Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1234567 1 - 50 av 365
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Claesson, Nils
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media. Nationella forskarskolan.
    Introduktion till den animerade rörliga bilden2012Artikel, forskningsöversikt (Övrigt vetenskapligt)
  • 2.
    Dykhoff, Klas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Non-diegetic sound effects2012Ingår i: The New Soundtrack, ISSN 2042-8855, Vol. 2, nr 2Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Most films tell a story. This story takes place in a constructed world that only exists in each specific film. It makes no difference if the story is set in a fantasy world, a historical or a future world, or even if it’s a documentary that depicts reality. Every film still creates it’s own filmic world, its diegesis.. Everything which happens inside this world is called diegetic and what happens (in the movie) outside this world is called non-diegetic. Traditional film music and voice-over narration are typical examples of non-diegetic sounds. The characters in the film are unaware of them, because they don’t exist in the same world. These sounds are messages from the filmmaker directly to his/her audience. Music played inside the film’s world, for example by visible musicians or from a radio seen on screen, is diegetic, as is dialogue and sound effects. The characters in the film are meant to be aware of these sounds. Whether the actors heard these sounds while shooting the scenes or if they where added during sound editing, they influence the audience’s interpretation of the characters, the situation and the narrative.

  • 3.
    Arlander, Annette
    Stockholms konstnärliga högskola, Forskningscentrum.
    Resting with Pines in Nida – attempts at performing with plants2019Ingår i: Performance Philosophy, ISSN ISSN: 2057-7176, Vol. 4, nr 2, s. 452-475Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Is it possible to respond to the challenge of a philosopher with artistic means, rather than on the one hand by attempting to philosophize, or on the other hand by resorting to illustration or application? Perhaps it is not. This text is nevertheless an attempt at responding to the challenge posed to artists by Michael Marder who, in volume 1 of this journal, challenged philosophers and artists ‘to include the spatiality, movement, and perspective of the vegetal in their work’ (Marder 2015, 192). The artistic research project ‘Performing with plants’ could be understood as a response to this challenge. In this text I will briefly outline the plan for the project, relate it to the current interest in plant thinking, plant theory and new materialist feminist theory and then focus on some works loosely related to the project, which seem to resonate with Marder’s challenge in some sense. The variations of Resting with Pines performed in September 2017 in Nida Art Colony on the Curonian spit in Lithuania will serve as attempts to include and even emulate the vegetal, and as an example of a characteristic common to many performance practices, namely the tendency to go on, to ‘keep growing’.

  • 4.
    Lindal, Anna
    Stockholms konstnärliga högskola, Operahögskolan. Göteborgs universitet.
    Vargen och violinen2009Ingår i: Art Monitor nr 7 2009, ISSN 1653-9958, nr 7, s. 119-124Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Article on intepretation and collaboration between composer and interpreter based on the authors work with music by Øyvind Torvund and Christian Wolff. 

  • 5.
    Dykhoff, Klas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Why use linear work flows with non linear tools?2016Ingår i: The New Soundtrack 6.1 2016, ISSN 2042-8855, Vol. 6, nr 1Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Although the technologies used to make films have changed completely during the 90-year life of sound film, the film making workflow has remained strangely unaffected. We still make films as if they are shot on film that has to be developed and printed by a lab, mechanically cut and spliced by a film editor and sound edited on mag tape. The transition to digital cameras and sound recorders and digital non-linear editing machines and audio work-stations, has had very little impact on the working practices of the film industry.

    This article proposes to change that. The transition in to a non-linear workflow would enable everyone involved in film post-production to collaborate in a more dynamic and creative way. By allowing more time for the sound editor and picture editor to experiment with sound in the editing process, more informed choices can be made in this critical phase. It would also enable the sound editors to have creative collaborations not only with the editor and the director, but also with the composer.

  • 6.
    Paulin, Anders
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri.
    123 Fragment2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 7.
    Stefanovski, Goran
    Stockholms konstnärliga högskola.
    A little Book of Traps (a scriptwriting tool)2002 (uppl. 2)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 8.
    Rudfeldt, Karin
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri.
    Acting through Voice and Speech: A Tone Resonates. An Idea seeks support: Words grope for Wings: A Tale needs to be Told2018Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 9.
    Vestin, Martha
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola. Institutionen för musikvetenskap vid Uppsala universitet.
    Karpe, Staffan
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Haapala, Tuomo
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Arbetet med historien om en soldat2006Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 10.
    Meschke, Michael
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Att få förmedla möjligheter1998Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 11.
    Sundberg, Leif
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Att fånga tiden: reflektioner över skådespelarens varande2007Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 12.
    Martin, Jacqueline
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Att tala betyder att handla: om röstundervisningen vid Teaterhögskolan i Stockholm2008Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 13.
    Osten, Suzanne
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri.
    Babydrama: en konstnärlig forskningsrapport2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 14.
    Mårtens, Ylva (Redaktör)
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri. Stockholms dramatiska högskola.
    Barnet i dokumentären: åtta essäer om att skildra barn och unga dokumentärt i radio & film/tv2014 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 15.
    Khardalian, Suzanne
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Berättandets befrielse: att filma överlevande frå¨n ett folkmord2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 16.
    Ståhle, Anna Greta
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Bunraku2000Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 17.
    Lindberg, K. Sivert
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri.
    Con brio!: teatermannen Anders Blekte2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 18.
    Styrke, Britt-Marie
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för danspedagogik.
    Dans, didaktik och lärande: om lärares möjligheter och utmaningar inom gymnasieskolans estetiska program2013Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    This study takes it's starting point in acknowledging that dance was established as a subject in upper secondary school within the Aesthetic program in 1994. The first part highlights and discusses contextual aspects on dance teaching in­cluding perspectives on gender and body. The second part contains an empiri­cal qualitative study on dance teachers' ideas on their practice related to the concepts of didactics and teacher knowledge. Fleck's theory on thought collec­tives is used as a way of exploring how dance teachers as a professional group relate to dance as tradition and teacher practice. As one result teachers show that they break with the thought collective as pre understandings on how to teach dance in the upper secondary school context. Focusing on pupils as indi­viduals, though in collective teaching situations, new possibilities for teaching practice are explored. Using Shulman's concepts on teacher knowledge, a number of categories point to teacher knowledge such as: pedagogical content knowledge, knowledge of learners and knowledge of contexts. Dance teaching becomes visible as a profession through the deep ability to use this diverse competence - artistic as well as pedagogic - in the daily practice. Within this practice the category curriculum knowledge is less explored and also somewhat problematic in the process of transforming dance as a field of knowledge into a school subject. In the transformation process, teachers ask for tools in the form of modets for interpretation. Explicit didactic concepts, such as finding the sub­jects didactic potential and its didactic form, may function as a toolbox in this process. Expressed possibilities and challenges relate to above mentioned areas as well as to expectations on the reformed Aesthetic program and the reformed Dance teacher education in 2011. Moreover, teachers retlect on the less ex­plored but highly topical aspects on gender and body in the upper secondary school context.

  • 19.
    Ståhle, Anna Karin
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för dans.
    Dansnotation: ett kommunikationsmedel2005Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 20.
    Román, Gun
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för danspedagogik.
    Danspedagogik!: ursprung, uttryck och unika minnen2011Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Dans och Cirku högskolans/DOCHs hi toria som danspedagogisk utbildnings­institution är alltför lite känd i omvärlden. Från 1964 har man utbildat dans­pedagoger. Dessa danspedagoger har sedan undervisat dans i hela landet, undervisning som stimulerat och utvecklat danskonst i många olika inriktningar och tillämpningar. Några av de nuvarande lektorerna vid DOCH har varit verk­samma sedan 1970-talet och har genom sitt arbete bidragit till den svenska danskonstens utveckling, ofta också med internationella både scenkonstnärliga och pedagogiska interaktioner. Detta arbete vill vi nu lyfta fram som en väsent­lig del av historieskrivningen. Hur har pedagogiken, metodiken och didaktiken utvecklats genom decennierna? Hur har ämnesutvecklingen sett ut? Finns det några avgörande händelser som tydligt påverkat utvecklingen? Vad minns de som varmed? Denna bok är vårt bidrag till kunskapen om, och förståelse för, vad danspe­dagogutbildningen representerat och representerar. I både skriftlig och gestal­tad form, redovisas hur de ämnen som utgjort olika ämnesriktningar har utvecklats från danspedagogutbildningens start 1964 till nutid. De omfattar: dans för barn och unga, flamenco, folkdans, historiska danser, jazzdans, klas­sisk balett och modem och nutida dans. Du får som läsare möta lektorernas, men också andra lärares och tidigare studenters minnesbilder och berättelser. Danspedagogutbildningen har historiskt även innehållit andra ämnen än de som här behandlas. De som presenteras är det urval vi anser mest relevant utifrån hur ämnena undervisas idag. I dag är DOCH en konstnärlig högskola som också utbildar och bedriver forskning inom cirkus, dans och koreografi. Danslärare och danspedagoger ut­bildas vid Institutionen för Danspedagogik. Institutionen samlar alla utbild­ningar inom området, fortbildning, distansutbildning, kurser och forskning i en spännande, radikal och dynamisk utbildningsmiljö. Att lärar-och pedagogut­bildning bedrivs vid en konstnärlig högskola som DOCH, möjliggör utbildning av lärare med en stark både konstnärlig och vetenskaplig identitet.

  • 21.
    Grönlund, Erna
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för danspedagogik.
    Dansterapi: en målinriktad behandling som stöd och hjälp för pojkar med diagnosen ADHD/DAMP2004Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 22.
    Grönlund, Erna
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för danspedagogik.
    Dansterapi för deprimerade tonpårsflickor samt utvärdering av det samlade dansterapiprojektet2006Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 23.
    Grönlund, Erna
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för danspedagogik.
    Danterapi för pojkar med ADHD: grupp och individuell behandling2005Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 24.
    Bok, Bengt
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    De anonyma: om en by vid avgrunden2019Bok (Refereegranskat)
    Abstract [sv]

    Är sorg beviset på att människor levt här. Minnet och glömskan. Ett försök att rekonstruera, att lägga pussel. Det är ett förbryllande område, som en synvilla. Lägret och villorna tätt samman, hoplänkade. Minnen som aldrig lämnar mig. Det är något här som hela tiden drar mig tillbaka. En plats tyngd av berättelser. Men också arkitekturen, den symmetriska arkitekturen; den omgärdande muren, de grå barackerna, vakttornen. Att stå där i tystnad. Och på andra sidan muren byn, husen och trädgårdarna.

    Är det så att när man iakttar en och samma plats under en längre tid omvandlas nyfikenheten till ett djupare och djupare intresse och det är då man verkligen börjar se ?

    Jag närmar mig människorna, söker deras historier. Att leva så nära. Jag går bredvid dem där i byn, sitter i deras kök. De berättar saker för mig och jag lyssnar. Jag möter människor i lägret. Jag samlar deras berättelser.

  • 25.
    Bok, Bengt
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Den dokumentära dramaturgin2013Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 26.
    Areskoug, My
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Den kroppsligt tänkande skådespelaren: om mim och mimutbildningen på Teaterhögskolan u Stockholm genom Stanislav Brosowski2007Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    1980 började jag på mimlinjen på Danshögskolan i Stockholm. Jag hade just fyllt 20 år. Vi var fem studenter som hade kommit in på inträdesprov inför en jury på våren. Stanislav anordnade dessutom individuella, där han ensam utgjorde juryn, och där ytterligare fem antogs. Vi var två som hade gått på yrkesförberedande och en från yrkesutbildningen på Balettakademien, en hade gått på Teaterstudion någon hade ingen erfarenhet av teater, en var musiker, någon hade spelat gatuteater utomlands. Adressen var Blasieholmstorg. Undervisningen bedrevs två trappor upp. Stanislav hade ett kontor och omklädningsrum på gatuplan. Lokalerna hade mer en atmosfär av en gammal våning än en skola. All huvudsaklig undervisning skedde i den enda salen; danslektioner, mimlektioner, akrobatiklektioner samt scenframställning. Det var en sal med stuckatur i taket men den var en aning nergången med sprickor i väggarna, urblekta gardiner, några gamla strålkastare och en balettstång. Stora speglar med guldram satt på väggen och på kortsidan stod en vit träbänk. Den vita bänken som alla mimklasser har suttit på medan de tittat på varandras etyder och våndats inför att stiga fram och visa sina egna alster för den stränga mimläraren. En sal, en lärare i mim, en klass på tio studenter. Mimklassens unga kvinnor och män delade ogenerat omklädningsrum och dusch. Plåtskåp stod provisoriskt uppställda.  Ett rum användes som uppehållsrum tillika matplats, inrett med ett kylskåp, några enkla soffor och ett bord. Det var allt.  Efter den fysiska träningen på förmiddagen med morgonlektion i dans och tre timmar mim var vi hungriga, men det var ganska stressande att äta eftersom akrobatiklektionerna låg direkt efter den korta lunchen. Vi åt vår medhavda matsäck och kastade oss in i uppvärmningen på akrobatiken som var tjugo - trettio kullerbyttor framåt med "tour en l 'air" (en piruett i luften) mellan varje kullerbytta och lika många bakåt.  Inför tredje året på utbildningen (1982), flyttade vår klass till lokaler i Teaterhögskolans hus på Södermalm. Högst upp och längst bort i huset fick vi två nyrenoverade salar för vår räkning samt separata omklädningsrum. Stanislav fick ett eget kontor mellan salarna.  Vi studenter fick skolkamrater och en riktig matsal med servering.  Det kändes skönt. Så kom vi att vistas i Teaterhögskolans hus, men fortfarande höra till Danshögskolan. Skolorna hade inget samarbete.  Drygt tio år senare, 1993, blev Mimlinjen en del av Teaterhögskolan.   

  • 27.
    Gottlieb, Halina
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media. V4M VISIONS FOR MUSEUMS.
    Henningsson, Paul
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Digitala medier för besökare på museer2004 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 28.
    Gottlieb, Halina
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Henningsson, Paul
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Digitala medier för besökare på museer2004Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 29.
    Persson, Marianne
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Dimma i Tomelilla, tårar i Venedig: en produktionsledares vardag vid filminspelning2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 30.
    Hjelm, Keve
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri.
    Dionysos och Apollon: tankar om teater2004Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 31.
    Walther, My
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri.
    Dockor som sceniskt uttryck2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 32.
    Holmquist, PeÅ
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Dokumentärfilmarens resa2006Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 33.
    Lysander, Per
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Dramatisk utsaga, pedagogikens absurditet: tal vid professorsinstallationen den 27 okt 19971998Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 34.
    Smeds, Barbro
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Dramaturgi: om strukturer i dramatik och sceniska verk - formens innehåll och innehållets former2000 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 35.
    Smeds, Barbro
    Stockholms konstnärliga högskola.
    DRAMATURGI: OM STRUKTURER I DRAMATIK OCH SCENISKA VERK- FORMENS INNEHÅLL OCH INNEHÅLLETS FORMER2008 (uppl. 4)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 36.
    Häggbom, My
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    En berättelse från verkligheten: om konsten att göra TV-reportage2016Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammafattning:

    Något av det mest fantastiska med att göra tv-reportage är att bli insläppt i andra människors liv. Med full tillit lägger de en liten bit av sina liv i just mina händer. Ur den glimten ska jag välja ut och sortera fram det som blir berättelsen. Besluten är många och ofta snabba vid produktion av reportage och inslag för tv/audiovisuella media. Och vi bara gör. Vi gör så som vi oftast brukar för det blir bäst så. Men vad gör vi egentligen? Hur gör vi? Och varför då? Och blir det alltid bäst så? Här vill jag undersöka praktisk erfarenhet av arbetsprocess, metod och gestaltningsval. Men framförallt vill jag visa att det inte bara handlar om vad vi berättar utan också om hur. Det är ju berättelser från verkligheten vi arbetar med! Och nu när alla gör tv och vi översvämmas av en stor mängd rörlig bild och ljud av skiftande kvalitet tror jag att det är viktigare än någonsin att vi vässar våra verktyg och lägger vikt vid hur vi formger berättelsen för att ge den en chans att nå fram. Så här är den nu, handboken i att göra reportage för audiovisuella medier. Att ha i bakfickan när du ger dig ut på dina första reportage. Och om du redan jobbat länge hoppas jag att den kan inspirera dig att fortsätta utveckla ditt eget reportageberättande i bild och ljud.

  • 37.
    Mirstam, Thomas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för scenkonst.
    En bok om mestadels blått2016 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Hur skulle vi tala om färger­na om inte den stora pesten brutit ut i London 1665?

    Om inte en hemförlovad ung student gjort den avgörande observationen att färg är ljusets primära egenskap - vad skulle filosofer, diktare och må­lare då strida om? Eller enas kring? Den här boken är en hyllning till Isaac Newton.

  • 38.
    Johansson, Mats
    Stockholms konstnärliga högskola.
    ... en tid vid teatern: en dokumentär om teater och kulturpolitik2011Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 39.
    Bok, Bengt
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Encounter with the Other: some reflections in interviewing2015 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    he interview is an art form. Two people meet to talk to each other. They meet to talk about something important, or to talk about the life of the person being interviewed. Reaching deep down inside a person is a process. Being part of this process can make you dizzy, giddy. Interviewing is a job where listening and inquiry often give us someone’s life story. It’s about deciphering a person’s thoughts and testimonies; what he or she says or does not say. The interview is an art form that can be likened to understanding poetry… it’s about interpreting, cracking codes, working things out. An interview must not turn into a polite conversation or discussion, but should be a form of concentrated and honest communication. The interviewer must not be out to please or impress, but should be relatively confident in him/herself without being some kind of emotional superman (übermensch). On the contrary, perhaps the interviewer’s own weaknesses and faults often result in a sensitivity and a capacity to be able to hone in on what is really important in the encounter that is ‘the interview’.The interviewer must be equipped with a certain capacity for empathy with “the Other”. To be able to identify with trong enough to understand that these experiences are not one’s own, but those of the Other. It’s important to learn how to step into an interview with full concentration and presence, then step back and regard and analyse what is happening, and then step back in again. This allows for what is generally a necessary (and healthy) distancing of oneself, as well as some pause for reflection and repose in order to then recharge for the next ‘entry’.If it so happens that I, as the interviewer, have a capacity for empathy and a sensitivity, it’s important that I don’t lose myself in the Other’s situation, but maintain a professional attitude in the interview – a brotherly, professional, attitude. I have had this sensitivity myself since childhood, and in many instances, it has been a curse. However, in recent years I have understood and consoled myself with the fact that it has also been the foundation of my work and my way of approaching people. Without it, I might not have the ‘radar’ that has assisted me in my quest for the Other’s inner self. A journey that I never cease to be fascinated by, as my curiosity is continuously piqued anew.During a walk with a colleague and similarly sensitive soul, it became apparent that we both held a common belief that we had done our best interviews when we were heavily hung over. This was when our senses were at their most open and our own defences completely crushed. There exists a freedom in this parlous state – a freedom in which feelings and intuition have free rein. Where we can detect very subtle signals and undertones from interviewees. Any question can be asked – prestige and our own inner fears do not exist in this state.That said, to subject oneself to a heavy hangover as a working method is a highly unhealthy and just plain crazy idea! For this reason, we must try to achieve this same sense of freedom by other means.And that is what this book deals with. It is based on the encounters I have had and what occurred in these encounters. How can I make use of this experience to achieve… honesty? (not the truth)… and some meaning with it all… How can I prepare myself?

  • 40.
    Hjulström, Lennart
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Zachrisson Ones, Gudrun
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Faust-projektet: ett pedagogiskt och konstnärligt utvecklingsprojekt genomfört med stöd av Högskolans Grundutbildningsråd 90/91-92-931994Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 41.
    Bryngelsson, Peter
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Filmmusik: det komponerade miraklet2006Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 42.
    Lundström, Göran
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för scenkonst.
    Gjutning av lösa delar2008Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 43.
    Bohman, Anders
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Hur formen påverkar oss: en reflektion över ett konstnärligt utvecklingsprojekt2018 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Detta konstnärliga utvecklingsprojekt är sprunget ur mina erfarenheter som praktiserande filmfotograf och den del av processen som handlar om ”grading” (färdigställandet av färgsättningen). Ibland uppstår en frustration av att ett arbete inte får det utrymme som krävs för att uppnå ett bra resultat. Processen att skapa en långfilm /TV-serie är relativt lång och inte sällan kan det ta upp till ett och halvt år från en idé till en färdig film. Besluten om den slutgiltiga ”looken” (det visuella uttrycket) på filmen görs ofta i all hast när klippning och ljudläggning är klar. Producenten behöver snabbt ha klart en färdig kopia (eller DCP/Digital Cinema Package) till den utsatta deadlinen för distribution, säljmaterial eller en festival. Det är ofta då man som fotograf upptäcker de små misstagen som har gjorts i val av tagningar under klippningen. Det kan handla om små störande rörelser i ett klipp, statister som ser in i kameran, skuggor och ljusförändringar, klaffmisstag och misstag i mask och kostym. Detta har inte uppmärksammats i klipprummets ogradade, lilla monitorbild därför att misstagen inte är synliga förrän graden är gjord.

    En annan komplexitet är när regissör och klippare inte har sett eller vågat använda det bildberättande som finns i materialet därför att de inte har upplevt bildens hela potential. Det kan bero på att att de har arbetat med blaskiga, ogradade och lågupplösta klippversioner av exempelvis mörka scener eller stora bilder. I dessa versioner är de svåra att läsa av och sammantaget kan det resultera i att man inte ser potentialen för gestaltande scenerier eller större bilder. Det leder i sin tur till fler konventionella val än vad ett utforskande filmiskt val kan uttrycka och berätta.

    Mot bakgrund av detta har jag formulerat fyra frågor att undersöka i mitt projekt:

    1. Vilka visuella målsättningar definieras i början av en produktion?

    2. Hur kan alla i en produktion bli delaktiga de visuella riktlinjerna?

    3. Hur kommunicerar vi den visuella strukturen under den skapande processen?

    4. Kan det finnas ett samförstånd om vilket visuellt uttryck som är att föredra?

     

    Projektet har fått titeln Hur formen påverkar oss. Jag har i projektet klippt ihop en fristående två minuters sekvens ur långfilmen Sophelikoptern, i vilken jag var filmfotograf. Sekvensen är inte en hel berättelse utan vald för sitt konstnärliga uttryck. Den har därefter färgkorrigerats i fem varianter av olika kolorister. Mitt syfte har varit att se hur de skilda uttrycken i koloreringen kan upplevas. Forskningsfrågorna har varit min utgångspunkt i det praktiska arbetet med färgkorrigeringen av bilderna. Det har resulterat i fem olika lookar med unika visuella uttryck, skapade av koloristerna i samarbete med mig. Jag har presenterat resultaten dels i min undervisning på

    Stockholms Dramatiska Högskola (StDH), dels vid filmfestivalen i Nordkap och dels på föreläsningar för Föreningen för Svenska Filmfotografer (fsf). I samband med mina presentationer framställde jag en enkät riktad till yrkesverksamma filmfotografer. Frågorna handlade om vilka erfarenheter de hade av att arbeta med färgkollorering. Enkätens syfte var att få en så tydlig översikt som möjligt av hur arbetssituationen med färgkorrigering ser ut för svensk TV och film idag. Min analys av enkätsvaren och resultaten av projektet i sin helhet har jag sammanställt i ett utbildningsmaterial. I materialet fokuserar jag på hur färger kan upplevas och om de skillnader i upplevelser som kan uppstå i olika kulturella kontexter. Jag skriver om hur vissa visuella uttryck kan bli förborgade i en generation eller i olika sociala grupper. Bild- och färgspråk kan variera såväl mellan grupper som mellan generationer. Dessa olika språk förändras fortare än vad vi är medvetna om genom det dagliga rika flödet av bildberättande. Jag lyfter också frågor om vad habituering gör med vårt berättande vilket handlar om hur snabbt vi vänjer oss vid en ett speciellt visuellt uttryck? Det kan ofta räcka med ett par minuter för oss som åskådare att vänja oss vid en viss stil av filmiskt berättande. Det leder till frågan om vilken påverkan färger har på det filmiska berättandet? Och hur vi kan använda kunskapen om detta för att rytmisera ett berättande? I mitt resonemang om färger hänvisar jag bland annat till boken Goethe färglära 1 och Newtons första experiment 2 med prismat. I Pehr Sällströms Goethes färglära (2014) finns ett tankeväckande citat av konstnären Vasilij Kandinsky:

    Vi måste lyssna till den klang som färgen väcker i vår själ. Och vi måste göra detta öppet, så hängiven, så osjälviskt, att vi med övertygelse kan konstatera, att det är färgen som talar till oss, att vi fått erfara något av dess väsen.P E R S Ä L L S T R Ö M , G O E T H E S F Ä R G L Ä R A , 2 0 1 4

  • 44.
    Hällqvist, Ylva
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för scenkonst.
    Hårets och perukens betydelse och möjligheter: grunder i frisering2006Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 45.
    Monthan, Ingegerd
    Stockholms konstnärliga högskola.
    I berättelsens rum: den direkta muntliga berättelsen och berättaren i praktiken : fältstudie nr 1 om rytmiserat berättande2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 46.
    Dykhoff, Klas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Ickediegetiska ljudeffekter2009 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 47.
    Nevanti, Kirsi
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    In real life (or elsewhere): essays om creative processes and paralell realities in documentary film2013Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 48.
    Bok, Bengt
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Inferno: en dokumentär berättelse2016 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den dokumentära dramaturgin anteckningar från ett sökande är dokumentärfilmaren och radiojournalisten Bengt Boks tankar och frågor kring det dokumentära berättandet och kring sitt eget arbete. Han undersöker och skildrar kreativa skeenden och tillstånd. Det är, med Boks egna ord, en text som försöker utforska det dokumentära berättandets estetiska möjligheter, existentiella frågeställningar och berättartekniska nödvändigheter. Under arbetet med En film om när män badar förde Bok dagboksanteckningar och skrev ner de funderingar och frågor som uppstod under arbetsprocessen. Under varje tillsynes lättåtkomlig historia finns ett hav av mångbottnade val och beslut. Vad vill jag berätta? Hur vill jag berätta det? Varför är dessa personer med i berättelsen? Vad kan kopplas samman och vad måste tas bort? Det mest betydelsefulla för berättandet är enligt Bok att ständigt fokusera på det som ska berättas. Skala bort allt som inte hör dit. Men berättandet får aldrig bli ett redovisande. Man måste våga ge sig hän, våga hitta sitt egna uttryck, våga berätta utan att förklara. Dagboksanteckningarna varvas med möten och tankar från andra produktioner samt funderingar kring berättande, t ex kring skillnader mellan journalistikens och konstens berättande. Vi får också glimtar och minnen från Boks barndom, alla med anknytning till berättandet. Bengt Bok är prisbelönt dokumentärfilmare, radiojournalist och professor på Stockholms dramatiska högskola. Han har bland annat gjort den omtalade radiodokumentären Inferno och filmerna Zigenarhövdingens son, En film om när män badar, I det vita rummet, Herr och fru Konst. På Carlssons har han tidigare kommit ut med Möte med den andre, en bok om dokumentära och journalistiska intervjuer.Sagt om Bengt Boks tidigare bok Möte med den andre: "Efter en stund sugs jag in och fångas av Boks tankar kring intervjuer. Det blir lättare när jag släpper efter, vänjer mig vid Boks öppna sätt att skriva, att pröva och treva sig fram. Man kan läsa texten som en sorts prosapoesi. Bengt Bok bjuder på fragment ur egna intervjuer, suggestiva berättelser om försök att närma sig människors kärna och smärtpunkter... Här handlar det om djupintervjuer... Genren? Spelar ingen roll. Det är allt: psykologi, filosofi, poesi."

    Tidningen Journalisten

  • 49.
    Valeur, Michael
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Interaktiv manuskriptskrivning: principper, begreber & redskaber2004Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 50.
    Helander, Karin
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Kroppen som det skönaste musikaliska instrumentet: om röstpedagogen Cecila Berefelts arbete inom svensk teater och teaterutbildning2012Bok (Övrigt vetenskapligt)
1234567 1 - 50 av 365
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
v. 2.35.9