Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
12345 1 - 50 av 239
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Claesson, Nils
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media. Nationella forskarskolan.
    Introduktion till den animerade rörliga bilden2012Artikel, forskningsöversikt (Övrigt vetenskapligt)
  • 2.
    Dykhoff, Klas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Non-diegetic sound effects2012Ingår i: The New Soundtrack, ISSN 2042-8855, Vol. 2, nr 2Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Most films tell a story. This story takes place in a constructed world that only exists in each specific film. It makes no difference if the story is set in a fantasy world, a historical or a future world, or even if it’s a documentary that depicts reality. Every film still creates it’s own filmic world, its diegesis.. Everything which happens inside this world is called diegetic and what happens (in the movie) outside this world is called non-diegetic. Traditional film music and voice-over narration are typical examples of non-diegetic sounds. The characters in the film are unaware of them, because they don’t exist in the same world. These sounds are messages from the filmmaker directly to his/her audience. Music played inside the film’s world, for example by visible musicians or from a radio seen on screen, is diegetic, as is dialogue and sound effects. The characters in the film are meant to be aware of these sounds. Whether the actors heard these sounds while shooting the scenes or if they where added during sound editing, they influence the audience’s interpretation of the characters, the situation and the narrative.

  • 3.
    Dykhoff, Klas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Why use linear work flows with non linear tools?2016Ingår i: The New Soundtrack 6.1 2016, ISSN 2042-8855, Vol. 6, nr 1Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Although the technologies used to make films have changed completely during the 90-year life of sound film, the film making workflow has remained strangely unaffected. We still make films as if they are shot on film that has to be developed and printed by a lab, mechanically cut and spliced by a film editor and sound edited on mag tape. The transition to digital cameras and sound recorders and digital non-linear editing machines and audio work-stations, has had very little impact on the working practices of the film industry.

    This article proposes to change that. The transition in to a non-linear workflow would enable everyone involved in film post-production to collaborate in a more dynamic and creative way. By allowing more time for the sound editor and picture editor to experiment with sound in the editing process, more informed choices can be made in this critical phase. It would also enable the sound editors to have creative collaborations not only with the editor and the director, but also with the composer.

  • 4.
    Osten, Suzanne
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri.
    Babydrama: en konstnärlig forskningsrapport2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 5.
    Mårtens, Ylva (Redaktör)
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri. Stockholms dramatiska högskola.
    Barnet i dokumentären: åtta essäer om att skildra barn och unga dokumentärt i radio & film/tv2014 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 6.
    Bok, Bengt
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Den dokumentära dramaturgin2013Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 7.
    Areskoug, My
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Den kroppsligt tänkande skådespelaren: om mim och mimutbildningen på Teaterhögskolan u Stockholm genom Stanislav Brosowski2007Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    1980 började jag på mimlinjen på Danshögskolan i Stockholm. Jag hade just fyllt 20 år. Vi var fem studenter som hade kommit in på inträdesprov inför en jury på våren. Stanislav anordnade dessutom individuella, där han ensam utgjorde juryn, och där ytterligare fem antogs. Vi var två som hade gått på yrkesförberedande och en från yrkesutbildningen på Balettakademien, en hade gått på Teaterstudion någon hade ingen erfarenhet av teater, en var musiker, någon hade spelat gatuteater utomlands. Adressen var Blasieholmstorg. Undervisningen bedrevs två trappor upp. Stanislav hade ett kontor och omklädningsrum på gatuplan. Lokalerna hade mer en atmosfär av en gammal våning än en skola. All huvudsaklig undervisning skedde i den enda salen; danslektioner, mimlektioner, akrobatiklektioner samt scenframställning. Det var en sal med stuckatur i taket men den var en aning nergången med sprickor i väggarna, urblekta gardiner, några gamla strålkastare och en balettstång. Stora speglar med guldram satt på väggen och på kortsidan stod en vit träbänk. Den vita bänken som alla mimklasser har suttit på medan de tittat på varandras etyder och våndats inför att stiga fram och visa sina egna alster för den stränga mimläraren. En sal, en lärare i mim, en klass på tio studenter. Mimklassens unga kvinnor och män delade ogenerat omklädningsrum och dusch. Plåtskåp stod provisoriskt uppställda.  Ett rum användes som uppehållsrum tillika matplats, inrett med ett kylskåp, några enkla soffor och ett bord. Det var allt.  Efter den fysiska träningen på förmiddagen med morgonlektion i dans och tre timmar mim var vi hungriga, men det var ganska stressande att äta eftersom akrobatiklektionerna låg direkt efter den korta lunchen. Vi åt vår medhavda matsäck och kastade oss in i uppvärmningen på akrobatiken som var tjugo - trettio kullerbyttor framåt med "tour en l 'air" (en piruett i luften) mellan varje kullerbytta och lika många bakåt.  Inför tredje året på utbildningen (1982), flyttade vår klass till lokaler i Teaterhögskolans hus på Södermalm. Högst upp och längst bort i huset fick vi två nyrenoverade salar för vår räkning samt separata omklädningsrum. Stanislav fick ett eget kontor mellan salarna.  Vi studenter fick skolkamrater och en riktig matsal med servering.  Det kändes skönt. Så kom vi att vistas i Teaterhögskolans hus, men fortfarande höra till Danshögskolan. Skolorna hade inget samarbete.  Drygt tio år senare, 1993, blev Mimlinjen en del av Teaterhögskolan.   

  • 8.
    Gottlieb, Halina
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media. V4M VISIONS FOR MUSEUMS.
    Henningsson, Paul
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Digitala medier för besökare på museer2004 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 9.
    Gottlieb, Halina
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Henningsson, Paul
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Digitala medier för besökare på museer2004Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 10.
    Smeds, Barbro
    Stockholms konstnärliga högskola.
    DRAMATURGI: OM STRUKTURER I DRAMATIK OCH SCENISKA VERK- FORMENS INNEHÅLL OCH INNEHÅLLETS FORMER2008 (uppl. 4)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 11.
    Häggbom, My
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    En berättelse från verkligheten: om konsten att göra TV-reportage2016Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammafattning:

    Något av det mest fantastiska med att göra tv-reportage är att bli insläppt i andra människors liv. Med full tillit lägger de en liten bit av sina liv i just mina händer. Ur den glimten ska jag välja ut och sortera fram det som blir berättelsen. Besluten är många och ofta snabba vid produktion av reportage och inslag för tv/audiovisuella media. Och vi bara gör. Vi gör så som vi oftast brukar för det blir bäst så. Men vad gör vi egentligen? Hur gör vi? Och varför då? Och blir det alltid bäst så? Här vill jag undersöka praktisk erfarenhet av arbetsprocess, metod och gestaltningsval. Men framförallt vill jag visa att det inte bara handlar om vad vi berättar utan också om hur. Det är ju berättelser från verkligheten vi arbetar med! Och nu när alla gör tv och vi översvämmas av en stor mängd rörlig bild och ljud av skiftande kvalitet tror jag att det är viktigare än någonsin att vi vässar våra verktyg och lägger vikt vid hur vi formger berättelsen för att ge den en chans att nå fram. Så här är den nu, handboken i att göra reportage för audiovisuella medier. Att ha i bakfickan när du ger dig ut på dina första reportage. Och om du redan jobbat länge hoppas jag att den kan inspirera dig att fortsätta utveckla ditt eget reportageberättande i bild och ljud.

  • 12.
    Mirstam, Thomas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för scenkonst. Stockholms dramatiska högskola.
    En bok om mestadels blått2016 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Hur skulle vi tala om färger­na om inte den stora pesten brutit ut i London 1665?

    Om inte en hemförlovad ung student gjort den avgörande observationen att färg är ljusets primära egenskap - vad skulle filosofer, diktare och må­lare då strida om? Eller enas kring? Den här boken är en hyllning till Isaac Newton.

  • 13.
    Johansson, Mats
    Stockholms konstnärliga högskola.
    ... en tid vid teatern: en dokumentär om teater och kulturpolitik2011Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 14.
    Bok, Bengt
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Encounter with the Other: some reflections in interviewing2015 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    he interview is an art form. Two people meet to talk to each other. They meet to talk about something important, or to talk about the life of the person being interviewed. Reaching deep down inside a person is a process. Being part of this process can make you dizzy, giddy. Interviewing is a job where listening and inquiry often give us someone’s life story. It’s about deciphering a person’s thoughts and testimonies; what he or she says or does not say. The interview is an art form that can be likened to understanding poetry… it’s about interpreting, cracking codes, working things out. An interview must not turn into a polite conversation or discussion, but should be a form of concentrated and honest communication. The interviewer must not be out to please or impress, but should be relatively confident in him/herself without being some kind of emotional superman (übermensch). On the contrary, perhaps the interviewer’s own weaknesses and faults often result in a sensitivity and a capacity to be able to hone in on what is really important in the encounter that is ‘the interview’.The interviewer must be equipped with a certain capacity for empathy with “the Other”. To be able to identify with trong enough to understand that these experiences are not one’s own, but those of the Other. It’s important to learn how to step into an interview with full concentration and presence, then step back and regard and analyse what is happening, and then step back in again. This allows for what is generally a necessary (and healthy) distancing of oneself, as well as some pause for reflection and repose in order to then recharge for the next ‘entry’.If it so happens that I, as the interviewer, have a capacity for empathy and a sensitivity, it’s important that I don’t lose myself in the Other’s situation, but maintain a professional attitude in the interview – a brotherly, professional, attitude. I have had this sensitivity myself since childhood, and in many instances, it has been a curse. However, in recent years I have understood and consoled myself with the fact that it has also been the foundation of my work and my way of approaching people. Without it, I might not have the ‘radar’ that has assisted me in my quest for the Other’s inner self. A journey that I never cease to be fascinated by, as my curiosity is continuously piqued anew.During a walk with a colleague and similarly sensitive soul, it became apparent that we both held a common belief that we had done our best interviews when we were heavily hung over. This was when our senses were at their most open and our own defences completely crushed. There exists a freedom in this parlous state – a freedom in which feelings and intuition have free rein. Where we can detect very subtle signals and undertones from interviewees. Any question can be asked – prestige and our own inner fears do not exist in this state.That said, to subject oneself to a heavy hangover as a working method is a highly unhealthy and just plain crazy idea! For this reason, we must try to achieve this same sense of freedom by other means.And that is what this book deals with. It is based on the encounters I have had and what occurred in these encounters. How can I make use of this experience to achieve… honesty? (not the truth)… and some meaning with it all… How can I prepare myself?

  • 15.
    Hjulström, Lennart
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Zachrisson Ones, Gudrun
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Faust-projektet: ett pedagogiskt och konstnärligt utvecklingsprojekt genomfört med stöd av Högskolans Grundutbildningsråd 90/91-92-931994Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 16.
    Lundström, Göran
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för scenkonst.
    Gjutning av lösa delar2008Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 17.
    Bohman, Anders
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Hur formen påverkar oss: en reflektion över ett konstnärligt utvecklingsprojekt2018 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Detta konstnärliga utvecklingsprojekt är sprunget ur mina erfarenheter som praktiserande filmfotograf och den del av processen som handlar om ”grading” (färdigställandet av färgsättningen). Ibland uppstår en frustration av att ett arbete inte får det utrymme som krävs för att uppnå ett bra resultat. Processen att skapa en långfilm /TV-serie är relativt lång och inte sällan kan det ta upp till ett och halvt år från en idé till en färdig film. Besluten om den slutgiltiga ”looken” (det visuella uttrycket) på filmen görs ofta i all hast när klippning och ljudläggning är klar. Producenten behöver snabbt ha klart en färdig kopia (eller DCP/Digital Cinema Package) till den utsatta deadlinen för distribution, säljmaterial eller en festival. Det är ofta då man som fotograf upptäcker de små misstagen som har gjorts i val av tagningar under klippningen. Det kan handla om små störande rörelser i ett klipp, statister som ser in i kameran, skuggor och ljusförändringar, klaffmisstag och misstag i mask och kostym. Detta har inte uppmärksammats i klipprummets ogradade, lilla monitorbild därför att misstagen inte är synliga förrän graden är gjord.

    En annan komplexitet är när regissör och klippare inte har sett eller vågat använda det bildberättande som finns i materialet därför att de inte har upplevt bildens hela potential. Det kan bero på att att de har arbetat med blaskiga, ogradade och lågupplösta klippversioner av exempelvis mörka scener eller stora bilder. I dessa versioner är de svåra att läsa av och sammantaget kan det resultera i att man inte ser potentialen för gestaltande scenerier eller större bilder. Det leder i sin tur till fler konventionella val än vad ett utforskande filmiskt val kan uttrycka och berätta.

    Mot bakgrund av detta har jag formulerat fyra frågor att undersöka i mitt projekt:

    1. Vilka visuella målsättningar definieras i början av en produktion?

    2. Hur kan alla i en produktion bli delaktiga de visuella riktlinjerna?

    3. Hur kommunicerar vi den visuella strukturen under den skapande processen?

    4. Kan det finnas ett samförstånd om vilket visuellt uttryck som är att föredra?

     

    Projektet har fått titeln Hur formen påverkar oss. Jag har i projektet klippt ihop en fristående två minuters sekvens ur långfilmen Sophelikoptern, i vilken jag var filmfotograf. Sekvensen är inte en hel berättelse utan vald för sitt konstnärliga uttryck. Den har därefter färgkorrigerats i fem varianter av olika kolorister. Mitt syfte har varit att se hur de skilda uttrycken i koloreringen kan upplevas. Forskningsfrågorna har varit min utgångspunkt i det praktiska arbetet med färgkorrigeringen av bilderna. Det har resulterat i fem olika lookar med unika visuella uttryck, skapade av koloristerna i samarbete med mig. Jag har presenterat resultaten dels i min undervisning på

    Stockholms Dramatiska Högskola (StDH), dels vid filmfestivalen i Nordkap och dels på föreläsningar för Föreningen för Svenska Filmfotografer (fsf). I samband med mina presentationer framställde jag en enkät riktad till yrkesverksamma filmfotografer. Frågorna handlade om vilka erfarenheter de hade av att arbeta med färgkollorering. Enkätens syfte var att få en så tydlig översikt som möjligt av hur arbetssituationen med färgkorrigering ser ut för svensk TV och film idag. Min analys av enkätsvaren och resultaten av projektet i sin helhet har jag sammanställt i ett utbildningsmaterial. I materialet fokuserar jag på hur färger kan upplevas och om de skillnader i upplevelser som kan uppstå i olika kulturella kontexter. Jag skriver om hur vissa visuella uttryck kan bli förborgade i en generation eller i olika sociala grupper. Bild- och färgspråk kan variera såväl mellan grupper som mellan generationer. Dessa olika språk förändras fortare än vad vi är medvetna om genom det dagliga rika flödet av bildberättande. Jag lyfter också frågor om vad habituering gör med vårt berättande vilket handlar om hur snabbt vi vänjer oss vid en ett speciellt visuellt uttryck? Det kan ofta räcka med ett par minuter för oss som åskådare att vänja oss vid en viss stil av filmiskt berättande. Det leder till frågan om vilken påverkan färger har på det filmiska berättandet? Och hur vi kan använda kunskapen om detta för att rytmisera ett berättande? I mitt resonemang om färger hänvisar jag bland annat till boken Goethe färglära 1 och Newtons första experiment 2 med prismat. I Pehr Sällströms Goethes färglära (2014) finns ett tankeväckande citat av konstnären Vasilij Kandinsky:

    Vi måste lyssna till den klang som färgen väcker i vår själ. Och vi måste göra detta öppet, så hängiven, så osjälviskt, att vi med övertygelse kan konstatera, att det är färgen som talar till oss, att vi fått erfara något av dess väsen.P E R S Ä L L S T R Ö M , G O E T H E S F Ä R G L Ä R A , 2 0 1 4

  • 18.
    Hällqvist, Ylva
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för scenkonst.
    Hårets och perukens betydelse och möjligheter: grunder i frisering2006Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 19.
    Monthan, Ingegerd
    Stockholms konstnärliga högskola.
    I berättelsens rum: den direkta muntliga berättelsen och berättaren i praktiken : fältstudie nr 1 om rytmiserat berättande2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 20.
    Dykhoff, Klas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Ickediegetiska ljudeffekter2009 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 21.
    Nevanti, Kirsi
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    In real life (or elsewhere): essays om creative processes and paralell realities in documentary film2013Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 22.
    Bok, Bengt
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Inferno: en dokumentär berättelse2016 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den dokumentära dramaturgin anteckningar från ett sökande är dokumentärfilmaren och radiojournalisten Bengt Boks tankar och frågor kring det dokumentära berättandet och kring sitt eget arbete. Han undersöker och skildrar kreativa skeenden och tillstånd. Det är, med Boks egna ord, en text som försöker utforska det dokumentära berättandets estetiska möjligheter, existentiella frågeställningar och berättartekniska nödvändigheter. Under arbetet med En film om när män badar förde Bok dagboksanteckningar och skrev ner de funderingar och frågor som uppstod under arbetsprocessen. Under varje tillsynes lättåtkomlig historia finns ett hav av mångbottnade val och beslut. Vad vill jag berätta? Hur vill jag berätta det? Varför är dessa personer med i berättelsen? Vad kan kopplas samman och vad måste tas bort? Det mest betydelsefulla för berättandet är enligt Bok att ständigt fokusera på det som ska berättas. Skala bort allt som inte hör dit. Men berättandet får aldrig bli ett redovisande. Man måste våga ge sig hän, våga hitta sitt egna uttryck, våga berätta utan att förklara. Dagboksanteckningarna varvas med möten och tankar från andra produktioner samt funderingar kring berättande, t ex kring skillnader mellan journalistikens och konstens berättande. Vi får också glimtar och minnen från Boks barndom, alla med anknytning till berättandet. Bengt Bok är prisbelönt dokumentärfilmare, radiojournalist och professor på Stockholms dramatiska högskola. Han har bland annat gjort den omtalade radiodokumentären Inferno och filmerna Zigenarhövdingens son, En film om när män badar, I det vita rummet, Herr och fru Konst. På Carlssons har han tidigare kommit ut med Möte med den andre, en bok om dokumentära och journalistiska intervjuer.Sagt om Bengt Boks tidigare bok Möte med den andre: "Efter en stund sugs jag in och fångas av Boks tankar kring intervjuer. Det blir lättare när jag släpper efter, vänjer mig vid Boks öppna sätt att skriva, att pröva och treva sig fram. Man kan läsa texten som en sorts prosapoesi. Bengt Bok bjuder på fragment ur egna intervjuer, suggestiva berättelser om försök att närma sig människors kärna och smärtpunkter... Här handlar det om djupintervjuer... Genren? Spelar ingen roll. Det är allt: psykologi, filosofi, poesi."

    Tidningen Journalisten

  • 23.
    Valeur, Michael
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Interaktiv manuskriptskrivning: principper, begreber & redskaber2004Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 24.
    Dykhoff, Klas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Ljudberättande i europeisk film2012 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 25.
    Dykhoff, Klas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Ljudbild eller synvilla?: - en bok om filmljud och ljuddesign2002 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 26.
    Dykhoff, Klas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Ljudspår: ett konstnärligt utvecklingsprojekt vid Dramatiska institutet2007Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 27.
    Strandmark, Lena
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för scenkonst. Dramatiska institutet.
    Modern teatermaskering2007Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 28.
    Bok, Bengt
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Möte med den andre: tankar kring intervjuer2008Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 29.
    Göran, Gunér
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Resor i tiden: om att frammana det förflutna på film2008Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 30.
    Erikson, Lotta
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Röstens alfabet: 27 berättelser om rösten2010Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 31.
    Beckman, Margot
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Shakespeare, Molière och andra: versbok för teatern2011 (uppl. Ny uppl)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 32.
    Sundberg, Leif
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri.
    Skådespelarens vägar del 1, zeami: rapport från ett konstnärligt utvecklingsarbete kring berättande och gestaltande under ledning av professor Leif Sundberg1999Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 33.
    Olby, Pia
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri.
    Sången ädla känslor föder?: Sånggestaltning; möte mellan musikalisk och scenisk gestaltning på lika villkor2017 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 34.
    Luterkort, Ingrid
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Nordfeldt, Per Axel
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Teater i synnerhet: Ingrid Luterkort - en arbetsmemoar / berättad för Per Axel Nordfeldt2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 35.
    Lempert, Mirko
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Lidén, Josephine
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    The Art of being small ; Film & Cross-media Storytelling - An Education2011Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 36.
    Vestin, Martha
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för scenkonst.
    Sneltved, Grete
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för scenkonst.
    The face and the mask of the actor: Methodica 2003 in cooperation with European Association for Theatre Culture2004Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 37.
    Rydberg-Lidén, Josephine
    et al.
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    Noschis, Mathias
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media.
    The Impact of Participatory Experience on the Audience2013 (uppl. 1)Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Conclusions

    We saw in the introduction how this research started from our own concerns regarding transmedia as it is created and measured today. Did this  research answer these concerns? It probably didn’t completely, but it certainly clarified   the field.

    The first part of the research shows how there are ways to analyse the impact   of participatory experience on the audience. There is definitely a need for more qualitative and quantitative research focused on getting into the heads of the audience in order to understand and analyse where, how and when the impact of participatory research happens. Another finding of the first part is that there are strong reasons to believe that the impact of participatory experience is stronger than the impact of non-participatory experience.

    For instance, intrapersonal findings must be collected by creators for future development work.

    The second part of the research seems to be showing how there still is a long way to go before a model will become a standard in the industry. There is a risk of this standard model not to be adapted to all formats, and in particular to be only applicable to larger, more mainstream, formats. For this reason, there is a need for professionals and scholars to get involved in the field and to take part in the development of this future model.

    As a general conclusion for this research, it appears quite clearly that the audience isn’t taken enough into account amongst transmedia and participatory media professionals and scholars. The need for a stronger involvement isn’t only for commercial purposes but also for artistic and creative  purposes.

    This research is only a first step in the direction of putting the audience at the heart of creation. Other steps will be necessary. In particular, there is a real need for a thorough analysis of one empirical case from an audience point of view.

    The upcoming Treasures, by the Company P, could be an interesting candidate for such a study. There is also a need for prototyping so that the model presented in this paper can be tested and improved. And last but not least, there needs to  be a strong effort put into asking the question of the audience in every possible situation  where  transmedia  professionals  and/or  scholars  meet:  in  pitching events,  training  workshops, academic conferences  and festivals.

  • 38.
    Mårtens, Ylva
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media. Stockholms dramatiska högskola.
    Vad säger barnen?2015Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Vad säger barnen? är en bok om konsten att intervjua barn. Hur skapar man tillit, hur förbereder man sig, vilken lagstiftning gäller? Har barn yttrandefrihet?

    Hur gör man barnperspektivet tydligt och hur ser man som journalist till att barnens röster lyfts fram i det offentliga samtalet? Men den handlar också om hur vuxenvärlden ser på och bemöter barn.

    Vad säger barnen? är en personlig handbok, en kunskapsbank och en praktisk guide. Den kan användas som stöd för lärare, fritidsledare, teaterfolk, kulturarbetare och dokumentärfilmare. Och varför inte föräldrar? Boken är resultatet av ett arbete vid Stockholms dramatiska högskola där radioreportern Ylva Mårtens har varit verksam som gästlärare, forskare och lektor i radioproduktion i mer än trettio år

  • 39.
    Notér Hooshidar, Annika
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för dans.
    Vem får dansa?: en studie av en konstnärlig process i en inkluderad dansensamble2017 (uppl. 1)Bok (Refereegranskat)
    Abstract [sv]

    Annika Notér Hooshidars projekt ”Vem får dansa? En studie om kommunikation i en inkluderande dansensemble” ingår i forskningssamarbetet DANSResearch och har som mål att bidra till ökad kunskap om inkludering och tillgänglighet vid högskolan. Det övergripande syftet är att undersöka hur dans kommuniceras i arbete med dansare med funktionsvariationer, med specifikt fokus på kommunikation och interaktion mellan gruppens medlemmar. Projektet redovisades skriftligt, samt genom ett antal presentationer på olika orter och en paneldiskussion. Annika är lektor i dansinterpretation och i modern och nutida dans.

  • 40.
    Sander, PeO
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för scenkonst. Dramatiska institutet.
    Vem ska vara högsta chef i en scenkonstorganisation?2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    När jag 2001 fick möjlighet att genom ett konstnärligt utvecklingsprojekt på Dramatiska institutet se närmare på frågan vem ska vara högsta chef på en scenkonstorganisation var jag fast i ett tänkande som utgick från att högsta chefen är antingen en konstnär eller en administratör. Det var då den viktigaste diskussionen för mig. Efter ett tags arbete utifrån frågeställningen valde jag att vända på begreppen, att svara på min egen fråga. Vad jag kom fram till var att den som ska leda en scenkonstorganisation  är den som är bäst lämpad. Inte utifrån yrkestillhörighet utan utifrån kompetens  att driva en organisation efter de visioner som organisationen har.  Utgångspunkten i mitt arbete förändrades till att undersöka några av de faktorer t.ex.  en styrelse eller rekryteringsgrupp behöver ta hänsyn till när en ny chef ska tillsättas.  Vilket ansvar har en chef för visioner, organisation och planering i en verksamhet? Hur  kan en vision, en organisation beskrivas och finns det andra sätt än att vara en ensam  chef? Kan chefer med olika kompetenser dra nytta av varandra?  Diskussionen om vem som ska vara högsta chefen på en scenkonstorganisation och  vad denna person ska ha för kompetens kommer alltid att föras och det kommer alltid att  finnas olika åsikter. Den här texten är inte ett heltäckande arbete där alla aspekter inom  området belyses. Det är en text som är ett resultat av mina tankar, mitt sätt att försöka  hitta vägar till att samtala om vem som ska vara högsta chefen. Eller ska det vara två? 

     

    Frågeställningar

    I den här texten tar jag upp:

    Vad har högsta chefen ansvar för?

    • Inom vilka kompetensområden ska högsta chefen på en scenkonstorganisation verka? När en ny högsta chef ska anställas, vad finns det då för olika kompetensområden att ta ställning till? Vilka områden ansvarar chefen för?

    • Hur kan man beskriva, kommunicera om, scenkonstorganisationens visioner, mål, organisation, planering och ekonomi? Den värld som högste chefen leder och ansvarar för utvecklingen av. Det behövs ett gemensamt språk.

    Kan högsta chefen dela sitt chef- och ledarskap?

    • Finns det något annat sätt att vara chef på än det traditionella, en på toppen. Delat chef- och ledarskap? Delat ansvar mellan konst och ekonomi?

  • 41.
    Björkman, Susanne
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri.
    Vem sätter tonen?2007Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 42.
    Ohlsson, Jan
    Stockholms konstnärliga högskola.
    Zen och konsten att undervisa i konstnärlighet2001Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 43.
    Helander, Karin
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri. Teaterhögskolan Stockholm.
    Ämne: scenisk gestaltning: dokumentation av Teaterhögskolan i Stockholms professorer Stina Ekblad och Krister Henriksson2009Bok (Övrigt vetenskapligt)
  • 44.
    Arnell, Malin
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för dans. Lunds universitet, Dans- och cirkushögskolan.
    Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action)2016Doktorsavhandling, monografi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    If we are being-of-the-world, how can we ever avoid participation? From this question Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_ action) unfolds. It invites to engage in an ongoing continuum of entanglements, where the moment of connection is unavoidable. This invitation demands that we are attentive to our mutual co-constitutiveness, that we take responsibility for what gets excluded as well as what comes to matter.

    Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) introduces, purposes and explores a specific format, the live dissertation, an academic instance that demands performative responses during the public defense. It is a dissertation in choreography written through space-time-language-matter with and for human and more-than-human bodies, and other discursive-material becomings. By this Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) recognizes the force of what Karen Barad conceptualized as ethico-onto-epistemologocial engtanglements through intra-action. It engages a posthumanist and agential-realist reworking of the notion of performativity, in which all bodies (not only human bodies) come to matter through the world’s performativity—its iterative intra-activity. In this framework, knowledge is made as a direct material engagement, a cutting together-apart—a process by which cuts enact violence but also open up and rework agential conditions of possibility.

    During Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_ action) diffractive choreographic methods and techniques, which had been developed through diverse intra-active studies—actions, collaborations, and works that span throughout 2010-2016, were re-activated, applied, manifested, and experienced. These practices were made present through specific agential forces that enacted them—such as breath, text, touch, voice, vegetation, spatial proximity, motion, distance, asphalt, material walls and material voids (the reactor hole), pain, and disgust. These practices also enacted processes of queering causality, agency and relationality, and dislocating authority, while (my / the / our) human and more-than-human body / bodies pursued embodied affinities, and a state of becoming-with. Through these re-activated intra-active studies Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action) examines and articulates choreography and performance as ever-present negotiations of vulnerability, intimacy, force, and power as enactments that are of-the-world.

    As part of the choreographic practice Sugar Rush Productions | Maria Åkesson together with Tsomak Oga, Sooz Romero, and Debora Vega were video documenting Avhandling / Av_handling (Dissertation / Through_action). This documentation together with other remains (as a non-representative residue) will be made available after the defense here: dissertationthroughaction.space

  • 45.
    Invartsen, Mette
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för dans. Dans- och cirkushögskolan.
    EXPANDED CHOREOGRAPHY: Shifting the agency of movement in The Artificial Nature Project and 69 positions2016Doktorsavhandling, monografi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Through two books and a series of video documentations of live performances Mette Ingvartsen makes choreography into a territory of physical, artistic and social experimentation. The Artificial Nature Series focusses on how relations between human and non-human agency can be explored and reconfigured through choreography. By investigating and creating a ‘nonhuman theater’ questions regarding material agency, ecology, natural disasters, the Anthropocene and non-subjective performativity are posed. The resulting reflections are closely related to the poetic principles utilized to create the performances, while also drawing connections to territories outside theater. By contrast, 69 positions inscribes itself into a history of human performance with afocus on nudity, sexuality and how the body historically has been a site for political struggles. By creating a guided tour through sexual performances – from the naked protest actions of the 1960’s, through an archive ofpersonal performances into a reflection on contemporary sexual practice – this solo work rethinks audience participation and proposes a notion of soft and social choreography. The contrasting performative strategiesarticulate a twofold notion of expanded choreography: on the one hand movement is extended beyond the human body by including the agency of nonhuman performers, and on the other hand, movement is expanded into animaginary and virtual space thanks to ‘language choreography’.

  • 46.
    Ölme, Rasmus
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för dans. KTH, Skolan för datavetenskap och kommunikation (CSC), Medieteknik och interaktionsdesign, MID. Dans- och cirkushögskolan.
    From Model to Module: A move towards generative choreography2014Doktorsavhandling, monografi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The thesis engages in Choreography and Dance Technique by delineating the concepts and practices that the artistic research project MODUL has generated. A modular method of choreographing is articulated. The MODUL method of choreography starts by making a topographical movement analysis of the context that the work engages with. This analysis results in an identification of the different agencies at work within the context approached. They are considered as Choreographic Agents and as elements of the modular assemblage. The choreographic act then performed consists of a re-articulation of the relations between the different elements. The MODUL method links movement practice and art production as the topographical movement analysis is also applied to, and conceptualised through, the body.

    In terms of dance technique the MODUL method works with the same topographical movement analysis to explore bodily functionalities as Choreographic Agents. The technique is called Body-Self Attunement and aims at tuning the self, understood as the symbolic body, with the biological body. Body-Self Attunement does not try to unify the symbolic body and the biological body but affirms the gap as generative. The term Generative Choreography is coined in order to emphasise the performative aspect of choreography that is not defined by what it is, but what it does.

  • 47.
    Nevanti, Kirsi
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för film och media. Konstnärliga fakulteten vid Lunds universitet.
    In Real Life (Or Elsewhere): om kreativa processer och parallella verkligheter i dokumentärfilm2017Doktorsavhandling, monografi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Reality isn’t what it appears to be. Contexts are not always clear and visible. People don’t always say what they really mean. And they don’t always mean what they say. When life is your stage manager, anything can happen. I often say, life is hard, my head is harder. Making documentaries is not for the faint-hearted.This PhD project explores creative processes and parallel realities in documentary film, and discusses and conceptualizes the artistic practice of documentary filmmaking. The project consists in part of artistic works and essays that are critical reflections on the creative process and how that process can be conceptualized. The cinematic centerpiece of the thesis is entitled Images and the Worlds of Being (2011–2016). Previous subprojects are A Shift Between Worlds (2013–2015) and an essay book entitled In Real Life (or Elsewhere) (2013). Between 2013 and 2017, more essays were written, some of them translated to English. All the Swedish essays are available in PDF format. All of the works in the PhD project explore creative processes and parallel realities in two different ways: A Shift Between Worlds (2013–2015) explores identity and parallel realities in the gendered world. These works are based on two workshops led by Diane Torr, “Man for a Day” and “Woman for a Day.” They resulted in several component works, including two video essays, two audio works and two large-format photographic works, the latter in collaboration with photographer Johan Bergmark, as well as a short commentary film entitled Diane Speaks Out (2016). Images and the Worlds of Being (2011–2016) – a VR Classic Style film – explores what happens when documentary images are shown on four screens forming the walls of a room. This work also focuses on the view through the camera lens through which the filmmaker meets the world, in a hypnotic tapestry of parallel realities in a tenderly portrayed, runaway present. A sort of logical reasoning about the illogic of our era, in search of elusive reality (to paraphrase Jean Baudrillard) – the presence in the act of seeing. An experiment in the forms of visual knowledge, outside the traditional display windows. Shooting location: The World.

  • 48.
    Zetterfalk, Per
    Stockholms konstnärliga högskola. Dramatiska instiutet, Stockholms universitet, Humanistiska fakulteten, Filmvetenskapliga institutionen..
    Inter esse: det skapande subjektet, Norén och Reality2008Doktorsavhandling, monografi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    At the centre of this dissertation is the artistic formation and, as an extension, the scientific formation. The purpose of the work is to reflect on the way from ambition to creation, to capture what about this process is unique. I have chosen two objects for my research. First, the Swedish playwright Lars Norén's (1944-) direction of a new work for the theatre, his own play Kyla (Chill). Second, Swedish Television (SVT) as they produce their largest-ever stake in the field of entertainment, the Reality-TV series Riket (The Kingdom).

    Concerning the creative process, I partly focus on beginning and end, and partly on the transformation from chaos to order. In this way I am able to focus on the way something unexpected occurs. The question of what constitutes creativity is often raised, but I set out to frame it in my own way: not only with the help of two processes, but also within myself. What is the difference between being a subject, doing something oneself, and observing? In this work I assume both positions. I am a registering and documenting researcher as well as a filmmaker.

    The work is structured by a principle of three: a documentation of the creative processes, a documentary film on Norén, Kall (Norén's drama), and a dissertation which unites everything into a synthesis.

    First, my work acts as a purveyor of insights into and understanding of two major and very different creative processes. Second, it is about two extremely established contemporary phenomena: Norén and the SVT together constitute somewhat of a counterpoint, which make it possible to compare a creative process within the art of theatre to one within TV/entertainment. Third, my work creates a field of tension between the creative process and the analysis via my own production: Norén's drama is both a tool of interpretation in the study of Norén and an intensifying of the overall research result. Fourth, my dissertation aims to bring together aspects, categories and literature in a new way.

  • 49.
    Hald, Niklas
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri. Universitet i Nordland, Bodö.
    Skådespelaren i barnteatern: utmaningar för oss som spelar teater för barn och unga : en doktorsavhandling i praktisk kunskap2015Doktorsavhandling, monografi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna avhandling är att visa på den komplexitet som skådespelarens arbete med teater för barn och unga innebär. Avhandlingstexten utgår från en kritisk granskning av min egen professionella erfarenhet av att spela teater för barn och unga. Den grundläggande forskningsfrågan är: Vilka är de utmaningar vi som spelar teater för barn och unga ställs inför och hur förhåller vi oss till dem? Genom att lägga tonvikten vid uppsökande teater för skola och förskola blir utmaningarna extra tydliga. Dels måste skådespelaren förhålla sig till yttre omständigheter i en miljö som inte är tänkt för teater och en stark exponering av skådespelaren som privatperson. Dels måste skådespelaren hitta ett sätt att fungera i relation till publiken, där åskådarna består av en ålderspecifik och stundtals ovan teaterpublik som känner varandra i egenskap av klass- och skolkamrater och som oftast inte själva valt att se den föreställning som spelas för dem. Samtidigt skall skådespelaren relatera till den pedagogiska koppling som ofta förmodas finnas där. Avhandlingen består av egna berättelser, intervjuer med skådespelande kolleger och en teoretisk genomlysning av materialet. Den teoretiska grunden är fenomenologisk och hermeneutisk med ett sätt att betrakta teorin som en grundhållning i arbetsprocessen snarare än en referensbank som de berättade erfarenheterna skall mätas emot. Det dialogiska tilltalet genomsyrar skådespelarens arbete med teater för barn och unga. Både i det att jag som konstnär kommunicerar med min publik genom mina verk, men också i ett rent praktiskt perspektiv i det att jag i stunden, innan, under och efter föreställningen, måste vara öppen för att jag kommer att hamna i dialog med publiken. För att möta dessa utmaningar på ett kreativt sätt krävs det att jag som skådespelare har ett uppriktigt intresse för den publik jag möter, samt en stark tillit till teatern som konstnärligt medium. Utöver det måste jag också medvetandegöra mig själv om min egen hållning till det uppdrag jag har. I det som jag valt att kalla en insikt om min position, ingår en medvetenhet om var jag är, varför jag är där jag är, för vems skull jag är där samt vem jag är i publikens ögon. Strävan är att genom en realistisk förståelse för de villkor jag arbetar under, skapa ökade förutsättningar för lyckade möten med min unga publik.

  • 50.
    Maria, Johansson
    Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri. Senter for praktisk kunnskap, Universitetet i Nordland, Bodø i Norge, Stockholms dramatiska högskola.
    Skådespelarens praktiska kunskap2012Doktorsavhandling, monografi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Kort sammanfattning

    Syftet med avhandlingen är att synliggöra skådespelarens praktiska kunskap. Jag har utgått från några av de frågor som har varit centrala för mig under mina år som professionell skådespelare och sedan problematiserat dessa med en grupp erfarna skådespelare. Skådespelare är skeptiska till fixerade, utifrån kommande teorier. Skådespelaren är i behov av konkreta, arbetbara bilder för arbetet med rollfiguren. Som en av dessa arbetbara bilder använder jag mig i avhandlingen av Aristoteles term denlesbiska linjalen, ett böjbart mätverktyg av bly för att mäta ojämna, kurviga ytor. Avhandlingen består av fyra huvudområden: intuition, mod, anekdoter ochskapandet.Intuitionenarbetar på en individuell nivå och är enav de parametrar som används i skapandet och framförandet av en rollkaraktär. I avhandlingen använder jag ”vad-som-för-närvarande-försiggår” som ett nyckelbegrepp, tillsammans med den svenske filosofen Hans Larssons formulering av intuition som en lätthetatt förflytta uppmärksamheten.Skådespelarens arbete innebär att exponera sig både psykiskt och fysiskt. Skådespelaren är utsatt för bedömning utifrån i alla moment i arbetsprocessen. Under repetitionerna måste skådespelaren fråga sig själv om valen han/hon gör för rollfigurens handlingar är möjliga att göra om och om igen. Hög ambition måste viktas mot personligt välbefinnande. De här perspektiven är centrala i diskussionen om mod.För skådespelaren är anekdoterett sätt att visa sin yrkeskunskap. Skådespelaren byter ständigt sammanhang och via en anekdot kan hon/han berätta om sig själv. Begreppet anekdot används i avhandlingen för att exemplifiera skådespelarens situationella kunskap.I det kreativa skapandetarbetar skådespelaren på samma gång med öppenhet och med slutenhet. Att arbeta i ett kollektiv förutsätter tillit och förmåga att vänta in den hermeneutiska processen. Det ingår i skådespelarens arbete att vara medveten om att det är en process utan slut. Varje föreställning måste spelas som om den aldrig spelats förut.Huvudtesen i avhandlingen är att skådespelarens kunskap är kroppslig och situationsbunden.

12345 1 - 50 av 239
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
v. 2.34.0