Change search
Refine search result
1 - 48 of 48
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Almgård Z, Ulrica
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Jag tar min plats: Konsten i min kropp2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Hela året på svarta speglar har varit en lång resa. En lång resa som tog mig vidare och djupare inåt mot min kärna. Det är något jag längtat efter och velat komma till, men inte vetat hur jag skulle ta mig till själv, på den konstnärliga arenan. Svarta speglar lämnar avtryck i mig.  För mig är vetskapen om att denna utbildning finns ett landmärke i sig. Att det finns en holistisk utbildning där både kropp och själ får vara med och där misslyckandet är en gåva och där undersökandet tas till sin spets varje dag.

    För mig har det här året känts som en gåva. En gåva jag inte trodde fanns. Svarta speglar innehåller så många djup och öppningar och som visat sig tydligt under tid. För mig har utbildningen handlat om att våga öppna sig och möta sig själv som människa och konstnär.

    Det finns många teman som kommer igen i min underökning kring mitt uttryck och konstnärlighet. Ett tema är skam. Skammen dyker upp i många former, både personligt, i konsten och kring konsten. Att skapa är ett personligt uttryck och de strukturer vi bär på följer med oss in i arbetet. Jag har skapat starka föreställningar men samtidigt skämts över mig själv, vilket har lett till att jag hållit mig själv tillbaka. Jag har använt mig av en del av mig men inte hela. Min resa fortsätter mot att använda hela mig. Det är viktigt för mig att reflektera och förstå mig själv, vart jag kommer ifrån och vem jag är. Det är en del av min drivkraft att fundera, läsa och samtala kring existentiella frågor. Min förståelse för mig skapar djupare förståelse för andra. Och att jag som regissör vill använda min kropp, kasta mig in i leken med lust, känns viktigt.

    Det djupa samband som finns mellan psykiskt liv och uttrycksfull kroppsrörelse är grunden till varje direkt förståelse av andra människors tillstånd”. (Dropsy, 1987, s. 19)

    Egen erfarenhet och förståelse av andra hänger ihop. Jag behöver vara i min kropp för att kunna vara grundad och använda mig av hela mitt instrument, eftersom jag jobbar fysiskt med skådespelarna och värnar om den processen. Jag påstår att det inre i mig är viktigt. Jag påstår att jag är min kropp. Jag vågar tro att kroppen leder mig rätt. Känna att jag är i min kropp med tillgång till att jag känner mig starkare, kan gå in i mitt center och behålla mig.  Jag vill tro att jag kan vara känslomässig och jobba, och att det finns utrymme för det.  Och att vi inte kan glömma bort att vi är människor med bagage och liv som skall gestalta andras liv.

    Jag vill säga att jag förstår att skammens motsats är kärlek. Att ett öppet hjärta inte bär på en skuld i sig, och jag längtar efter att få njuta av arbetet och kunna återkomma till teatrar med en kärlekskänsla istället för att inte våga gå dit, för att skammen tar över. Jag vill släppa in mer kärlek. Och jag vill öppna upp för styrkan och passionen inuti. Jag har tittat in bakom rädslan för att se vem jag är där. I rädslan mötte jag de starka kvinnorna. De med kraft, passion, ilska och egen stark drivkraft framåt Kroppens historia går vid sidan om och ihop med feminismen, och all annan kamp mot förlegade strukturer som stått/står under olika typer av förtryck. Den disciplin som lagts på kroppen, med förbud och tvång, har skapat en rädsla som sitter i, omedvetet, som skapat en rädsla för det mest naturliga vi har, kroppen. Det finns många lager av strukturer som ligger på den här kroppen, som bojor, från barndomen, inre kritiker till yttre förtryck.

    ”Förkvävandet av friheten och tvånget till anpassning börjar inte på kontoret, i fabriken eller i partiet utan redan under livets första veckor” (Miller, 1999, s. 138)

  • 2.
    Areskoug, My
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Den kroppsligt tänkande skådespelaren: om mim och mimutbildningen på Teaterhögskolan u Stockholm genom Stanislav Brosowski2007Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    1980 började jag på mimlinjen på Danshögskolan i Stockholm. Jag hade just fyllt 20 år. Vi var fem studenter som hade kommit in på inträdesprov inför en jury på våren. Stanislav anordnade dessutom individuella, där han ensam utgjorde juryn, och där ytterligare fem antogs. Vi var två som hade gått på yrkesförberedande och en från yrkesutbildningen på Balettakademien, en hade gått på Teaterstudion någon hade ingen erfarenhet av teater, en var musiker, någon hade spelat gatuteater utomlands. Adressen var Blasieholmstorg. Undervisningen bedrevs två trappor upp. Stanislav hade ett kontor och omklädningsrum på gatuplan. Lokalerna hade mer en atmosfär av en gammal våning än en skola. All huvudsaklig undervisning skedde i den enda salen; danslektioner, mimlektioner, akrobatiklektioner samt scenframställning. Det var en sal med stuckatur i taket men den var en aning nergången med sprickor i väggarna, urblekta gardiner, några gamla strålkastare och en balettstång. Stora speglar med guldram satt på väggen och på kortsidan stod en vit träbänk. Den vita bänken som alla mimklasser har suttit på medan de tittat på varandras etyder och våndats inför att stiga fram och visa sina egna alster för den stränga mimläraren. En sal, en lärare i mim, en klass på tio studenter. Mimklassens unga kvinnor och män delade ogenerat omklädningsrum och dusch. Plåtskåp stod provisoriskt uppställda.  Ett rum användes som uppehållsrum tillika matplats, inrett med ett kylskåp, några enkla soffor och ett bord. Det var allt.  Efter den fysiska träningen på förmiddagen med morgonlektion i dans och tre timmar mim var vi hungriga, men det var ganska stressande att äta eftersom akrobatiklektionerna låg direkt efter den korta lunchen. Vi åt vår medhavda matsäck och kastade oss in i uppvärmningen på akrobatiken som var tjugo - trettio kullerbyttor framåt med "tour en l 'air" (en piruett i luften) mellan varje kullerbytta och lika många bakåt.  Inför tredje året på utbildningen (1982), flyttade vår klass till lokaler i Teaterhögskolans hus på Södermalm. Högst upp och längst bort i huset fick vi två nyrenoverade salar för vår räkning samt separata omklädningsrum. Stanislav fick ett eget kontor mellan salarna.  Vi studenter fick skolkamrater och en riktig matsal med servering.  Det kändes skönt. Så kom vi att vistas i Teaterhögskolans hus, men fortfarande höra till Danshögskolan. Skolorna hade inget samarbete.  Drygt tio år senare, 1993, blev Mimlinjen en del av Teaterhögskolan.   

  • 3.
    Björkman, Susanne
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Vem sätter tonen?2007Book (Other academic)
  • 4.
    Christian, Augrell
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Den närvarande kroppen: en undersökande essä2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Slutligen en slutsats.

    Jag behöver kroppslig närvaro för att utvecklas som dramatiker och skriva personliga pjäser. Den närvarande kroppen kan ses som en förutsättning för att både jag och och mitt skrivande ska utvecklas. Att skriva med den närvarande kroppen kräver en bra balans mellan det estetiskt intuitivt- och det rationellt analytiska förhållningsättet. Fortsatt behöver den närvarande kroppen stor kroppslig kännedom, ett holistiskt synsätt och en syn på kroppen som instrument, god självkännedom och självkänsla. En tydligare frigörelse från mitt förflutna och lösa upp oupplösta hinder som känslor, minnen och upplevelser, smärtpunkterna är bra utgångspunkt för den närvarande kroppen. Den behöver också vårdas, aktiveras och mer eller mindre kontinuerlig underhållning i form av kreativ sysselsättning, kroppsliga övningar och kunna hantera olika andningstekniker. Den närvarande kroppen kan uppnås både enskilt varsomhelst om situationen är den rätta. Den trivs väldigt bra ihop med andra, i kreativt skapande.

    Begreppet den närvarande kroppen, dess innebörd och betydelse för mig, har växt fram i en längre process under utbildningen och insikterna och tankarna är färska i mitt medvetande. För att gå vidare med min nya kunskap i ämnet har jag fått inspiration från yogan och en utvecklingsmodell som innebär att utveckla en positiv frågeställning eller affirmation: I tre månader: Få in tanken/betydelsen i systemet/kroppen. Nästa tre månader: Etablera. Och sista månaderna: Befästa.

    Argument mot slutsatsen: Idén om den närvarande kroppen ställer jag ganska höga krav på att både utveckla mig själv och mitt skrivande. Det kan bli en press att uppleva närvaro för att skriva. Det är alltför många komponenter och delar som ska samverka för att ens komma i närheten av den närvarande kroppen. Är det ens möjligt?

    Som jag beskriver förutsättningarna av den närvarande kroppen är den en både lång och stundtals smärtsam väg att gå och borde finnas andra vägar att gå för att utvecklas och skriva dramatik. Måste alla mina pjäser vara personliga. Räcker det inte med att de är roliga och underhållande och berör på så sätt? Det ställer höga krav om jag alltid måste vara personlig i det jag skriver. I min slutsats beskrivs den närvarande kroppen nästan som en metod för bland annat utveckla kreativt skrivande. Om begreppet närmar sig en metod behöver jag vara klarare över innebörden av begreppet och hitta tydligare användningsområden. Borde jag inte lägga ner mer tid på skrivandet än att försöka hitta närvaro som måste omvårdas och underhållas?

    För:

    De närvarande kroppen är en förutsättning för kreativt skrivande. Det leder även till bättre hälsa, självkännedom och välbefinnande. All form av kreativt skrivande blir en mer naturlig och prestationsfri sysselsättning. Bättre samverkan mellan kropp och tanke gör att jag blir en bättre fungerande människa så att mitt skrivande också för en positiv utveckling. Närvaro, och inte minst kroppslig närvaro är en förutsättning för allt konstnärligt arbete. I närvaron upptäcker jag både mig själv och andra. Jag och min omgivning blir tydligare och mer lätthanterlig. Det borde satsas mer på det på framförallt skrivarlinjer och utbildningar som vill undervisa i kreativt skrivande. Skrivande som handling är till stor del närvaro i sig.

  • 5.
    Clauss, Maria
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    EN MULLVADS MEMOARER: en essä om modet att vara sårbar2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Den egna rösten kräver att vi ska våga visa vårt äkta och sårbara jag. Att våga ta plats handlar om att våga be om att bli sedd, vilket är en sårbar position.

    Skammen hindrar den egna rösten, hindar en från att våga ta plats.

    Vad som behövs är att vi ser vår sårbarhet som något värdefullt. Som något som gör oss mänskliga och kreativa. Genom medkänsla med oss själva och tillit till omvärlden, kan vi våga visa de sidorna och därmed bli modiga. Modiga fegisar som vågar erkänn att de är rädda.

    Kanske kan vi då bli något så oväntat som "lyckliga konstnärer". Och fånga alla de magiska ögonblick som är värda att fånga.

  • 6.
    Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Kroppsliga iakttagelser: kroppen som instrument - på spaning efter nya kroppsliga kompetenser2015Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Projektet söker dels efter relevanta former och forum för möten mellan å ena sidan teatrala, å andra sidan mediala principer med fokus på ett fördjupat och kvalitativt kroppsligt arbete; dels vill det utveckla pedagogiska verktyg för ämnet kroppen som instrument och rörelsegestaltning i förhållande till film och media, inklusive tvärdisciplinära möten.

    Aleksandra Czarnecki Plaude, lektor i rörelsegestaltning och rytmik vid StDH/Stockholms konstnärliga högskola, berättar om bakgrunden till projektets uppkomst:

    - Efter ett mångårigt arbete som rörelsepedagog med specialisering mot skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text, och som pedagog och teaterkoreograf, har jag börjat intressera mig för att undersöka hur min kunskap kring skådespelarens kroppsliga kompetens kan ”lånas” och ”översättas” i möte med flera konstnärliga discipliner, utanför scenområdet.

    Sedan några år tillbaka har jag börjat möta och arbeta med studenter och deras lärare inom film- och mediaområden. Att mötas över gränserna är en spännande och utmanande process som inspirerar, speglar mitt egna arbetsfält, väcker frågor och påminner om vikten av återkoppling till min egen rot. Under dessa samarbeten har jag upptäckt att kroppen som instrument och fysikalisering av tanke inte enbart är en viktig kompetens för skådespelaren, dansaren eller scenkonstnären.

    Kroppen finns närvarande i all konstnärlig verksamhet som på något sätt förhåller sig till berättelsen om människan. Tanken om kroppen är däremot inte nödvändigvis det samma som en kroppslig eller förkroppsligad tanke och det är denna nyansering och problematisering av kroppslig kompetens som ligger till grund för mitt KU- arbete 2013-2014.

  • 7.
    Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text2011Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under projektet ”Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text” har jag i flera månaders tid och i samarbete med de yrkesverksamma fått möjlighet att ge mig hän och utforska en del av skådespelarens processer. Denna erfarenhet har gett nytt ljus på mitt arbete som pedagog och gett en större inblick i den yrkesspecifika komplexiteten som skådespelarkonsten innebär. Mitt arbete som pedagog har alltid präglats av ett brinnande intresse för och en kärlek till teatern och till skådespelaren – yrkesmänniskan. Efter att ha genomfört projektet har jag mött de processer som en skådespelare faktiskt utsätter sig för i och med sitt yrkesval. De nya insikterna har förstärkt min beundran för alla som dedicerar sitt yrkesliv åt skådespeleri. Mitt eget konstnärliga arbete tar avstamp i musik, rörelse och poesi. Jag väljer därför att avsluta denna reflekterande text med en poetisk hyllning till skådespelarens arbete och låter min landsmaninna Wislawa Szymborska och hennes dikt sätta punkt för denna reflekterande text kring skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text.

  • 8.
    Dahlberg, Therese
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    DOKUMENTATION: RÖRELSELEKTOR ALEKSANDRA CZARNECKI PLAUDES ARBETEMAGISTERPROGRAMMET FRÅN TROJA TILL VERDUN 2013 – 20142014Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Jag som dokumenterat Aleksandras arbete heter Therese Dahlberg. Jag följde Aleksandras arbete med hennes studenter under första hälften av höstterminen 2013.Arbetet tog studenterna och Aleksandra på en resa till Belgien och Frankrike men framför allt har de färdatspå minnets vägar. Med kollektiv trafik. Det kollektiva minnets färdmedel.Jag har följt med som en nyfiken medresenär. Jag har använt kameran för att fånga bilder, videofilmen för attfånga skeenden och pennan för att fånga reflektioner. Detta är den skriftliga delen med utvalda fotografieroch till de flesta passager finns ytterligare bilder och dessutom rörligt material. Dokumentationen är tänktsom en uppsamling av material inför Aleksandras fortsatta arbete i hennes konstnärliga utvecklingsprojekt –Kroppen som instrument - På spaning efter nya kroppsliga kompetenser.

  • 9.
    Dam, Alexander
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    En studie i kontakt: En essä om min väg genom smärta till ökad självkännedom2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Jag började magisterprogrammet Svarta Speglar 2018 med en frågeställning:

    Vad behöver jag göra för att släppa taget om den yttre blicken på mig själv och mitt

    konstnärskap?

    Denna frågeställning har inte förändrats under läsårets gång. Jag visste innan jag började vad

    det var som jag behövde lära mig. Faktum är att jag behöver det fortfarande. Det viktiga är att

    kroppen har börjat komma ifatt.

    I större delen av mitt liv har mitt intellekt har styrt min kropp. Intellektet har ett högt tempo

    och en förmåga att snabbt förändras. Det är ytligt, lättpåverkat och flyktigt.

    Min kropps vetande, alltså informationen i varje cell, har däremot har ett mycket

    långsammare tempo och tar längre tid att förändras (förutom vid starka trauman). För att

    kroppens kunskap och beteendemönster ska förändras behöver informationen i cellerna

    förändras. För detta krävs upprepning.

    Intellektet är bra på att välja, mäta, planera och jämföra. Det har också en förmåga att, utifrån

    sitt mätande, värdera och sätta mig själv i jämförelse med allt som finns runtomkring. Detta

    värderande är något av det mest effektfulla jag har ägnat mig åt; att ha värderat mig själv över

    någon annan har skapat en känsla av trygghet, lugn, till och med lycka. Att däremot ha

    värderat mig under någon annan har skurit som is igenom hela kroppen, jag har blivit rädd,

    spänt kroppen och reagerat instinktivt så som en gör när en står inför verklig dödsfara; fäktat,

    flytt eller fryst, allt för att klara mig ur. Dessa skiftningar kan gå väldigt snabbt och kastar en

    fram och tillbaka mellan upplevd trygghet eller rädsla. Ändå har jag fortsatt. I drygt 20 år har

    mitt intellekt värderat mig själv gentemot andra, det är detta mönster jag har upprepat om och

    om igen. För min kropp har detta blivit en norm.

    Detta mönster är den största anledningen till min fysiska skada.

    Med behandlingsmetoder som osteopati, kinesisk medicin, yoga och samtalsterapi har jag

    insett hur värderandet, med dess falska känsla av trygghet och ständiga rädsla, endast har

    skapat stress, spänningar och smärta i min kropp. Jagandet efter värdering har fått mig att gå

    över mina fysiska gränser och gjort att jag inte lyssnat in hur min kropp egentligen mår och

    vad den behöver. Sakta har den förslitits.

    Med denna hjälp har jag också förstått vikten av mitt intuitiva vetande. Att det finns en

    annan, djupare, röst förutom intellektet som kroppen kan lyssna in och lära sig av.

    Jag upplever intuitionen som mer subtil men samtidigt starkare, den är inte lika snabb som

    intellektet men lämnar mig med en känsla av genuinitet. Den vet redan allt jag behöver veta

    och bara väntar på att kroppen ska lära sig, eller rättare sagt förstå vad den har glömt bort. Att

    följa min intuition innebär att släppa taget om den yttre, värderande, blicken. Att istället

    lyssna in och lära känna mig själv, och att skapa konst från denna inre plats.

    Intellektet har fantastiska förmågor, men jag insåg att för att hela mig själv från skadan så

    behöver min kropp ha en annan primär utgångspunkt; kontakten med intuitionen.

    Men min kropp behöver tid och träning för att lära om.

    Det var med denna intuitiva längtan jag påbörjade utbildningen. Under läsåret har jag

    utforskat hur jag kan komma i kontakt med det intuitiva vetandet och hur det kan lära om

    kroppen. Jag kommer följande benämna detta som att vara i kontakt, det är vad denna essä

    handlar om. Essän behandlar olika teman som alla beskriver tankar, upplevelser och insikter

    som har följt och uppkommit under utbildningens och utforskandets gång.

    Dessa teman är:

    - Att bli bäst och myten om värdefullhet s. 4

    - Kontakten och att bryta igenom s. 6

    - Smärtan s. 7

    - Bryta igenom med upprepning s. 9

    - Bryta igenom med ilska s. 10

    - Bryta igenom med kraft s. 13

    - Bryta igenom med röst s. 14

    - Sorgen s. 17

    - Från betraktad till betraktare s. 18

    Essän är skriven utifrån mina egna erfarenheter från utbildningen och tidigare. Till min hjälp

    har jag använt citat från litteratur och andra medier, som jag tagit del av under

    skrivprocessen, för att förstärka och förtydliga mina egna tankar, resonemang och slutsatser.

    Det här är min resa genom magisterutbildningen Svarta Speglar 2018.

  • 10.
    Edemo, Gunilla
    et al.
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Envoll, IdaStockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Att gestalta kön: berättelser om scenkonst, makt och medvetna val2009Collection (editor) (Other academic)
    Abstract [sv]

    Boken du håller i din hand är en slutrapport från projektet Att gestalta kön – ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt kring genusperspektiv vid Sveriges högskoleutbildningar för skådespelare, musikalartister och mimare.

     Syftet med projektet har varit att skapa kunskap om de konstnärliga och pedagogiska val som görs i arbetsprocesserna vid våra utbildningar. Lärarens målsättning har varit att kunna göra aktiva och medvetna val i sin pedagogiska praktik, ur genus- och jämställdhetsperspektiv. Studentens målsättning har varit att kunna göra aktiva och medvetna konstnärliga val i sin gestaltning, ur genusperspektiv. Alla deltagare har haft som mål att utveckla sin förmåga till kritisk reflektion kring såväl sitt eget som andras arbete.

     Allt arbete i projektet har varit processinriktat. Vår erfarenhet är att det sällan fungerar med någon »quick fix« i form av till exempel generella regler för hur antagningsförfarande, urval av texter eller gestaltning ska gå till. I stället har vårt arbete i projektet handlat om komplexitet och paradoxer i ett ständigt växelspel mellan det specifika (just här och nu) och det generella (mönster som vi ser inom scenkonsten och i samhället) i såväl reflektion som praktik. Ungefär som det alltid är när man arbetar med konstnärliga processer alltså, fast i och med projektet så har det skett ur för oss nya perspektiv.

    I skådespelarens yrkesutbildning reflekterar man ständigt över hur människor beter sig. Studenter och pedagoger rannsakar rollerna, deras handlingar, känslor och livsval. Detta sker i samtal, men framför allt i handling. Man prövar olika perspektiv, tar olika grepp på det dramatiska materialet och undersöker rollfigurens liv ner till minsta nervryckning. I det projekt som nu ligger framför skådespelarutbildningarna, Att gestalta kön, riktas det undersökande ögat mot oss själva. Med samma skarpa och nyfikna öga som vi använder mot rollfigurernas liv och relationer ska vi undersöka våra egna vanor, våra kroppsliga val och de maktrelationer som finns i det dagliga arbetet på skolorna. Det är naturligtvis en utmaning som heter duga: frågorna kan vara om detta är möjligt, vem ska i så fall granska vem och inte minst den viktigaste frågan: kan vi som arbetar med skådespelarutbildning ta till oss kunskaper och åsikter om oss själva som är kritiska?

     Precis som läraren och forskaren Kent Sjöström (Teaterhögskolan i Malmö), som vi citerar här ovan, förutsåg i sitt tal under projektets kickoff vid Teaterbiennalen i Örebro 2007, så har det inte blivit en helt enkel och smärtfri process. I den här boken finns berättelser om konflikter och motsättningar, såväl inom våra organisationer som i mötet med scenkonstbranschen. Men det har också varit ett lustfyllt arbete, flera berättelser uttrycker en glädje som finns i att erövra nya verktyg och förhållningssätt till scenkonst, pedagogik och ett yrkesliv som scenkonstnär.

    Vi har arbetat med projektets målsättningar inom fyra verksamhetsområden:

     » scenisk gestaltning

    » dramatik, lyrik, musikdramatik

    » könsmedveten pedagogik

    » scenkonstbranschen

     

    Det är väldigt intressant nu i efterhand att se

    att just styrgruppen för ett genus- och jämställdhetsprojekt

    var så otroligt hierarkisk! /Student i malmö

    Boken rymmer berättelser som berör dessa områden, ur studenters, lärares och projektledningens perspektiv. Dessutom finns berättelser om projektet som samarbetsform. Bara detta att upprätta en femte enhet mellan fyra organisationer, var en utmaning. Vi behövde ett demokratiskt organ som kunde formulera målsättningar, styra projektet och fungera som en plattform för samarbetet. Projektets styrgrupp bestod av representanter för ledning, lärare och studenter, och ordförandeskapet roterade mellan högskolorna. Styrgruppsarbetet blev i sig en lärorik resa som gav insikter om hur makt och ansvar kan fördelas och brukas för att skapa delaktighet och effektivitet.

    Det är inte några färdiga resultat vi har att presentera i den här rapporten. Du som läsare får i stället en inblick i en pågående process. Arbetet med rapporten har i själva verket varit en del av lärandet i projektet. Alla studenter och medarbetare har erbjudits möjligheten att berätta om sina erfarenheter. Till vår hjälp har vi i redaktionen haft ett redaktionsråd bestående av lärare och studenter som kommit med idéer till texter och peppat sina kollegor att skriva. Vi citerar också dokumentation och utvärderingar från aktiviteter vi haft under åren. Och flera texter bygger på transkriberingar från de seminarier vi hade i samband med projektets avslutning vid Teaterbiennalen i Borås 2009. Vi har dessutom valt att anlita en frilansjournalist för att ur en utomståendes perspektiv berätta historien om det öppna brev som skrevs av två studenter mitt under projektet, och som uppmärksammades i branschen.

    De berättelser som vi samlat i rapporten ger en bild av hur projektet fungerat i praktiken: erövra ett språk, samtala, pröva, reflektera, påstå något, pröva igen och kanske påstå motsatsen. Arbetet går nu vidare, projektets målsättningar lever kvar och har vässats inför framtiden, som du kan se på s. 14–17.

    Jag är imponerad av det mod som jag möter hos

    studenterna. Det förändrar mig. Jag möter unga

    människor som vågar prova nya saker, som vågar

    ifrågasätta sig själva och göra det fullt ut. Jag blir

    modig också, bara av att se detta. /Lärare i Stockholm

     Samarbetet mellan de fyra högskolorna kommer fortsätta att fördjupas och vi kommer även i framtiden att dela med oss till scenkonstbranschen och publiken av det arbete som vi gör.

     Den här boken är alltså inte de sista ord som sägs om projektet Att gestalta kön eller om vårt arbete med genusperspektiv och andra normkritiska perspektiv. Vi är övertygade om att studenter och medarbetare kommer att ha fler och andra historier att berätta i olika former under en lång tid framöver: i intervjuer, seminarier, artiklar och i framtidens konstnärliga forskning. Och en generation skådespelare har med sig verktyg från projektet, som kommer att göra skillnad i den gestaltning som publiken möter, även om det är för tidigt att säga på vilka sätt.

     Särskilt förväntansfulla är vi inför att den utomstående forskare som vi haft förmånen att samarbeta med, kultursociologen Anna Lund, kommer att bearbeta allt det material som hon samlat in genom att delta i projektet, intervjua och samtala med oss som studerar och arbetar vid utbildningarna. I den här boken berättar Anna om studenternas möte med scenkonstbranschen, men hennes fortsatta forskning kommer att ge fler berättelser om vad som hänt under åren med projektet och vilka förändringar det lett till inom våra organisationer.

     Du som läser kommer upptäcka att det är skådespelaren som är normen i rapporten. Så har det varit i projektet också. Som det är med normer, så avspeglar de sig helt konkret i hur resurser i form av tid och utrymme fördelas. De studenter som utbildar sig till mimare i Stockholm, musikalartister i Göteborg, dramatiker och regissörer i Malmö har också varit med i projektet, men mer eller mindre som undantag från skådespelarnormen. De har i mindre

    Jag är så oerhört tacksam för att ha fått ta del

    av det här projektet. Det har gett mig många

    nya tankar, mycket styrka, verktyg, ord och en

    ytterligare mening till varför jag vill arbeta med

    teater. Det har gett mig forum att diskutera

    »tysta saker« öppet och lyft frågor jag

    brottats med hela livet. /Student i Malmö

    utsträckning valt att medverka i den här boken. Detsamma gäller den tekniska och administrativa personalen, som involverades i projektet i ett sent stadium, när studenter och lärare redan formulerat målsättningar och var igång med arbetet. Det finns olika anledningar till att det sett ut så och vi är självkritiska till det och tycker att det är viktigt att vi fortsätter granska våra normer så att alla studenter och medarbetare kan göras delaktiga i det fortsatta arbetet.

    Med detta sagt, så önskar vi dig trevlig läsning! Vi hoppas att bokens många berättelser ska inspirera dig som arbetar med (scen)konst eller (scen)konstnärlig utbildning till att initiera och driva utvecklingsarbete ur genus- och jämställdhetsperspektiv. Vi vill också att de ska utmana dig till att se din egen verksamhet ur nya perspektiv. Stockholm och Göteborg i november 2009 Redaktionen, på uppdrag av projektets styrgrupp

    »Projektet är till för oss, det är inte vi som är till för

    projektet«; denna återkommande formulering uttrycker

    en sympatisk inställning som jag finner riktig

    och väsentlig att betona. När nu slutrapporten ska

    utformas är det därför viktigt och bra att studenternas

    och personalens röster ges stort utrymme. De bildar

    en mosaik där var och en kan bidra med intressanta

    synpunkter, erfarenheter och perspektiv, somliga

    individuella, en del mer övergripande. /Lärare i Malmö

    Att gestalta kön är ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt kring genusperspektiv som under två läsår bedrivits vid Sveriges högskoleutbildningar för skådespelare, musikalartister och mimare: Teaterhögskolan i Malmö (Lunds universitet), Teaterhögskolan i Stockholm, Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet samt Teaterhögskolan i Luleå (Luleå Tekniska universitet).

    Övergripande mål

    » Studenten kan göra aktiva och medvetna konstnärliga val i sin gestaltning, ur genusperspektiv. Studenten kan muntligt beskriva sina konstnärliga val samt kritiskt reflektera över både egna och andras konstnärliga val. » Läraren kan göra aktiva och medvetna pedagogiska val i sin undervisning. Dessa val syftar till en undervisningssituation där manliga och kvinnliga studenter har likvärdiga villkor för lärande och full integritet. Läraren kan muntligt beskriva sina pedagogiska val samt kritiskt reflektera över både egna och andras pedagogiska val, ur genus- och jämställdhetsperspektiv.

    Styrning

    Projektet styrdes av en styrgrupp, bestående av representanter för ledning, kollegium och studenter vid de fyra lärosätena. Styrgruppen formulerade projektplan med mål och delmål, beslutade över budget, gjorde prioriteringar av verksamhetsområden och aktiviteter. Ordförandeskapet roterade mellan de fyra lärosätena. Det var alltid två ordförande: en anställd och en student. Vid varje lärosäte fanns referensgrupper där styrgruppens ledamöter kunde förbereda och förankra beslut utifrån sina olika perspektiv som chef, lärare eller student.

    Förprojektering

    Under läsåret 2006/2007 arbetade vi med att utforma projektet.Det är första gången som de fyra lärosätena samverkar kring konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsarbete, därför behövde vi en gemensam startsträcka. Projektets förprojekteringsfas finansierades av Statens kulturråd samt av myndigheten NSHU. Under förprojekteringsfasen tog vi fram projektplan och budget samt sökte pengar till genomförandefasen.

    Genomförande

    Projektet startade med en kickoff vid Teaterbiennalen i Örebro den 25 maj 2007, det genomfördes läsåren 2007/2008 och 2008/2009. Genomförandefasen finansieras av Stiftelsen framtidens kultur, som gav 1 miljon kr i anslag till konstnärligt utvecklingsarbete och myndigheten NSHU som gav 2 miljoner kr i anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete och nätverksbyggande. Sammanlagd budget för projektets genomförandefas var alltså 3 miljoner. Projektet avslutades genom interna och offentliga seminarier vid Teaterbiennalen i Borås 3–7 juni 2009 samt vid konferensen Challenging Education, Uppsala universitet 14–17 juni 2009.

  • 11.
    Edin, Sara
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Den Inre Kritikern: tankar om skapande och självkritik2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Jag sökte utbildningen därför att jag hade ett uppdämt behov av att reflektera och komma vidare i min kreativa utveckling. När jag kom till Svarta Speglar var jag alltså i begrepp att börja något nytt, som legat och pockat på i flera år men av olika skäl inte kommit fram. Jag ville bli mera självständig och fristående i mitt skapande. Jag ville arbeta med min egen musik och mig själv även som artist och sångerska, inte enbart instrumentalist och bandmedlem. Jag såg det som så att orsaken att jag inte drivit mina egna projekt ligger hos mig själv och delvis grundas i överdrivet negativ självkritik. Därför valde jag efter viss tankemöda att utforska den inre kritikern och hur den kan gå bärsärkagång och allvarligt skada vårt - mitt - konstnärskap. Då jag kom till kursen mottogs jag med värme av mina nya klasskamrater som redan börjat två dagar tidigare. De teater- och yogaövningar som gjordes på golvet öppnade upp och svetsade samman gruppen på ett djupare plan än enbart ord kan göra. Klassen kallas för ”kören”, inspirerat av den grekiska kören. Vi skulle spegla varandra och använda oss av varandras erfarenheter och blickar i arbetet. Utmaningarna haglade, vi arbetade hårt och jag njöt. Nästa fas innebar att var och en skulle leda gruppen i ”labb” där man skulle utforska sin konstnärliga frågeställning. Jag utforskade ledarskap, röst, negativa tankar,var de kommer ifrån och ritualer för att göra sig av med dem, och som avslutning bjöd jag in gruppen att musicera med mig. Jag hade även en konstnärlig utmaning: att spela egna, nyskrivna låtar ensam för gruppen. Allas labb var djupa, tankeväckande och kraftfulla, och många gånger emotionellt omskakande. Det var ett stort privilegium att få delta i så många kreativa människors processer som de delade med så stor öppenhet och stort mod. Andras processer närde och hjälpte min. Svarta Speglar handlar mycket om att få syn på saker och att våga pröva. Enkelt och svårt samtidigt. I nästa fas arbetade vi med att skriva, vilket mest kändes som en underbar lek för mig, något jag inte gjort, förutom sångtexter, på oerhört länge. Här fick vi backa från det emotionella jobbet och ta in de mentala processerna mera, observera och arbeta med former. Delvis pga mycket intensivt arbete även utanför skolan var jag uttröttad efter påsk då vi skulle göra ett andra labb. Jag föll ned i en svart svacka av ifrågasättande, kraftlöshet och apati. Vi arbetade med clown och schamantekniker som går djupt i det undermedvetna och inte tillåter förställning på något sätt. Gamla sår revs upp och mitt förtroende fick en knäck. Jag var vilse och övervägde att sluta på kursen. Frasen ”De Brända Landen” ekade i mitt huvud. Var jag slut? Var det ens meningsfullt att fortsätta försöka utvecklas? En gammal bok föll då ur min bokhylla: Hal & Sidra Stone: Voice Dialogue. Jag bestämde mig för att göra övningar ur boken och renodla och gestalta vad boken kallade min Inre Kritiker - låta den komma till tals helt ostörd och låta mina klasskamrater intervjua den. Detta gjorde jag i mitt andra labb. Det jag kom fram till då redovisades på scen i publikmötet vid terminsavslutningen. Efter sommaren återförenades vi. Jag hade jobbat som teatermusiker under sommaren i min vanliga musikerroll som medlem i ett band. Reflektion och inre utveckling hade fått vänta. Vi reste till Tallinn och arbetade med en kraftfull teknik som kallas Kroppslig läsning av platser. Denna teknik leder till ett förhöjt medvetandetillstånd och en intensiv närvaro i nuet. Sedan filtreras 2. ens upplevelser genom ens eget urval bland de intryck man minns. Slutresultaten kan ofta förvåna och säga något om en själv, samt ge stoff till konstnärligt arbete. Denna termin har för mig handlat om uppsamlande men även gett nya upptäckter. Saker har mognat och frågeställningen djupnat och blivit mer komplex. I dagsläget vill jag skriva om Den Inre Kritikern, och också om historier vi berättar om oss själva, och om att läka emotionella sår genom kreativiteten.

  • 12.
    Elg, Eva-­Marie // Emie
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Kan konstnären använda desorientering som metod för att krossa fördomar?: ESSÄ i Praktisk Konstnärlig Självreflektion2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    SLUTSATS:

    För  att  nå  min  egen,  djupaste,  svarta  spegel  hade  jag  behövt  ”möta  mitt  eget  mörker”, som Soran Ismail beskriver det i Absolut Svensk… Gjorde jag det? Njae… Jag hade gärna utforskat mina fördomsfulla sidor mer, för att se var jag själv står på  skalan  mellan  Tes och  Antites.  Soran  gjorde i avsnitt 1 ett vetenskapligt  fördomstest, där reaktioner registrerades för att ta reda på fördomar en ”inte vet om att den har”. Någon liknande miljö eller metod (vetenskaplig, existentiell eller psykoanalytisk)  möttes  jag  inte  av  under  kursen  där  jag  kunde  ta  mitt  fördomsprojekt  så  mycket  längre,  däremot  synliggjordes  en  undangömd identitet  hos  mig  själv  som  jag  har  haft  fördomar  kring,  baserat  på  ett  internaliserat  förtryck.  I  min  vilsenhet  kunde  jag  orientera  mig  mot  att  börja utforska detta ämne parallellt i samband med självreflektionen.  

    Jag  vill  alltså hävda  att  desorientering,  att  gå  vilse,  är  startpunkten  för  självreflektion.  Och  att  självreflektion  i  samband  med  kommunikation  och kunskap är det som krävs för att krossa fördomar.

    Konst bör därför sträva efter att inleda en process av självreflektion, för att det betraktande  subjektet  ska  kunna  spegla  sig  i  sin  egen  svartaste  spegel  – där  fördomen existerar inom en.

  • 13.
    Hald, Niklas
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Universitet i Nordland, Bodö.
    Skådespelaren i barnteatern: utmaningar för oss som spelar teater för barn och unga : en doktorsavhandling i praktisk kunskap2015Doctoral thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [en]

    Summary

    This dissertation is about children’s theatre from the perspective of the professional actor. The main question is: Which are the challenges we actors face when performing for children and young people, and how do we relate to them? The research is based on a long personal experience of acting in theatre aimed at children from the age of three to eighteen years old. In addition to this I have also interviewed actors with similar and different experiences of the same specific age groups, in order to get a better understanding of my field of research. My main goal is to show the complexity of this specific field of acting. The text is essayistic in that it is using experiences as means for reflection. Here I reflect on and over specific events from my practice. These reflections are then set against the interviews and texts from different philosophical and theoretical perspectives, mainly phenomenological and hermeneutic.

    In the presentation of the challenges I have chosen to focus on the theatre performed in the schools and classrooms. They are divided in three categories; External circumstances, Relation to audience and Other challenges.

  • 14.
    Helander, Karin
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Den skrattretande teatern: ett år med Gösta Ekman och hans vänner2009Collection (editor) (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vad betyder skrattet, det som får oss att skratta vad är det egentligen? På Teaterhögskolan i Stockholm ägnade skådespelare och magisterstudenter ett år åt att i första hand praktiskt, men också teoretiskt, utforska det skrattretande. Under ledning av professorerna Gösta Ekman och Karin Helander, tillsammans med delar av Sveriges främsta humorelit har studenterna studerat äldre och nyare genrer inom komisk gestaltning. Karaktärsarbete, fars, clown, standup och improvisationsteknik stod på schemat. Stor vikt lades även vid att utforska rörelsens komiska potential.En ständigt pågående diskussion fördes kring det skrattretande, både mellan studenter och lärare liksom även mellan Karin Helander och Gösta Ekman. Stora delar av de senares inspelade samtal finns återgivna i boken. Flera av årets gästföreläsare bidrar med egna tankar och reflektioner kring skrattretande scenkonst. Med Karin Helander som ciceron och Gösta Ekman i centrum, i gott sällskap av flera av magisterårets gästföreläsare och inte minst magisterstudenterna själva, leds vi in i den skrattretande teaterns mångfasetterade värld. Karin Helander är professor i teatervetenskap, prisbelönt föreläsare och lektor vid Stockholms universitet.

  • 15.
    Helander, Karin
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan Stockholm.
    Ämne: scenisk gestaltning: dokumentation av Teaterhögskolan i Stockholms professorer Stina Ekblad och Krister Henriksson2009Book (Other academic)
  • 16.
    Hjelm, Keve
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Dionysos och Apollon: tankar om teater2004Book (Other academic)
  • 17.
    Kjellsson, Love
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Hur skapar jag konst som berör?2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Slutsats

    Jag har i varje kapitel ovan beskrivit olika ingångar till hur jag skapar konst som berör. Den största insikten jag fått under skrivprocessen är att kopplingen till kroppen ständigt återkommer. Ordet beröra refererar till en kroppslig förnimmelse. Att röra vid något. Att någon rör vid en. Det jag kommit fram till är alltså att för att skapa konst som berör måste jag förankra mitt konstnärliga skapande och utövande med min kropp. Endast då kan konsten beröra. Denna kroppsliga förankring kan antingen ske medvetet eller omedvetet. Det jag beskrivit och gjort i denna essä är ett medvetandegörande om processer där jag förankrar min konst i min kropp med olika metoder. Essän är av naturliga skäl ett teoretiskt verk och jag hoppas att jag i praktiken kan omsätta alla tankar jag beskrivit i essän.

     

    Jag har en rädsla att min kunskap kommer hindra mig från att

    naturligt förhålla mig till min konst, att det blir något konstlat.

    Men egentligen är jag övertygad om att kunskap endast gör konsten starkare.

    Jag får se. Jag får känna.

  • 18.
    Klingspor, Cecilia
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Grundat konstnärskap - en essä2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Motsatserna som gör konstnären

    ”Ofta framhålls konstnärskap där konstnären dedikerar sitt liv åt en fråga, en praktik eller en fördjupning. Ett konstnärskap likt Sisyfos som rullar samma sten uppför samma berg, om och om igen. Och det har skapat en tanke hos Cecilia av behovet av att definiera och därmed äga sitt eget konstnärskap. För i hennes fall bygger konstnärskapet på hennes bredd. Det är en annan typ av konstnärskap att äga en bredd. Att kunna behärska flera olika hantverk som möts och/eller stöts. Att kunna se att en idé kan komma ut i flera olika former kräver en multitalang, eller ”scanner” ett begrepp från Barbara Sher från boken ”Refuse to Choose”. Bredden av hantverkskunnande är den bas utifrån där hon verkar. Medan de många motsatserna i hennes skapande är det som ger friktion, spänning och utvecklar henne i konstnärskapet. Hon ska undersöka följande motsatser i sitt konstnärskap.

    Att ta plats – att ge plats. Behovet av stillhet – behovet av stress (deadlines). Att samarbeta – Att arbeta solo Att säga nej – Att säga ja Att ha en klasstillhörighet – Att kunna tillhöra alla (kameleonten).”

    /Daniela Kullman om Cecilia

  • 19.
    Kullman, Daniela
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Hur min praktik förändrades av mötet med utbildningen Svarta Speglar2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    ”I was really moved.””I could relate” ”I remeber feeling very uncomfortable when you shouted Fuck you” *”I remember feeling different emotions through out the piece” ”I wonedered when Daniela was her self and when she was playing theatre.” ”The power taking on heavy subjects with a sprinkle of humor.” ”I was thinking of bravery in the sence of bringing in death as a subject.” ”To bring in the personal to speak about something bigger than your self.” ”The balance between feeling empathy for you and not having enough space for me, as an audience.” ”I couldn’t stop crying”

    Citaten är några av rösterna från utvärderingen. Många tyckte inte om att jag inte tänkte på dom som publik. Vissa kände igen sig och vissa tyckte antagligen inte om det. 

    Jag utforskade och genomförde det jag hade tänkt. Min praktik i Tabula Rasa förändrades mot hur jag brukar arbeta, med att jag började med kroppen och tog in platsen som en deltagare på scen. Så brukar jag inte arbeta och det förändrade formen och uppbyggnaden av verket mot hur det skulle sett ut om jag börjat med texten. Däremot så fick spegling inte så mycket plats och påverkade inte slutresultatet. Mina reflektioner från Svarta Speglars publikmöte påverkade också arbetet med Tabula Rasa men hade inte sån betydelse att jag kan säga att verket skulle sett annorlunda ut utan dessa reflektioner. Jag är tacksam över att ha fått dessa nya verktyg och insikter och vet att jag kommer använda dom framöver i min praktik.

  • 20.
    Lagerås, Bodil
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Dialogens former: En undersökning av tänkandets förutsättningar i konstnärliga processer2017Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 40 credits / 60 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Abstract

    The premise of this master’s thesis is that - within the context of the artistic process -interpersonal dialogue is a prerequisite for the act of thinking. My aim is to investigate which dialogue forms are active in such acts of thinking and how dialogue and thinking can interact in different artistic contexts. The thesis consists of three tracks: a theory track, a conversation track and a drama track. In the theory track, I expand on Martin Buber’s, Michail Bachtin’s and Hannah Arendt’s texts on dialogue and the act of thinking. In the conversation track I discuss these theories with a focus group of professional artists active in a variety of fields. Here the practical experiences of the informants come into dialogue with the theories expressed in the thesis. In the drama track, I show how different scenic dialogues are able to add yet another level of complexity to the discussion of our ability (or inability) to participate in interpersonal dialogue. The three tracks show from a variety of perspectives that dialogue within the artistic process is not possible without mutual trust. In this context trust is understood as an act of intending to engage in dialog. Mutual trust also exposes the importance of questioning and listening in order to be able to think and participate in dialogue. When we ask a question we must be open to that which we do not know and to that we do not expect to hear. The tracks also show that the act of thinking is also an action, in a physical, practical sense, which is itself a prerequisite to being able to think more deeply. It is also important that artistic work be characterized by having an aim beyond itself - an ambition to communicate with an Other. Without such an aim, dialogue can only fail.

  • 21.
    Lagerås, Bodil
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Nord Universitet / Masterutbildning i Praktisk kunskap .
    Mötet med den andre: en essä om den svårfångade dialogen2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Denna essä handlar om den pedagogiska situationen mellan lärare i scenisk gestaltning och skådespelarstudenter i en kurs i scenisk gestaltning på en konsnärlig högskola. Utgångspunkten är mitt fältarbete med deltagande observation som jag genomförde när jag följde undervisningen samt intervjuer med lärarna. Utifrån mina erfarenheter som regissör för jag en diskussion om skillnader och likheter mellan att regissera och att undervisa. Mina forskningsfrågor är:

    1) Hur ser dialogens och mötets förutsättningar och hinder ut mellan lärare och student?

    2) Vilken betydelse har vår förmåga att förstå ”den andre” för att kunna mötas?

    Mitt förhållningssätt är induktivt. Fokus ligger på meningsinnehållet i de situationer som uppstår i undervisningen och som framkommer i intervjuerna.  Jag vill undersöka om det finns gemensamma nämnare, ett fenomenens väsen i empirin. I min studie framkommer att lärarna ser dialog som en metod för överföring av kunskap. De framför vikten av att tydliggöra rollerna lärare och student och den makt(o)balans som finns i undervisningssituationen. När det handlar om att förstå ”den andre” var studentens skådespelararbete fokus. Där kunde läraren förstå och arbeta med studentens olika utvecklingssteg och processer. Det var genom förställningen, gestaltningen, som läraren förstod studenten som ”den andre”. Det som skulle kunna uppfattas som en omväg för förståelse blev istället den pedagogiska vägen mellan lärare och student.Mina teoretiska referenser är filosofisk litteratur och då framförallt Michail Bachtins tankar om den polyfona romanen, Martin Bubers dialogfilosofi, Jakob Meløe, Hans Skjervheim. Vad det gäller metoddelen har jag använt mig Katrine Fangens text om deltagande observation.

  • 22.
    Lagerås, Bodil
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Nord Universitet, Masterutbildning i Praktisk kunskap .
    Prövande möte: en essä om dialog och minnen2015Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Denna essä handlar om regikonstens dialogiska väsen. Utifrån mina egna erfarenheter som regissör skriver jag om ett par av mina teateruppsättningar. Jag undersöker frågor om vilka faktorer som kan ha påverka repetitionsperioderna. Hur kan en och samma regissör fungera så olika? Hur kan den ena teateruppsättningen gå som en virvlande dans medan nästa havererar? Kan det vara dialogen med skådespelare som är avgörande för om ett samarbete bär eller brister?

    Min utgångspunkt för essän är att regikonsten är dialogisk och att utan dialog och samförstånd med skådespelarna faller samarbetet samman. Genom att jämföra olika repetitionsperioder för jag ett resonemang kring vad som är betydelsefullt för en kreativ och trygg repetitionsperiod. Jag problematiserar begreppet dialog och använder mig av filosofisk litteratur för att undersöka relationen regissör och skådespelare. Att tala om en dialog är lätt men att fånga ordet i en betydelse utmanar. Mina teoretsiak referenser är framförallt Martin Bubers dialogfilosofi, Jakob Meløe och Hans Skjervheim.

  • 23.
    Lindberg, K. Sivert
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Con brio!: teatermannen Anders Blekte2009Book (Other academic)
  • 24.
    Lindeman, Maria
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Att nå bortom texten2017Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    My intention with this exposition has been to reflect on the question ”How can we deepen the understanding of the text both for the actor and the audience by embodying the narrative on stage?” This question has been leading my research through the previous two years and is also the main inspiration for my practical research exposition called ”Reaching beyond the text” which was shown at SADA in November 2017. This written exposition is a reflection upon the processes I have gone through in relation to the educational programme Movit, my research question, and the practical part of the exposition. I have chosen to present the written part as a virtual body of textual material and I would like to call this an expanded essay in which I let the form become the content and the content become the form. In this way, the essay takes the form of the process itself as a small meta model of my work and the explorative laboratory paths I walked together with the three performers involved.

  • 25.
    Malmgren, Ulrika
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Hinder och möjligheter: att vara skådespelare i en globaliserad värld2013Other (Refereed)
    Abstract [sv]

    Jag reser mitt i smällkalla vintern till andra sidan ekvatorn för att ta reda på om det går att spela teater tillsammans med människor som man inte delar ett gemensamt språk med. Dessutom vill jag utmana mig själv som skådespelare. Efter att ha undervisat intensivt under många år har jag ibland trott att min identitet som skådespelare har försvunnit och att lärarrollen istället helt har tagit över. Jag vill utforska både språkets betydelse för att spela teater och min egen roll som konsh1är. Jag kanske inte längre är skådespelare? Är scenen fortfarande en plats för mig, eller är den tiden förbi i mitt liv? Hur ska jag kunna kommunicera med de andra skådespelarna i teatergruppen Os Satyros?

  • 26.
    Maria, Johansson
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Senter for praktisk kunnskap, Universitetet i Nordland, Bodø i Norge, Stockholms dramatiska högskola.
    Skådespelarens praktiska kunskap2012Doctoral thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [en]

    The aim of this dissertation is to articulate the actors’ practical knowledge. I have shared some of the questions that have arisen through my active years as a professional actor with a group of actors with different backgrounds and levels of experience. The actors are sceptical towards fixed theories and methods imposed on them from outside. In order to show the complexity of a character, the actor needs concrete workable images. As one such image, this dissertation uses Aristotle’s term “Lesbian rule”, a mason’s ruler made of lead so that it is adjustable when measuring an uneven surface.This dissertation has four main sections, entitled: Intuition, Courage, Anecdotes, and the Creative process. Intuitionworks on an individual level and is only one of the parameters used when creating and performing a role. This dissertation uses “what-is-currently-going-on” as a key term, as well as Swedish philosopher Hans Larsson’s use of intuition as an agile attentiveness.Acting implies exposure both of your physical and emotional self. At almost all stages in the actor’s work process s/he is also exposed to judgment from others. During rehearsal the actor has to ask him-or herself if the choices made for the representation of the character are possible to reproduce over and over again. High ambitions have to be balanced against a personal wellbeing. These perspectives are central in the discussion on courage.For the actor an anecdoteabout acting is a way of practising and showing your skills as an actor. As theactor is constantly facing new work situations, the anecdote can also tell who you are in a context of your own choice. The concept of the anecdote is used to exemplify the actor’s situated knowledge. During the creative processthe actor works with openness and introversion at the same time. Being an artist in a collective requires trust and an ability to wait for the hermeneutical process to make a whole of the individual parts. It is vital for the actor to realize that nothingis final. Every performance has to be performed as if for the first time.The main thesis of this dissertation is that the actors’ knowledge is embodied and based on situation.

  • 27.
    Mark, Eva
    et al.
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Götebors universitet.
    Muchin, Pia
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Götebors universitet.
    Teorier ur kroppsliga praktiker2011Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vad händer om en lärare i fysisk gestaltning och en filosof låter sin respektive praxis mötas i en gemensamt utarbetad arbetsprocess? Denna bok är ett resultat av att filosofen Eva Mark, föreståndare för Grundtvigsinstitutet vid Göteborgs universitet och Pia Muchin, lektor i fysisk gestaltning vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet, beslöt att släppa in varandra i sina respektive professionella världar för att göra det möjligt att betrakta egen praxis från nya perspektiv. I boken beskrivs arbetsprocessen och därmed ett praktiskt möte mellan konst och vetenskap. Här redogörs för vad fysisk gestaltning innebär, dess roll som ämne inom scenutbildningen, vad mötet mellan konstnären och filosofen resulterade i, hur reflektionen blev möjlig och hur en maktmedveten kunskapsproduktion växte fram ur praktiskt arbete med fysisk gestaltning. Filosofen berättar vidare om hur teorier om praxis ur praktik utvecklas.

  • 28.
    Meschke, Meschke
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    "Att få förmedla möjligheter": tal vid professorsinstallationen den 27 oktober 19971997Other (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 29.
    Olbers Croall, Moa-Lina
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    I just nu är allt tomt: En essä om sökandet efter strategier för kreativitet2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Min process har under hela det här året handlat om ett sökande efter strategier för kreativiteten – dess premisser, dess heliga rum – och varit ett undersökande av hur jag ska kunna underhålla och vårda dessa rum, så att de blir ett verktyg för mig,och blir delar av min metod, snarare än något gåtfullt och svåråtkomligt. Jag troratt en nyckel är att jag avmystifierar metoderna för att hitta till mina kreativa rum,för tidigare har jag tänkt att jag bara kan hitta dit om jag dricker, eller bara om jagär ensam och har obegränsat med tid, eller bara om jag är bortrest på olika vistelse stipendium och skrivarresor, när det i själva verket skulle göra stor skillnadmed något så omystiskt och vardagligt som att jag gav mig själv fasta ramar, hade uppstrukturerade dagar och var disciplinerad i det. Jag har hittills identifierat fyra strategier för att inte hamna i för negativa tankeloopar som försätter mig i kreativa låsningar: att ha fasta ramar och en struktur på mina dagar, att ha modet att släppa in andra i mina kreativa processer, att vara medveten om min kropp och min andning, samt att söka mig utåt till ettkollektiv istället för att arbeta ensam när det gäller musiken. Om jag aktivt använder mig av dessa strategier och fortsätter att försöka identifiera fler, så kommer jag att ha ett mycket mer fruktbart och hållbart konstnärsskap efter utbildningen än vad jag hade innan den.

  • 30.
    Olby, Pia
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Sången ädla känslor föder?: Sånggestaltning; möte mellan musikalisk och scenisk gestaltning på lika villkor2017 (ed. 1)Book (Other academic)
  • 31.
    Olsson, Britta
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Jag är Pocahontas: Jag är stärk och jag talar med träd2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Tanken med den här essän, var att fundera kring vad jag arbetat med och lärt mig om mittkonstnärskap under kursen Svarta speglar. Det har framför allt handlat om att våga ta klivet ut i en vuxen yrkesposition där jag tar ansvar för min yrkeskompetens. Klivet har varit enormt och jag befinner mig just nu i ett läge som påminner starkt om när vi i inledningen av kursen klättrade klättervägg. Jag har inte klättrat ända upp, jag låter det vara en bit kvar, säkerhetslinan är på, och skräcken skriker inuti mig. Men jag har upptäckt, att jag har en ganska bra klätterteknik. Jag har också upptäckt, att hantverkskompetensen visserligen är viktig, men att det i scenkonsten är minst lika viktigt att våga vara människa med allt vad det innebär. Utan människan på scenen i möte med människan i publiken blir det ingen scenkonst. Det mänskliga mötet är grunden förscenkonsten. Mötet mellan mänskliga erfarenheter. Livet. Kanske är det därför främst mina misslyckanden, mina tillkortakommanden, alla år och erfarenheter som sargat och ristat in sig i min kropp och min själ, som ger min dans mening och betydelse. En klasskamrat på kursen frågar mig om jag vet att Pocahontas blev vuxen. Inte så gammal visserligen - hon dog när hon var 21 - men vuxen och mor. Samma klasskamrat berättar att Pocahontas som vuxen hamnade i England och där blev hon Lady. (Wikipedia) Pocahontas rörde sig mellan kulturerna, mellan världsbilderna. Precis som du, säger min klasskamrat. Och jag minns att jag i en av våra första skrivuppgifter på kursen skrev om hur viktig växlingen mellan fantasi och verklighet är för mig: ”Det som sker i skarven mellan utanför och innanför scenen, mellan leken och professionaliteten, mellan scenen och salongen, mellan repetition och föreställning, mellan i roll och ur roll, i lek och ur lek… Själva transformationen”. Perspektivbytet. Perspektivförskjutningen. Här började jag. Hit återvänder jag.

  • 32.
    Osten, Suzanne
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Babydrama: en konstnärlig forskningsrapport2009Book (Other academic)
  • 33.
    Paulin, Anders
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    123 Fragment2009Book (Other academic)
  • 34.
    Rudfeldt, Karin
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Acting through Voice and Speech: A Tone Resonates. An Idea seeks support: Words grope for Wings: A Tale needs to be Told2018Book (Other academic)
  • 35.
    Rudfeldt, Karin
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Stockholms dramatiska högskola.
    Språklig gestaltning: En ton klingar : En tanke söker tröst : Ord letar efter vingar : En saga behöver en röst2016Book (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 36.
    Skåhlberg, Anette
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    EN ESSÄ OM MIN KONSTNÄRLIGA SJÄLVREFLEKTION OCH DET SOM PÅGÅR INOM MIG: Att värna om det som växer2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Slutkommentar

    Min konstnärliga självreflektion och det som pågår inom mig. Var har det då landat? Vad har jag genom dessa veckor, dessa månader kommit fram till?  Hur går det t ex med Kroppsprojektet? –Joodå, det fortsätter. Just nu har jag skaffat en coach som är helt fantastisk och som ska hjälpa mig bygga kroppen så jag nästa år kan tävla. I strongtävlingar. Det ser jag mycket fram emot. Så just nu tränar jag minst två timmar om dagen och jag älskar varenda ögonblick av det. Och jag fortsätter dokumentera både med film och skrift, för jag tänker, att detta ändå är ett projekt som jag vill återkomma till konstnärligt och göra något av längre fram.

    Betyder det att en ny frågeställning har skapats?

    Jajamensan. Som jag sa så kommer jag fokusera på att dels ge ut en bok, dels göra ett scenframträdande med interaktiv publik som är barn och dels göra den film jag beskrev – alla tre är delar i det som jag kallar för balansprojektet – och om jag ska formulera detta till en undersökande fråga blir den  – Kan jag genom barnen själva ge dem kraft och kärlek genom kreativt skapande så de känner sig mer sedda?

    Det är en undersökande process som grundar sig på alla de konstnärliga kunskaper jag har och samtidigt är tänkt att låta mig experimentera med de olika vägarna och verktygen jag kan ta mig. Med några ord i fokus. För att ge stark positiv genklang.  -Vilket inte alls behöver betyda att alla historier som föds med barnen är glada och blommiga, nej de handlar ofta om döden och alla rädslor och allt mörker de bär inom sig – men i och med att de får utlopp för det, just för att det blir uttalat och sedan ivägvaskat genom historien, så blir alla sinnen lättare och leken starkare och ingenting känns för stort och viktigt mer än att ha roligt och vara skapande och kreativ. Därefter kan avstamp i VAD historien som var och en arbetar med individuellt börja ske och en annan utveckling tar vid. Berättandet. Och att värna om det som växer. Skapandet. Barnen. Kreativiteten. Leken.

  • 37.
    Stefenson, Lena
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Rörelsen först: om regi för rörelsebaserad scenkonst2018Book (Refereed)
    Abstract [en]

     

    Making performances that have movement as a base means in many ways to venture out into an unexplored landscape. What is to be played on stage usually has its origin in a movement-based idea and not in an already written text to be analyzed. How can this work go? Where are the challenges and what methods can be used?

    Lena Stefenson has written this book on the basis of her own experiences as a choreographing director with examples from various works as well as her own and others' teaching. The text is about how to create the elevated movements in a performance. How to work with theme? With story? What is the relation between text and movement? What does it mean to be a choreographer / director for a movement-based work? How are the last rehearsal weeks going?

    The book is aimed at anyone who is, or wants to become, a choreographing director or actor in the movement-based performing arts with forms such as dance, mime and circus. It is also aimed at those who generally want to make their scenic work more physical.

  • 38.
    Stenshäll, Jonas
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    På jakt efter den dialogiska estetiken2010Book (Other academic)
  • 39.
    Sundberg, Leif
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Louis Jouvet: tankar om skådespelaren2009Book (Other academic)
  • 40.
    Sundberg, Leif
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Skådespelarens vägar del 1, zeami: rapport från ett konstnärligt utvecklingsarbete kring berättande och gestaltande under ledning av professor Leif Sundberg1999Book (Other academic)
  • 41.
    Svensson, Karin
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Kajsas Vingar: Studie av processen kring inre konstnärlig mognad och dess tillblivelse under utbildningen på Svarta Speglar2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Du ska nu få följa med på en resa genom min essä, där läsningen tar dig genom mina inre landskap som skapats i mig under årens lopp och under utbildningen av Svarta Speglar på Stdh. Du får vara beredd på att berättelsen inte följer en kronologisk ordning från januari och framåt utan  är en undersökning som speglar höjdpunkterna i minnet som jag tror bäst beskriver vem jag är och vad jag kommit fram till. Mina upplevelser pågår ofta parallellt inuti mig, därför kommer de också skildras parallellt här. Du kan läsa det lite grand som August Strindbergs Ett Drömspel. Låt oss säga att du är Indras dotter som kommit ner på jorden (jorden i bemärkelsen Kajsas landskap) och vill hjälpa människorna som befolkar den, hjälpa dem att förstå varför de gör som de gör och varför de mår som de mår. Då kommer texten ta dig framåt i olika nedslag där du kan vandra runt. Min förhoppning är att kedjan av nedslag i bilder ska spegla min utveckling under utbildningen och ge förståelse om hur jag arbetar och söker mig framåt i min självförståelse.   Jag sökte den här utbildningen för att undersöka om jag kan bli mer än en skådespelare som tolkar andras regi och pjäser. Mer än en som i perioder jobbar med frigruppsteater. Kan jag bli en konstnär? Vad är det egentligen för något? Hur når man dit i så fall? Jag söker en väg som möjliggör mina sammanhang på egna villkor, då behöver jag den extra kraft som Svarta Speglars holistiska perspektiv erbjuder; jag vill bli bli den som kan ställa nya frågor och den som undersöker svaren tillsammans med konstnärer från andra håll. Om jag vill kunna arbeta överhuvudtaget, inom min bransch, måste jag finna verktyg, mod och förmågan att på djupet möta människor för att orka fortsätta. Och de frågor jag vill undersöka hänger ihop med mina upplevelser av världen och min egen personliga berättelse. Jag är mitt eget verktyg. Min historia är grunden för de berättelser som kommer ur mig.  Jag vill fortsätta vara verksam och uttrycka min konst, jag vill erkänna den för andra och för mig själv. Då behöver jag förändras och röra mig. Då behöver jag bli till på nytt.    Essäarbetets syfte är att undersöka mina teman av förlust och lust mot en tillblivelse av ett moget inre. Det är teman som jag funnit under utbildningens gång och som definierar mig. Jag kommer undersöka mitt mogna yttre jag och mitt mogna inre, som är en del av en dramaturgisk modell jag funnit under utbildningen gång och kommer utveckla i essän. Det handlar alltså både om personlig utveckling och en konstnärlig utveckling. Om hur mina personliga teman kan införlivas i mitt konstnärliga uttryck. Välkommen att kliva in i mitt landskap. Jag tror vi börjar i klassrummet på Stdh. Det är andra terminen av utbildningen Svarta Speglar, det är halvklass och vi har just påbörjat ett nytt block – förberedelse av essäarbetet. Stig på!                                                                                           

  • 42.
    Svensson Kundromichalis, Anna
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Betydelsen av mellanrummen i skapandet2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Jag har gett mig själv ett år av mellanrum. Jag har satt en rubrik på mina upplevelser från Svarta Speglar och hur jag kan gå vidare. 

    Att stanna i det intet vetandet lite längre än vad jag brukar, det är utmanande och bra för mig.  Jag söker i mina egna mellanrum i det jag skapar. I mellanrummens mellanrum.

    Här följer några slutsatser i mitt sökande i mellanrummen:

    1. Mellanrummen fungerar som en tidsbubbla som hjälper mig i den konstnärliga processen. Tidsbubblan finns inte på riktigt, det är något jag måste konstruera. Skapa mellanrummet. Men för att det ska bli ett skapande i detta rum, räcker inte tiden i sig. Jag måste samtidigt befinna mig i rörelse, i nuet, för att skapandet ska ske.

    2. Mellanrummen inspirerar och fungerar som en idéspruta för att få syn på och berätta (för mig) nya historier. Med fokus på mellanrum, mellan händelser, föremål, mellan tonerna, mellan verklighet och fiktion kan jag skapa nya historier.

    3. Mellanrummen är ett redskap för att förstå mig själv bättre. Genom att reflektera kring vad som finns mellan mina handlingar och åsikter får jag en bredare förståelse, djupare insikt och därmed nya utgångspunkter att skapa ifrån.

    4. Mellanrummen får mig även att se och förstå/inspireras av mina egna mellanrum i ett retroperspektiv. Tittar jag på min livshistoria och fokuserar på mellanrummen, mellan olika perioder/händelser i mitt liv, skapar jag en djupare brunn att hämta inspiration ur för framtida skapande.

    5. Mellanrummen är en metod för att komma nära kärnan och vidga det jag vill berätta. Min frågeställning under året är i själva verket en grund för framtida arbetssätt och processer.

    Allt är möjligt i mellanrummet. Jag får bara se till att inte fastna där för mellanrummet klarar sig inte självt. Jag bör stanna lite längre i mellanrummen än jag brukar. 

    Jag siktar mot mellanrummen och vill hamna mitt i prick. 

    Jag intalar mig att för att nå fram tydligare måste jag leta däremellan. 

  • 43.
    Tjerned, Veronica
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Granatäppleblomknopp: rytm som dramatisk båge2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    ABSTRACT

    How can I as a Swedish dancer devoted to the Indian classical dance form, kathak, re root it into my own cultural sphere? And express topics beyond the Sub Indian continent without diluting the essence of the art form?

    I don’t want to create a new dance style.I don’t want to add anything. I want to explore and investigate how I within the tradition of kathak dance and Hindustani music can shuffle the classical format in order to create a longer narrative. 

    To create a dramaturgical nerve in the performance and take it further than the traditional short dances and compositions connected by being strung together on a basic rhythm. During this work I have followed different strands of evolution within me as a kathak dancers as well as personal experiences that has led up to this need of making it my kathak dance, rather than my Indian kathak dance. It’s also a close study of the relationship between a student and her master and how the master forces his student to mature to become her own master. 

    I want to use the kathak dance as an artistic expression to create performances based on topics interesting to me. I want to use the rhythmical patterns to enhance, elaborate and ornament the story told. How can I use the bols and sound from the kathak dance and Hindustani music? What happens if I instead of using bols create similar material but based on the Swedish language? The unexpected result of my research, the unexpected finding of what happened with me after I decided to drop India, and to focus my gaze to my own cultural space by being a native Swedish person living in Stockholm was that I lost my dance. I lost my geography. 

     

  • 44.
    Walther, My
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Dockor som sceniskt uttryck2009Book (Other academic)
  • 45.
    Werner, Petra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Någonting har hänt: Essä2019Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    ”Jag visste alltid saker, strax innan de hände, vilka personer som skulle dyka upp bakom ett hörn, eller vad en person skulle säga. Det var ett sorts vetande som långt ifrån alltid var angenämt eller ens användbart, det bara var där. Men det var egentligen en bieffekt av något annat. Jag levde på en sorts gräns, mellan bråddjup och fast mark, med ena foten i ett fullständigt oförutsägbart dimlandskap där rökridåer endast tillfälligtvis tunnades ut varpå något kunde skönjas, och andra foten i ett byråkratiskt arkivsystem där jag sorterade och sorterade. Jag hade vant mig vid att alltid bara gå rakt fram och rätt in när ett okänt hav öppnade sig framför mig, och att själv öppna alla ingångar i mig. Att alltid pröva skillnaden mellan det som jag trodde att jag ville säga och göra, och det som valde att visa sig starkast, bara jag tittade efter. Det jag ständigt undersökte var mitt eget tänkande, och genom olika former sökte jag få syn på det. Jag var tvungen, för att göra mig verkligare för mig själv, än de andras bild av mig. Allt detta var jag, det var genuint jag. Men livet självt kom emellan med kriser och katastrofer och så stängde jag av mitt genuina jag utan att förstå att denna självbevarelsedrift paradoxalt nog skulle innebära en sorts död. Konsten har alltid varit mitt livs följeslagare, mer sällan som försörjare, istället som en sorts motsvarighet till barndomens osynliga låtsaskamrat bakom barnkammarväggen. Ett väsen som hela tiden försvinner bakom hörnet så man aldrig ser dess ansikte, och man kan aldrig så noga veta om den är snäll eller elak. Men det är något som dröjer i dunklet…som söker mig. Det var bara det att jag slutade lyssna…”

  • 46.
    Åsa, Back
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    SINNLIG (sensuous) in Beijing: towards an Artistic Ethnography2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    This project is based on eight weeks of fieldwork at an independent theatre in Beijing in the spring of 2017, based on anthropological and artistic methods. It is an attempt to develop the concept artistic ethnography, and apply it practically. In this, art is seen not mainly as a product or a form of presentation, but as a way of thinking, of relating to the world. The material consists of field notes, video, pictures, movement material, personal stories, the memories of smells, sounds and tastes and of something as vague as atmosphere – the pace of the city, the feeling of a rehearsal situation...

    How can the stage render a place and its people? Can I bring my experiences to life, making them relevant for anybody else? The practical artistic work with an exposition is an attempt to answer these questions.

    What images do we have, and what do we see when we mirror each other? What does it mean that our worlds are already intertwined? The mirror as image and play appear both as a theme and a method. Concepts like exoticism, representation and the encounter with the other are discussed, as well as the movement between identification and othering, contributing to understanding.

    How are people’s lives affected by China’s rapid social changes, balancing between socialism and capitalism? What role do the performing arts have in this? Questions about freedom of expression are discussed, along with the relation between politics and styles of acting, the so called “fake realism”.

    The research questions are tied together in a discussion of authenticity, to finally return to the personal encounter and a story of seeking contact, of friendship.

  • 47.
    Österlund, Helena
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Dit ingen längtar, dit skall jag gå!: en essä om hur min konstnärliga praktik är under förändring på grund av året på Svarta Speglar2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    I början av den här essän nämnde jag att jag varit medveten om att en stor potential varit otillgänglig för mig därför att jag har stängt av kroppen. Jag preciserade aldrig då vad det egentligen betydde. Vad är det den där potentialen har handlat om? Och har jag hittat den? Så här tänker jag just nu, när jag vändes upp och ner och blev Törnrosa fick jag tillgång till resurser inom mig själv som jag för länge sedan paketerat in i vackra tyger, knutit ett band kring och sedan lagt i en låda som inte har öppnats sedan dess. Inte förrän nu, inte förrän jag hängdes upp och ner och lådan öppnades av sig själv och stjälpte ur sitt innehåll. En känsla jag gång på gång upplevde i Tallinn var att jag både var gammal och ny. Långt senare, hittade jag ett annat tarotkort, i en mycket modernare kortlek än Raider-Waite-Smith, som visade just det. Det är ett gammalt träd, med sin tjocka och erfarna stam, fortfarande fullt frisk och levande, men ur stammen växer ett sprött, vitt glänsande och blommande träd. Det nya trädet är inte uppkommet ur ingenting, utan ur det gamla, dess begynnelse till att kunna växa har hela tiden funnits där latent. Så det nya i mig är inte nytt, det är något som har funnits i mig, något som varit levande men slutet, något som nu öppnats och tagit form. Det där spröda trädet kommer från den Helena som både med och utan reservationer, både med och utan skyddsutrustning dansade, sjöng, sprang, vrålade, lekte, stod på scen och njöt av att synas och höras. Hon fanns både när jag var barn och tonåring och jag har saknat henne. Hon gjorde det hon ville även om hon brydde sig om vad andra tänkte och tyckte om det, men viljan var starkare och därför den som styrde henne. Den Helena gömde sig inte, hon var inte sköldpaddan. Hon kom senare. Och ja, jag har fått tillbaka hennes resurser. Jag ska förvalta dem så väl jag kan, genom att utgå från kroppen, sedan får resten följa efter. För nu ska jag vara en författare med kropp.

  • 48.
    Sacks, Stacey (Creator)
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Stacey Sacks - luxurious migrant // performing whiteness2018Artistic output (Refereed)
    Abstract [en]

    Stacey Sacks is a PhD candidate in Performing Arts at Stockholm’s University of the Arts. Her Doctoral Project Improvising Trickster takes form as a suite of hyper-disciplinary experiments with mask, clown, stop-motion animation, film, photography, sculpture, text, drawing and performance. Drawing on Gayatri Chakravorty Spivak’s concept of ‘critical intimacy’ the performance-essay 'luxurious migrant' reflects on whiteness and privilege and the performance of it. As an intra-cultural, auto-ethnographic excavation it attempts and possibly fails to critically engage with notions of access, authority and power from within the cultural canon. As such it is a creative experimentation with theory and performance, an exploration of the improvisatory impulse and what it means to be ‘on’ the moment. Since clown naturally contains transgressive elements, the project explores how the genre can be used in a neo-colonial context to subvert or interrupt the dominant discourse, whether satire and parody function as activism and if it is in fact possible to push back white supremacy through critical engagement and play, starting with a robust self-critique.

1 - 48 of 48
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
v. 2.35.9