similar and different experiences of the same specific age groups, in order to get a better understanding of my field of research. My main goal is to show the complexity of this specific field of acting. The text is essayistic in that it is using experiences as means for reflection. Here I reflect on and over specific events from my practice. These reflections are then set against the interviews and texts from different philosophical and theoretical perspectives, mainly phenomenological and hermeneutic.

    In the presentation of the challenges I have chosen to focus on the theatre performed in the schools and classrooms. They are divided in three categories; External circumstances, Relation to audience and Other challenges.

  • 37.
    Hanaeus, Pelle
    Stockholm University of the Arts. Clowner utan gränser.
    Redovisning av högskolekursen Internationell utblick 2008 Moldavien: texter och bilder, reflektioner och fakta2008Collection (editor) (Other academic)
  • 38.
    Hedman Hvitfeldt, Maria
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    I väntans tider: om kvinnor, regiyrket och ett manus2014Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    I väntans tider

    om kvinnor, regiyrket och vägen till ett manus.

    Inom film- och tv-branschen har svaret på varför så få kvinnor regisserar film många gånger varit; ”Kvinnor vill inte leda”.

    Men stämmer det?

    I väntans tider är ett undersökande arbete om strukturer, som blev ett manus, och om hur kunskap om sammanhanget växer fram parallellt med ett konstnärligt arbete.

    Det började med följande mening;

    ”Som en intressant kontrast (till siffran 28% kvinnliga sökande till filmregiutbildningarna i Göteborg och Stockholm)var andelen kvinnliga sökande till utbildningen i teaterregi vid Dramatiska Institutet 62% under samma period. På något sätt verkar det alltså inte vara regiyrket som är könskodat utan snarare valet av medium att vilja utöva detta yrke i(…)”

    Ur 00-talets regidebutanter och jämställdhet, En rapport från Svenska Filminstitutet, april 2010. Sid 9. 

    För att få reda på vad det beror på formulerade jag detta; 

    Upplever intervjupersonerna att det finns hinder i filmbranschen eller på filmutbildningen som är specifika för kvinnor? Hur ser de ut? Vad beror de på? 

    Skiljer sig erfarenheterna från de förväntningar och föreställningar som intervjupersonerna hade innan de kom in i filmbranschen och/eller på utbildningen? 

    Finns det vissa egenskaper i eller aspekter av regiyrkets arbetsledande funktion som ställer särskilt stora krav på kvinnor? 

    Har intervjupersonerna erfarenhet av att det finns några könsspecifika skillnader vad avser benägenheten att ta konstnärliga risker i sitt arbete? 

    Finns det några tydliga skillnader mellan filmutbildningen och teaterutbildningen, vad gäller villkoren för kvinnor att göra karriär, och erfarenheter av negativ särbehandling? 

    Har film som konstform enligt intervjupersonerna högre eller lägre status och symboliskt värde än teater? 

    Är det enligt intervjupersonernas erfarenhet lätt eller svårt att kombinera familjebildning och att arbeta med film (alt. vara regissör)? 

     

    Svaren på dessa frågor, som ställdes till ett antal kvinnliga regissörer på väg in på väg ut från konstnärliga skolor,  och några färdigutbildade,  bildade underlag för ett undersökande arbete som resulterade  i ett filmmanus.

  • 39.
    Helander, Karin
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Den skrattretande teatern: ett år med Gösta Ekman och hans vänner2009Collection (editor) (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vad betyder skrattet, det som får oss att skratta vad är det egentligen? På Teaterhögskolan i Stockholm ägnade skådespelare och magisterstudenter ett år åt att i första hand praktiskt, men också teoretiskt, utforska det skrattretande. Under ledning av professorerna Gösta Ekman och Karin Helander, tillsammans med delar av Sveriges främsta humorelit har studenterna studerat äldre och nyare genrer inom komisk gestaltning. Karaktärsarbete, fars, clown, standup och improvisationsteknik stod på schemat. Stor vikt lades även vid att utforska rörelsens komiska potential.En ständigt pågående diskussion fördes kring det skrattretande, både mellan studenter och lärare liksom även mellan Karin Helander och Gösta Ekman. Stora delar av de senares inspelade samtal finns återgivna i boken. Flera av årets gästföreläsare bidrar med egna tankar och reflektioner kring skrattretande scenkonst. Med Karin Helander som ciceron och Gösta Ekman i centrum, i gott sällskap av flera av magisterårets gästföreläsare och inte minst magisterstudenterna själva, leds vi in i den skrattretande teaterns mångfasetterade värld. Karin Helander är professor i teatervetenskap, prisbelönt föreläsare och lektor vid Stockholms universitet.

  • 40.
    Helander, Karin
    Stockholm University of the Arts.
    Kroppen som det skönaste musikaliska instrumentet: om röstpedagogen Cecila Berefelts arbete inom svensk teater och teaterutbildning2012Book (Other academic)
  • 41.
    Helander, Karin
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan Stockholm.
    Ämne: scenisk gestaltning: dokumentation av Teaterhögskolan i Stockholms professorer Stina Ekblad och Krister Henriksson2009Book (Other academic)
  • 42.
    Hellström, Henrik
    et al.
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Jonstoij, Tove
    Stockholm University of the Arts, The Film and Media Department.
    Öar i berättandets hav2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
  • 43.
    Hjelm, Keve
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Dionysos och Apollon: tankar om teater2004Book (Other academic)
  • 44.
    Hjulström, Lennart
    et al.
    Stockholm University of the Arts.
    Zachrisson Ones, Gudrun
    Stockholm University of the Arts.
    Faust-projektet: ett pedagogiskt och konstnärligt utvecklingsprojekt genomfört med stöd av Högskolans Grundutbildningsråd 90/91-92-931994Book (Other academic)
  • 45.
    Hjärpe, Anna
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Let us Dance: en undersökning kring jazzdansundervisning för musiker som spelar till dans2014Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    The aim of my thesis is to attempt formulating methods and strategies functioning as options to broaden

    and develop the knowledge concerning the relationship between music and dance to musicians

    specialized in playing to dance classes. As a dance pedagogue I also try to find ways of developing my

    cooperation with musicians. Teaching jazz dance, the genre used in this essay, I function in different

    pedagogical roles to musicians who accompany dance students. Throughout my study I analyze the

    interviews made with my participants before, during and after my lessons. In my attempts to formulate

    these methods and strategies, different types of pedagogies are used e.g. learning by doing -methodology

    together with dynamic pedagogy.

    Be ing inspired by refle xiv ity, and using it as a tool in my analy zing process, I interpret my partic ipants’

    statements. Especially the final interview discloses that the participants show a broaden understanding

    for movements and the connection between movement and music. Their statements show that they can

    feel the movements, regardless of their dancing the movements or not and this helps them in providing

    music suitable for the specific movements. In order to develop cooperation with musicians, my stu dy

    shows that teamwork is the tool that helps most.

  • 46.
    Hoogland, Rikard
    Stockholm University of the Arts. STUTS Stockholms universitet.
    Möte eller koinsflikt?: en studie över teaterpedagoger med icke-svensk teaterbakgrund på DI:s teateravdelning och Teaterhögskolan i Stockholm2008Book (Other academic)
  • 47.
    Hreinsdóttir, Ingunn Elísabet
    et al.
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Dahlrot, Johanna
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Somatiska perspektiv inom balett: en kvalitativ studie om balettlärares användning av somatiska förhållningssätt i undervisning2018Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Ballet and somatic practice are two different fields with separate approaches regarding the body and its movement. Ballet in general is structured by a specific frame emerging from traditions and conventions which have effect on the dancer’s movement patterns and body. On the other hand, a somatic approach initiates movement from within which depends on the individual daily condition. The practitioners are encouraged to work from their own terms, therefore all bodies can be included in somatic practices. The aim of this study was to find out which somatic principles and perspectives ballet teachers use in their ballet teaching and how they relate it to their teaching methods. Our empirical material consist of observations and interviews with three different ballet teachers that took place in Stockholm, which later are processed with content analysis. The content analysis resulted in five main categories. Based on the data collection the result showed that the ballet teachers use somatic approach in their teaching. It also revealed three basic components in their teaching which are: anatomy, the use of language and the use of touch. These three components complement each other and provide the dancer tools to support their dancing as well as becoming more aware of their body’s function. A fundamental element in somatic is the dancer’s negotiation about their bodily needs. Through their choices the dancer can develop a deeper awareness that can maintain a physical balance which leads to a sustainable body.

  • 48.
    Hultenius, Petra
    Stockholm University of the Arts, Dance Pedagogy Department.
    Materialitetens betydelse i Kulturskolans dansundervisning.2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    This is a study that looks at the teaching process of making a dance show within the Community School of Arts from a posthumanist perspective. How does the matter the students meet and the dance teacher uses make a difference?

    My interest in this question came to grow from my dance related work in a pre-school context where matter is given importance in relation to how children gets possibilities to experience and learn. The research material for this study, however, was generated from the Community School of Arts in Stockholm.

    The study identifies the matter that is making a difference for the dance teaching and learning in a process towards making a dance show at the Community School of Arts of Stockholm. The matter of importance identified was connected to the subject areas Body, Music/Sound, Clothes, Light and Space. The study investigates and articulates performative force between human and non-human matter, and further how the students and the dance teacher perceive this performative force. The study discusses how dance teaching and learning can benefit from a more reflective use of matter. In connection to the posthumanist approach the study takes a stand for, I argue that knowledge-making in the Community School of Arts can be seen from a rhizomatic perspective. That implies that learning the arts at the Community School of Arts can give students the opportunity to experience art from their different points of interest. To actively acknowledge the performative force of the different material matter involved in the process of creating a dance show, give students a way to develop dance joy. I argue that a more reflective and conscious use of matter can positively transform the dance teaching and learning of today. In a wider perspective the matter of matter in dance teaching and learning is a question that fosters environmental consciousness building on the sense that we share and are part of the same world, where matter matters.

  • 49.
    Hällqvist, Ylva
    Stockholm University of the Arts, The Department of Performing Arts.
    Hårets och perukens betydelse och möjligheter: grunder i frisering2006Book (Other academic)
  • 50.
    Hällqvist, Ylva
    Stockholm University of the Arts, The Department of Performing Arts.
    Perukmakeri: samlade erfarenheter i ett hantverk2015Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Boken Perukmakeri – samlade erfarenheter i ett hantverk innehåller grunderna för tillverkning och hantering av det mesta inom traditionellt perukmakeri. Och lite till. Kunskapen om det traditionella sättet är en av förutsättningarna för att kunna ta hand om, reparera och förnya äldre peruker. Med det traditionella perukmakeriet som grund och en början på yrket kan man gå vidare, om man så vill, till andra materialval och metoder och låta sig inspireras av hur kollegor arbetar. Perukmakeri är ett hantverk som var och en kan berika med sin nyfikenhet och kreativitet. Då kommer yrket att vidareutvecklas och förnyas.

1234 1 - 50 of 151
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
v. 2.35.9