Change search
Refine search result
1 - 35 of 35
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Areskoug, My
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Den kroppsligt tänkande skådespelaren: om mim och mimutbildningen på Teaterhögskolan u Stockholm genom Stanislav Brosowski2007Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    1980 började jag på mimlinjen på Danshögskolan i Stockholm. Jag hade just fyllt 20 år. Vi var fem studenter som hade kommit in på inträdesprov inför en jury på våren. Stanislav anordnade dessutom individuella, där han ensam utgjorde juryn, och där ytterligare fem antogs. Vi var två som hade gått på yrkesförberedande och en från yrkesutbildningen på Balettakademien, en hade gått på Teaterstudion någon hade ingen erfarenhet av teater, en var musiker, någon hade spelat gatuteater utomlands. Adressen var Blasieholmstorg. Undervisningen bedrevs två trappor upp. Stanislav hade ett kontor och omklädningsrum på gatuplan. Lokalerna hade mer en atmosfär av en gammal våning än en skola. All huvudsaklig undervisning skedde i den enda salen; danslektioner, mimlektioner, akrobatiklektioner samt scenframställning. Det var en sal med stuckatur i taket men den var en aning nergången med sprickor i väggarna, urblekta gardiner, några gamla strålkastare och en balettstång. Stora speglar med guldram satt på väggen och på kortsidan stod en vit träbänk. Den vita bänken som alla mimklasser har suttit på medan de tittat på varandras etyder och våndats inför att stiga fram och visa sina egna alster för den stränga mimläraren. En sal, en lärare i mim, en klass på tio studenter. Mimklassens unga kvinnor och män delade ogenerat omklädningsrum och dusch. Plåtskåp stod provisoriskt uppställda.  Ett rum användes som uppehållsrum tillika matplats, inrett med ett kylskåp, några enkla soffor och ett bord. Det var allt.  Efter den fysiska träningen på förmiddagen med morgonlektion i dans och tre timmar mim var vi hungriga, men det var ganska stressande att äta eftersom akrobatiklektionerna låg direkt efter den korta lunchen. Vi åt vår medhavda matsäck och kastade oss in i uppvärmningen på akrobatiken som var tjugo - trettio kullerbyttor framåt med "tour en l 'air" (en piruett i luften) mellan varje kullerbytta och lika många bakåt.  Inför tredje året på utbildningen (1982), flyttade vår klass till lokaler i Teaterhögskolans hus på Södermalm. Högst upp och längst bort i huset fick vi två nyrenoverade salar för vår räkning samt separata omklädningsrum. Stanislav fick ett eget kontor mellan salarna.  Vi studenter fick skolkamrater och en riktig matsal med servering.  Det kändes skönt. Så kom vi att vistas i Teaterhögskolans hus, men fortfarande höra till Danshögskolan. Skolorna hade inget samarbete.  Drygt tio år senare, 1993, blev Mimlinjen en del av Teaterhögskolan.   

  • 2.
    Björkman, Susanne
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Vem sätter tonen?2007Book (Other academic)
  • 3.
    Christian, Augrell
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Den närvarande kroppen: en undersökande essä2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Slutligen en slutsats.

    Jag behöver kroppslig närvaro för att utvecklas som dramatiker och skriva personliga pjäser. Den närvarande kroppen kan ses som en förutsättning för att både jag och och mitt skrivande ska utvecklas. Att skriva med den närvarande kroppen kräver en bra balans mellan det estetiskt intuitivt- och det rationellt analytiska förhållningsättet. Fortsatt behöver den närvarande kroppen stor kroppslig kännedom, ett holistiskt synsätt och en syn på kroppen som instrument, god självkännedom och självkänsla. En tydligare frigörelse från mitt förflutna och lösa upp oupplösta hinder som känslor, minnen och upplevelser, smärtpunkterna är bra utgångspunkt för den närvarande kroppen. Den behöver också vårdas, aktiveras och mer eller mindre kontinuerlig underhållning i form av kreativ sysselsättning, kroppsliga övningar och kunna hantera olika andningstekniker. Den närvarande kroppen kan uppnås både enskilt varsomhelst om situationen är den rätta. Den trivs väldigt bra ihop med andra, i kreativt skapande.

    Begreppet den närvarande kroppen, dess innebörd och betydelse för mig, har växt fram i en längre process under utbildningen och insikterna och tankarna är färska i mitt medvetande. För att gå vidare med min nya kunskap i ämnet har jag fått inspiration från yogan och en utvecklingsmodell som innebär att utveckla en positiv frågeställning eller affirmation: I tre månader: Få in tanken/betydelsen i systemet/kroppen. Nästa tre månader: Etablera. Och sista månaderna: Befästa.

    Argument mot slutsatsen: Idén om den närvarande kroppen ställer jag ganska höga krav på att både utveckla mig själv och mitt skrivande. Det kan bli en press att uppleva närvaro för att skriva. Det är alltför många komponenter och delar som ska samverka för att ens komma i närheten av den närvarande kroppen. Är det ens möjligt?

    Som jag beskriver förutsättningarna av den närvarande kroppen är den en både lång och stundtals smärtsam väg att gå och borde finnas andra vägar att gå för att utvecklas och skriva dramatik. Måste alla mina pjäser vara personliga. Räcker det inte med att de är roliga och underhållande och berör på så sätt? Det ställer höga krav om jag alltid måste vara personlig i det jag skriver. I min slutsats beskrivs den närvarande kroppen nästan som en metod för bland annat utveckla kreativt skrivande. Om begreppet närmar sig en metod behöver jag vara klarare över innebörden av begreppet och hitta tydligare användningsområden. Borde jag inte lägga ner mer tid på skrivandet än att försöka hitta närvaro som måste omvårdas och underhållas?

    För:

    De närvarande kroppen är en förutsättning för kreativt skrivande. Det leder även till bättre hälsa, självkännedom och välbefinnande. All form av kreativt skrivande blir en mer naturlig och prestationsfri sysselsättning. Bättre samverkan mellan kropp och tanke gör att jag blir en bättre fungerande människa så att mitt skrivande också för en positiv utveckling. Närvaro, och inte minst kroppslig närvaro är en förutsättning för allt konstnärligt arbete. I närvaron upptäcker jag både mig själv och andra. Jag och min omgivning blir tydligare och mer lätthanterlig. Det borde satsas mer på det på framförallt skrivarlinjer och utbildningar som vill undervisa i kreativt skrivande. Skrivande som handling är till stor del närvaro i sig.

  • 4.
    Clauss, Maria
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    EN MULLVADS MEMOARER: en essä om modet att vara sårbar2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Den egna rösten kräver att vi ska våga visa vårt äkta och sårbara jag. Att våga ta plats handlar om att våga be om att bli sedd, vilket är en sårbar position.

    Skammen hindrar den egna rösten, hindar en från att våga ta plats.

    Vad som behövs är att vi ser vår sårbarhet som något värdefullt. Som något som gör oss mänskliga och kreativa. Genom medkänsla med oss själva och tillit till omvärlden, kan vi våga visa de sidorna och därmed bli modiga. Modiga fegisar som vågar erkänn att de är rädda.

    Kanske kan vi då bli något så oväntat som "lyckliga konstnärer". Och fånga alla de magiska ögonblick som är värda att fånga.

  • 5.
    Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Kroppsliga iakttagelser: kroppen som instrument - på spaning efter nya kroppsliga kompetenser2015Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Projektet söker dels efter relevanta former och forum för möten mellan å ena sidan teatrala, å andra sidan mediala principer med fokus på ett fördjupat och kvalitativt kroppsligt arbete; dels vill det utveckla pedagogiska verktyg för ämnet kroppen som instrument och rörelsegestaltning i förhållande till film och media, inklusive tvärdisciplinära möten.

    Aleksandra Czarnecki Plaude, lektor i rörelsegestaltning och rytmik vid StDH/Stockholms konstnärliga högskola, berättar om bakgrunden till projektets uppkomst:

    - Efter ett mångårigt arbete som rörelsepedagog med specialisering mot skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text, och som pedagog och teaterkoreograf, har jag börjat intressera mig för att undersöka hur min kunskap kring skådespelarens kroppsliga kompetens kan ”lånas” och ”översättas” i möte med flera konstnärliga discipliner, utanför scenområdet.

    Sedan några år tillbaka har jag börjat möta och arbeta med studenter och deras lärare inom film- och mediaområden. Att mötas över gränserna är en spännande och utmanande process som inspirerar, speglar mitt egna arbetsfält, väcker frågor och påminner om vikten av återkoppling till min egen rot. Under dessa samarbeten har jag upptäckt att kroppen som instrument och fysikalisering av tanke inte enbart är en viktig kompetens för skådespelaren, dansaren eller scenkonstnären.

    Kroppen finns närvarande i all konstnärlig verksamhet som på något sätt förhåller sig till berättelsen om människan. Tanken om kroppen är däremot inte nödvändigvis det samma som en kroppslig eller förkroppsligad tanke och det är denna nyansering och problematisering av kroppslig kompetens som ligger till grund för mitt KU- arbete 2013-2014.

  • 6.
    Czarnecki Plaude, Aleksandra
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text2011Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under projektet ”Skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text” har jag i flera månaders tid och i samarbete med de yrkesverksamma fått möjlighet att ge mig hän och utforska en del av skådespelarens processer. Denna erfarenhet har gett nytt ljus på mitt arbete som pedagog och gett en större inblick i den yrkesspecifika komplexiteten som skådespelarkonsten innebär. Mitt arbete som pedagog har alltid präglats av ett brinnande intresse för och en kärlek till teatern och till skådespelaren – yrkesmänniskan. Efter att ha genomfört projektet har jag mött de processer som en skådespelare faktiskt utsätter sig för i och med sitt yrkesval. De nya insikterna har förstärkt min beundran för alla som dedicerar sitt yrkesliv åt skådespeleri. Mitt eget konstnärliga arbete tar avstamp i musik, rörelse och poesi. Jag väljer därför att avsluta denna reflekterande text med en poetisk hyllning till skådespelarens arbete och låter min landsmaninna Wislawa Szymborska och hennes dikt sätta punkt för denna reflekterande text kring skådespelarens arbete med kroppen och dramatisk text.

  • 7.
    Dahlberg, Therese
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    DOKUMENTATION: RÖRELSELEKTOR ALEKSANDRA CZARNECKI PLAUDES ARBETEMAGISTERPROGRAMMET FRÅN TROJA TILL VERDUN 2013 – 20142014Other (Other academic)
    Abstract [sv]

    Jag som dokumenterat Aleksandras arbete heter Therese Dahlberg. Jag följde Aleksandras arbete med hennes studenter under första hälften av höstterminen 2013.Arbetet tog studenterna och Aleksandra på en resa till Belgien och Frankrike men framför allt har de färdatspå minnets vägar. Med kollektiv trafik. Det kollektiva minnets färdmedel.Jag har följt med som en nyfiken medresenär. Jag har använt kameran för att fånga bilder, videofilmen för attfånga skeenden och pennan för att fånga reflektioner. Detta är den skriftliga delen med utvalda fotografieroch till de flesta passager finns ytterligare bilder och dessutom rörligt material. Dokumentationen är tänktsom en uppsamling av material inför Aleksandras fortsatta arbete i hennes konstnärliga utvecklingsprojekt –Kroppen som instrument - På spaning efter nya kroppsliga kompetenser.

  • 8.
    Edemo, Gunilla
    et al.
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Envoll, IdaStockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan i Stockholm.
    Att gestalta kön: berättelser om scenkonst, makt och medvetna val2009Collection (editor) (Other academic)
    Abstract [sv]

    Boken du håller i din hand är en slutrapport från projektet Att gestalta kön – ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt kring genusperspektiv vid Sveriges högskoleutbildningar för skådespelare, musikalartister och mimare.

     Syftet med projektet har varit att skapa kunskap om de konstnärliga och pedagogiska val som görs i arbetsprocesserna vid våra utbildningar. Lärarens målsättning har varit att kunna göra aktiva och medvetna val i sin pedagogiska praktik, ur genus- och jämställdhetsperspektiv. Studentens målsättning har varit att kunna göra aktiva och medvetna konstnärliga val i sin gestaltning, ur genusperspektiv. Alla deltagare har haft som mål att utveckla sin förmåga till kritisk reflektion kring såväl sitt eget som andras arbete.

     Allt arbete i projektet har varit processinriktat. Vår erfarenhet är att det sällan fungerar med någon »quick fix« i form av till exempel generella regler för hur antagningsförfarande, urval av texter eller gestaltning ska gå till. I stället har vårt arbete i projektet handlat om komplexitet och paradoxer i ett ständigt växelspel mellan det specifika (just här och nu) och det generella (mönster som vi ser inom scenkonsten och i samhället) i såväl reflektion som praktik. Ungefär som det alltid är när man arbetar med konstnärliga processer alltså, fast i och med projektet så har det skett ur för oss nya perspektiv.

    I skådespelarens yrkesutbildning reflekterar man ständigt över hur människor beter sig. Studenter och pedagoger rannsakar rollerna, deras handlingar, känslor och livsval. Detta sker i samtal, men framför allt i handling. Man prövar olika perspektiv, tar olika grepp på det dramatiska materialet och undersöker rollfigurens liv ner till minsta nervryckning. I det projekt som nu ligger framför skådespelarutbildningarna, Att gestalta kön, riktas det undersökande ögat mot oss själva. Med samma skarpa och nyfikna öga som vi använder mot rollfigurernas liv och relationer ska vi undersöka våra egna vanor, våra kroppsliga val och de maktrelationer som finns i det dagliga arbetet på skolorna. Det är naturligtvis en utmaning som heter duga: frågorna kan vara om detta är möjligt, vem ska i så fall granska vem och inte minst den viktigaste frågan: kan vi som arbetar med skådespelarutbildning ta till oss kunskaper och åsikter om oss själva som är kritiska?

     Precis som läraren och forskaren Kent Sjöström (Teaterhögskolan i Malmö), som vi citerar här ovan, förutsåg i sitt tal under projektets kickoff vid Teaterbiennalen i Örebro 2007, så har det inte blivit en helt enkel och smärtfri process. I den här boken finns berättelser om konflikter och motsättningar, såväl inom våra organisationer som i mötet med scenkonstbranschen. Men det har också varit ett lustfyllt arbete, flera berättelser uttrycker en glädje som finns i att erövra nya verktyg och förhållningssätt till scenkonst, pedagogik och ett yrkesliv som scenkonstnär.

    Vi har arbetat med projektets målsättningar inom fyra verksamhetsområden:

     » scenisk gestaltning

    » dramatik, lyrik, musikdramatik

    » könsmedveten pedagogik

    » scenkonstbranschen

     

    Det är väldigt intressant nu i efterhand att se

    att just styrgruppen för ett genus- och jämställdhetsprojekt

    var så otroligt hierarkisk! /Student i malmö

    Boken rymmer berättelser som berör dessa områden, ur studenters, lärares och projektledningens perspektiv. Dessutom finns berättelser om projektet som samarbetsform. Bara detta att upprätta en femte enhet mellan fyra organisationer, var en utmaning. Vi behövde ett demokratiskt organ som kunde formulera målsättningar, styra projektet och fungera som en plattform för samarbetet. Projektets styrgrupp bestod av representanter för ledning, lärare och studenter, och ordförandeskapet roterade mellan högskolorna. Styrgruppsarbetet blev i sig en lärorik resa som gav insikter om hur makt och ansvar kan fördelas och brukas för att skapa delaktighet och effektivitet.

    Det är inte några färdiga resultat vi har att presentera i den här rapporten. Du som läsare får i stället en inblick i en pågående process. Arbetet med rapporten har i själva verket varit en del av lärandet i projektet. Alla studenter och medarbetare har erbjudits möjligheten att berätta om sina erfarenheter. Till vår hjälp har vi i redaktionen haft ett redaktionsråd bestående av lärare och studenter som kommit med idéer till texter och peppat sina kollegor att skriva. Vi citerar också dokumentation och utvärderingar från aktiviteter vi haft under åren. Och flera texter bygger på transkriberingar från de seminarier vi hade i samband med projektets avslutning vid Teaterbiennalen i Borås 2009. Vi har dessutom valt att anlita en frilansjournalist för att ur en utomståendes perspektiv berätta historien om det öppna brev som skrevs av två studenter mitt under projektet, och som uppmärksammades i branschen.

    De berättelser som vi samlat i rapporten ger en bild av hur projektet fungerat i praktiken: erövra ett språk, samtala, pröva, reflektera, påstå något, pröva igen och kanske påstå motsatsen. Arbetet går nu vidare, projektets målsättningar lever kvar och har vässats inför framtiden, som du kan se på s. 14–17.

    Jag är imponerad av det mod som jag möter hos

    studenterna. Det förändrar mig. Jag möter unga

    människor som vågar prova nya saker, som vågar

    ifrågasätta sig själva och göra det fullt ut. Jag blir

    modig också, bara av att se detta. /Lärare i Stockholm

     Samarbetet mellan de fyra högskolorna kommer fortsätta att fördjupas och vi kommer även i framtiden att dela med oss till scenkonstbranschen och publiken av det arbete som vi gör.

     Den här boken är alltså inte de sista ord som sägs om projektet Att gestalta kön eller om vårt arbete med genusperspektiv och andra normkritiska perspektiv. Vi är övertygade om att studenter och medarbetare kommer att ha fler och andra historier att berätta i olika former under en lång tid framöver: i intervjuer, seminarier, artiklar och i framtidens konstnärliga forskning. Och en generation skådespelare har med sig verktyg från projektet, som kommer att göra skillnad i den gestaltning som publiken möter, även om det är för tidigt att säga på vilka sätt.

     Särskilt förväntansfulla är vi inför att den utomstående forskare som vi haft förmånen att samarbeta med, kultursociologen Anna Lund, kommer att bearbeta allt det material som hon samlat in genom att delta i projektet, intervjua och samtala med oss som studerar och arbetar vid utbildningarna. I den här boken berättar Anna om studenternas möte med scenkonstbranschen, men hennes fortsatta forskning kommer att ge fler berättelser om vad som hänt under åren med projektet och vilka förändringar det lett till inom våra organisationer.

     Du som läser kommer upptäcka att det är skådespelaren som är normen i rapporten. Så har det varit i projektet också. Som det är med normer, så avspeglar de sig helt konkret i hur resurser i form av tid och utrymme fördelas. De studenter som utbildar sig till mimare i Stockholm, musikalartister i Göteborg, dramatiker och regissörer i Malmö har också varit med i projektet, men mer eller mindre som undantag från skådespelarnormen. De har i mindre

    Jag är så oerhört tacksam för att ha fått ta del

    av det här projektet. Det har gett mig många

    nya tankar, mycket styrka, verktyg, ord och en

    ytterligare mening till varför jag vill arbeta med

    teater. Det har gett mig forum att diskutera

    »tysta saker« öppet och lyft frågor jag

    brottats med hela livet. /Student i Malmö

    utsträckning valt att medverka i den här boken. Detsamma gäller den tekniska och administrativa personalen, som involverades i projektet i ett sent stadium, när studenter och lärare redan formulerat målsättningar och var igång med arbetet. Det finns olika anledningar till att det sett ut så och vi är självkritiska till det och tycker att det är viktigt att vi fortsätter granska våra normer så att alla studenter och medarbetare kan göras delaktiga i det fortsatta arbetet.

    Med detta sagt, så önskar vi dig trevlig läsning! Vi hoppas att bokens många berättelser ska inspirera dig som arbetar med (scen)konst eller (scen)konstnärlig utbildning till att initiera och driva utvecklingsarbete ur genus- och jämställdhetsperspektiv. Vi vill också att de ska utmana dig till att se din egen verksamhet ur nya perspektiv. Stockholm och Göteborg i november 2009 Redaktionen, på uppdrag av projektets styrgrupp

    »Projektet är till för oss, det är inte vi som är till för

    projektet«; denna återkommande formulering uttrycker

    en sympatisk inställning som jag finner riktig

    och väsentlig att betona. När nu slutrapporten ska

    utformas är det därför viktigt och bra att studenternas

    och personalens röster ges stort utrymme. De bildar

    en mosaik där var och en kan bidra med intressanta

    synpunkter, erfarenheter och perspektiv, somliga

    individuella, en del mer övergripande. /Lärare i Malmö

    Att gestalta kön är ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt kring genusperspektiv som under två läsår bedrivits vid Sveriges högskoleutbildningar för skådespelare, musikalartister och mimare: Teaterhögskolan i Malmö (Lunds universitet), Teaterhögskolan i Stockholm, Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet samt Teaterhögskolan i Luleå (Luleå Tekniska universitet).

    Övergripande mål

    » Studenten kan göra aktiva och medvetna konstnärliga val i sin gestaltning, ur genusperspektiv. Studenten kan muntligt beskriva sina konstnärliga val samt kritiskt reflektera över både egna och andras konstnärliga val. » Läraren kan göra aktiva och medvetna pedagogiska val i sin undervisning. Dessa val syftar till en undervisningssituation där manliga och kvinnliga studenter har likvärdiga villkor för lärande och full integritet. Läraren kan muntligt beskriva sina pedagogiska val samt kritiskt reflektera över både egna och andras pedagogiska val, ur genus- och jämställdhetsperspektiv.

    Styrning

    Projektet styrdes av en styrgrupp, bestående av representanter för ledning, kollegium och studenter vid de fyra lärosätena. Styrgruppen formulerade projektplan med mål och delmål, beslutade över budget, gjorde prioriteringar av verksamhetsområden och aktiviteter. Ordförandeskapet roterade mellan de fyra lärosätena. Det var alltid två ordförande: en anställd och en student. Vid varje lärosäte fanns referensgrupper där styrgruppens ledamöter kunde förbereda och förankra beslut utifrån sina olika perspektiv som chef, lärare eller student.

    Förprojektering

    Under läsåret 2006/2007 arbetade vi med att utforma projektet.Det är första gången som de fyra lärosätena samverkar kring konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsarbete, därför behövde vi en gemensam startsträcka. Projektets förprojekteringsfas finansierades av Statens kulturråd samt av myndigheten NSHU. Under förprojekteringsfasen tog vi fram projektplan och budget samt sökte pengar till genomförandefasen.

    Genomförande

    Projektet startade med en kickoff vid Teaterbiennalen i Örebro den 25 maj 2007, det genomfördes läsåren 2007/2008 och 2008/2009. Genomförandefasen finansieras av Stiftelsen framtidens kultur, som gav 1 miljon kr i anslag till konstnärligt utvecklingsarbete och myndigheten NSHU som gav 2 miljoner kr i anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete och nätverksbyggande. Sammanlagd budget för projektets genomförandefas var alltså 3 miljoner. Projektet avslutades genom interna och offentliga seminarier vid Teaterbiennalen i Borås 3–7 juni 2009 samt vid konferensen Challenging Education, Uppsala universitet 14–17 juni 2009.

  • 9.
    Elg, Eva-­Marie // Emie
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Kan konstnären använda desorientering som metod för att krossa fördomar?: ESSÄ i Praktisk Konstnärlig Självreflektion2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    SLUTSATS:

    För  att  nå  min  egen,  djupaste,  svarta  spegel  hade  jag  behövt  ”möta  mitt  eget  mörker”, som Soran Ismail beskriver det i Absolut Svensk… Gjorde jag det? Njae… Jag hade gärna utforskat mina fördomsfulla sidor mer, för att se var jag själv står på  skalan  mellan  Tes och  Antites.  Soran  gjorde i avsnitt 1 ett vetenskapligt  fördomstest, där reaktioner registrerades för att ta reda på fördomar en ”inte vet om att den har”. Någon liknande miljö eller metod (vetenskaplig, existentiell eller psykoanalytisk)  möttes  jag  inte  av  under  kursen  där  jag  kunde  ta  mitt  fördomsprojekt  så  mycket  längre,  däremot  synliggjordes  en  undangömd identitet  hos  mig  själv  som  jag  har  haft  fördomar  kring,  baserat  på  ett  internaliserat  förtryck.  I  min  vilsenhet  kunde  jag  orientera  mig  mot  att  börja utforska detta ämne parallellt i samband med självreflektionen.  

    Jag  vill  alltså hävda  att  desorientering,  att  gå  vilse,  är  startpunkten  för  självreflektion.  Och  att  självreflektion  i  samband  med  kommunikation  och kunskap är det som krävs för att krossa fördomar.

    Konst bör därför sträva efter att inleda en process av självreflektion, för att det betraktande  subjektet  ska  kunna  spegla  sig  i  sin  egen  svartaste  spegel  – där  fördomen existerar inom en.

  • 10.
    Hald, Niklas
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Universitet i Nordland, Bodö.
    Skådespelaren i barnteatern: utmaningar för oss som spelar teater för barn och unga : en doktorsavhandling i praktisk kunskap2015Doctoral thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [en]

    Summary

    This dissertation is about children’s theatre from the perspective of the professional actor. The main question is: Which are the challenges we actors face when performing for children and young people, and how do we relate to them? The research is based on a long personal experience of acting in theatre aimed at children from the age of three to eighteen years old. In addition to this I have also interviewed actors with similar and different experiences of the same specific age groups, in order to get a better understanding of my field of research. My main goal is to show the complexity of this specific field of acting. The text is essayistic in that it is using experiences as means for reflection. Here I reflect on and over specific events from my practice. These reflections are then set against the interviews and texts from different philosophical and theoretical perspectives, mainly phenomenological and hermeneutic.

    In the presentation of the challenges I have chosen to focus on the theatre performed in the schools and classrooms. They are divided in three categories; External circumstances, Relation to audience and Other challenges.

  • 11.
    Helander, Karin
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Den skrattretande teatern: ett år med Gösta Ekman och hans vänner2009Collection (editor) (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vad betyder skrattet, det som får oss att skratta vad är det egentligen? På Teaterhögskolan i Stockholm ägnade skådespelare och magisterstudenter ett år åt att i första hand praktiskt, men också teoretiskt, utforska det skrattretande. Under ledning av professorerna Gösta Ekman och Karin Helander, tillsammans med delar av Sveriges främsta humorelit har studenterna studerat äldre och nyare genrer inom komisk gestaltning. Karaktärsarbete, fars, clown, standup och improvisationsteknik stod på schemat. Stor vikt lades även vid att utforska rörelsens komiska potential.En ständigt pågående diskussion fördes kring det skrattretande, både mellan studenter och lärare liksom även mellan Karin Helander och Gösta Ekman. Stora delar av de senares inspelade samtal finns återgivna i boken. Flera av årets gästföreläsare bidrar med egna tankar och reflektioner kring skrattretande scenkonst. Med Karin Helander som ciceron och Gösta Ekman i centrum, i gott sällskap av flera av magisterårets gästföreläsare och inte minst magisterstudenterna själva, leds vi in i den skrattretande teaterns mångfasetterade värld. Karin Helander är professor i teatervetenskap, prisbelönt föreläsare och lektor vid Stockholms universitet.

  • 12.
    Helander, Karin
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Teaterhögskolan Stockholm.
    Ämne: scenisk gestaltning: dokumentation av Teaterhögskolan i Stockholms professorer Stina Ekblad och Krister Henriksson2009Book (Other academic)
  • 13.
    Hjelm, Keve
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Dionysos och Apollon: tankar om teater2004Book (Other academic)
  • 14.
    Kjellsson, Love
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Hur skapar jag konst som berör?2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Slutsats

    Jag har i varje kapitel ovan beskrivit olika ingångar till hur jag skapar konst som berör. Den största insikten jag fått under skrivprocessen är att kopplingen till kroppen ständigt återkommer. Ordet beröra refererar till en kroppslig förnimmelse. Att röra vid något. Att någon rör vid en. Det jag kommit fram till är alltså att för att skapa konst som berör måste jag förankra mitt konstnärliga skapande och utövande med min kropp. Endast då kan konsten beröra. Denna kroppsliga förankring kan antingen ske medvetet eller omedvetet. Det jag beskrivit och gjort i denna essä är ett medvetandegörande om processer där jag förankrar min konst i min kropp med olika metoder. Essän är av naturliga skäl ett teoretiskt verk och jag hoppas att jag i praktiken kan omsätta alla tankar jag beskrivit i essän.

     

    Jag har en rädsla att min kunskap kommer hindra mig från att

    naturligt förhålla mig till min konst, att det blir något konstlat.

    Men egentligen är jag övertygad om att kunskap endast gör konsten starkare.

    Jag får se. Jag får känna.

  • 15.
    Klingspor, Cecilia
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Grundat konstnärskap - en essä2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Motsatserna som gör konstnären

    ”Ofta framhålls konstnärskap där konstnären dedikerar sitt liv åt en fråga, en praktik eller en fördjupning. Ett konstnärskap likt Sisyfos som rullar samma sten uppför samma berg, om och om igen. Och det har skapat en tanke hos Cecilia av behovet av att definiera och därmed äga sitt eget konstnärskap. För i hennes fall bygger konstnärskapet på hennes bredd. Det är en annan typ av konstnärskap att äga en bredd. Att kunna behärska flera olika hantverk som möts och/eller stöts. Att kunna se att en idé kan komma ut i flera olika former kräver en multitalang, eller ”scanner” ett begrepp från Barbara Sher från boken ”Refuse to Choose”. Bredden av hantverkskunnande är den bas utifrån där hon verkar. Medan de många motsatserna i hennes skapande är det som ger friktion, spänning och utvecklar henne i konstnärskapet. Hon ska undersöka följande motsatser i sitt konstnärskap.

    Att ta plats – att ge plats. Behovet av stillhet – behovet av stress (deadlines). Att samarbeta – Att arbeta solo Att säga nej – Att säga ja Att ha en klasstillhörighet – Att kunna tillhöra alla (kameleonten).”

    /Daniela Kullman om Cecilia

  • 16.
    Kullman, Daniela
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Hur min praktik förändrades av mötet med utbildningen Svarta Speglar2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    ”I was really moved.””I could relate” ”I remeber feeling very uncomfortable when you shouted Fuck you” *”I remember feeling different emotions through out the piece” ”I wonedered when Daniela was her self and when she was playing theatre.” ”The power taking on heavy subjects with a sprinkle of humor.” ”I was thinking of bravery in the sence of bringing in death as a subject.” ”To bring in the personal to speak about something bigger than your self.” ”The balance between feeling empathy for you and not having enough space for me, as an audience.” ”I couldn’t stop crying”

    Citaten är några av rösterna från utvärderingen. Många tyckte inte om att jag inte tänkte på dom som publik. Vissa kände igen sig och vissa tyckte antagligen inte om det. 

    Jag utforskade och genomförde det jag hade tänkt. Min praktik i Tabula Rasa förändrades mot hur jag brukar arbeta, med att jag började med kroppen och tog in platsen som en deltagare på scen. Så brukar jag inte arbeta och det förändrade formen och uppbyggnaden av verket mot hur det skulle sett ut om jag börjat med texten. Däremot så fick spegling inte så mycket plats och påverkade inte slutresultatet. Mina reflektioner från Svarta Speglars publikmöte påverkade också arbetet med Tabula Rasa men hade inte sån betydelse att jag kan säga att verket skulle sett annorlunda ut utan dessa reflektioner. Jag är tacksam över att ha fått dessa nya verktyg och insikter och vet att jag kommer använda dom framöver i min praktik.

  • 17.
    Lagerås, Bodil
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Dialogens former: En undersökning av tänkandets förutsättningar i konstnärliga processer2017Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 40 credits / 60 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Abstract

    The premise of this master’s thesis is that - within the context of the artistic process -interpersonal dialogue is a prerequisite for the act of thinking. My aim is to investigate which dialogue forms are active in such acts of thinking and how dialogue and thinking can interact in different artistic contexts. The thesis consists of three tracks: a theory track, a conversation track and a drama track. In the theory track, I expand on Martin Buber’s, Michail Bachtin’s and Hannah Arendt’s texts on dialogue and the act of thinking. In the conversation track I discuss these theories with a focus group of professional artists active in a variety of fields. Here the practical experiences of the informants come into dialogue with the theories expressed in the thesis. In the drama track, I show how different scenic dialogues are able to add yet another level of complexity to the discussion of our ability (or inability) to participate in interpersonal dialogue. The three tracks show from a variety of perspectives that dialogue within the artistic process is not possible without mutual trust. In this context trust is understood as an act of intending to engage in dialog. Mutual trust also exposes the importance of questioning and listening in order to be able to think and participate in dialogue. When we ask a question we must be open to that which we do not know and to that we do not expect to hear. The tracks also show that the act of thinking is also an action, in a physical, practical sense, which is itself a prerequisite to being able to think more deeply. It is also important that artistic work be characterized by having an aim beyond itself - an ambition to communicate with an Other. Without such an aim, dialogue can only fail.

  • 18.
    Lagerås, Bodil
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Nord Universitet / Masterutbildning i Praktisk kunskap .
    Mötet med den andre: en essä om den svårfångade dialogen2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Denna essä handlar om den pedagogiska situationen mellan lärare i scenisk gestaltning och skådespelarstudenter i en kurs i scenisk gestaltning på en konsnärlig högskola. Utgångspunkten är mitt fältarbete med deltagande observation som jag genomförde när jag följde undervisningen samt intervjuer med lärarna. Utifrån mina erfarenheter som regissör för jag en diskussion om skillnader och likheter mellan att regissera och att undervisa. Mina forskningsfrågor är:

    1) Hur ser dialogens och mötets förutsättningar och hinder ut mellan lärare och student?

    2) Vilken betydelse har vår förmåga att förstå ”den andre” för att kunna mötas?

    Mitt förhållningssätt är induktivt. Fokus ligger på meningsinnehållet i de situationer som uppstår i undervisningen och som framkommer i intervjuerna.  Jag vill undersöka om det finns gemensamma nämnare, ett fenomenens väsen i empirin. I min studie framkommer att lärarna ser dialog som en metod för överföring av kunskap. De framför vikten av att tydliggöra rollerna lärare och student och den makt(o)balans som finns i undervisningssituationen. När det handlar om att förstå ”den andre” var studentens skådespelararbete fokus. Där kunde läraren förstå och arbeta med studentens olika utvecklingssteg och processer. Det var genom förställningen, gestaltningen, som läraren förstod studenten som ”den andre”. Det som skulle kunna uppfattas som en omväg för förståelse blev istället den pedagogiska vägen mellan lärare och student.Mina teoretiska referenser är filosofisk litteratur och då framförallt Michail Bachtins tankar om den polyfona romanen, Martin Bubers dialogfilosofi, Jakob Meløe, Hans Skjervheim. Vad det gäller metoddelen har jag använt mig Katrine Fangens text om deltagande observation.

  • 19.
    Lagerås, Bodil
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Nord Universitet, Masterutbildning i Praktisk kunskap .
    Prövande möte: en essä om dialog och minnen2015Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 20 credits / 30 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Denna essä handlar om regikonstens dialogiska väsen. Utifrån mina egna erfarenheter som regissör skriver jag om ett par av mina teateruppsättningar. Jag undersöker frågor om vilka faktorer som kan ha påverka repetitionsperioderna. Hur kan en och samma regissör fungera så olika? Hur kan den ena teateruppsättningen gå som en virvlande dans medan nästa havererar? Kan det vara dialogen med skådespelare som är avgörande för om ett samarbete bär eller brister?

    Min utgångspunkt för essän är att regikonsten är dialogisk och att utan dialog och samförstånd med skådespelarna faller samarbetet samman. Genom att jämföra olika repetitionsperioder för jag ett resonemang kring vad som är betydelsefullt för en kreativ och trygg repetitionsperiod. Jag problematiserar begreppet dialog och använder mig av filosofisk litteratur för att undersöka relationen regissör och skådespelare. Att tala om en dialog är lätt men att fånga ordet i en betydelse utmanar. Mina teoretsiak referenser är framförallt Martin Bubers dialogfilosofi, Jakob Meløe och Hans Skjervheim.

  • 20.
    Lindberg, K. Sivert
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Con brio!: teatermannen Anders Blekte2009Book (Other academic)
  • 21.
    Maria, Johansson
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Senter for praktisk kunnskap, Universitetet i Nordland, Bodø i Norge, Stockholms dramatiska högskola.
    Skådespelarens praktiska kunskap2012Doctoral thesis, monograph (Other academic)
    Abstract [en]

    The aim of this dissertation is to articulate the actors’ practical knowledge. I have shared some of the questions that have arisen through my active years as a professional actor with a group of actors with different backgrounds and levels of experience. The actors are sceptical towards fixed theories and methods imposed on them from outside. In order to show the complexity of a character, the actor needs concrete workable images. As one such image, this dissertation uses Aristotle’s term “Lesbian rule”, a mason’s ruler made of lead so that it is adjustable when measuring an uneven surface.This dissertation has four main sections, entitled: Intuition, Courage, Anecdotes, and the Creative process. Intuitionworks on an individual level and is only one of the parameters used when creating and performing a role. This dissertation uses “what-is-currently-going-on” as a key term, as well as Swedish philosopher Hans Larsson’s use of intuition as an agile attentiveness.Acting implies exposure both of your physical and emotional self. At almost all stages in the actor’s work process s/he is also exposed to judgment from others. During rehearsal the actor has to ask him-or herself if the choices made for the representation of the character are possible to reproduce over and over again. High ambitions have to be balanced against a personal wellbeing. These perspectives are central in the discussion on courage.For the actor an anecdoteabout acting is a way of practising and showing your skills as an actor. As theactor is constantly facing new work situations, the anecdote can also tell who you are in a context of your own choice. The concept of the anecdote is used to exemplify the actor’s situated knowledge. During the creative processthe actor works with openness and introversion at the same time. Being an artist in a collective requires trust and an ability to wait for the hermeneutical process to make a whole of the individual parts. It is vital for the actor to realize that nothingis final. Every performance has to be performed as if for the first time.The main thesis of this dissertation is that the actors’ knowledge is embodied and based on situation.

  • 22.
    Mark, Eva
    et al.
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Götebors universitet.
    Muchin, Pia
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Götebors universitet.
    Teorier ur kroppsliga praktiker2011Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vad händer om en lärare i fysisk gestaltning och en filosof låter sin respektive praxis mötas i en gemensamt utarbetad arbetsprocess? Denna bok är ett resultat av att filosofen Eva Mark, föreståndare för Grundtvigsinstitutet vid Göteborgs universitet och Pia Muchin, lektor i fysisk gestaltning vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet, beslöt att släppa in varandra i sina respektive professionella världar för att göra det möjligt att betrakta egen praxis från nya perspektiv. I boken beskrivs arbetsprocessen och därmed ett praktiskt möte mellan konst och vetenskap. Här redogörs för vad fysisk gestaltning innebär, dess roll som ämne inom scenutbildningen, vad mötet mellan konstnären och filosofen resulterade i, hur reflektionen blev möjlig och hur en maktmedveten kunskapsproduktion växte fram ur praktiskt arbete med fysisk gestaltning. Filosofen berättar vidare om hur teorier om praxis ur praktik utvecklas.

  • 23.
    Meschke, Meschke
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    "Att få förmedla möjligheter": tal vid professorsinstallationen den 27 oktober 19971997Other (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 24.
    Olby, Pia
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Sången ädla känslor föder?: Sånggestaltning; möte mellan musikalisk och scenisk gestaltning på lika villkor2017 (ed. 1)Book (Other academic)
  • 25.
    Osten, Suzanne
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Babydrama: en konstnärlig forskningsrapport2009Book (Other academic)
  • 26.
    Paulin, Anders
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    123 Fragment2009Book (Other academic)
  • 27.
    Rudfeldt, Karin
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting. Stockholms dramatiska högskola.
    Språklig gestaltning: En ton klingar : En tanke söker tröst : Ord letar efter vingar : En saga behöver en röst2016Other (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 28.
    Skåhlberg, Anette
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    EN ESSÄ OM MIN KONSTNÄRLIGA SJÄLVREFLEKTION OCH DET SOM PÅGÅR INOM MIG: Att värna om det som växer2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Slutkommentar

    Min konstnärliga självreflektion och det som pågår inom mig. Var har det då landat? Vad har jag genom dessa veckor, dessa månader kommit fram till?  Hur går det t ex med Kroppsprojektet? –Joodå, det fortsätter. Just nu har jag skaffat en coach som är helt fantastisk och som ska hjälpa mig bygga kroppen så jag nästa år kan tävla. I strongtävlingar. Det ser jag mycket fram emot. Så just nu tränar jag minst två timmar om dagen och jag älskar varenda ögonblick av det. Och jag fortsätter dokumentera både med film och skrift, för jag tänker, att detta ändå är ett projekt som jag vill återkomma till konstnärligt och göra något av längre fram.

    Betyder det att en ny frågeställning har skapats?

    Jajamensan. Som jag sa så kommer jag fokusera på att dels ge ut en bok, dels göra ett scenframträdande med interaktiv publik som är barn och dels göra den film jag beskrev – alla tre är delar i det som jag kallar för balansprojektet – och om jag ska formulera detta till en undersökande fråga blir den  – Kan jag genom barnen själva ge dem kraft och kärlek genom kreativt skapande så de känner sig mer sedda?

    Det är en undersökande process som grundar sig på alla de konstnärliga kunskaper jag har och samtidigt är tänkt att låta mig experimentera med de olika vägarna och verktygen jag kan ta mig. Med några ord i fokus. För att ge stark positiv genklang.  -Vilket inte alls behöver betyda att alla historier som föds med barnen är glada och blommiga, nej de handlar ofta om döden och alla rädslor och allt mörker de bär inom sig – men i och med att de får utlopp för det, just för att det blir uttalat och sedan ivägvaskat genom historien, så blir alla sinnen lättare och leken starkare och ingenting känns för stort och viktigt mer än att ha roligt och vara skapande och kreativ. Därefter kan avstamp i VAD historien som var och en arbetar med individuellt börja ske och en annan utveckling tar vid. Berättandet. Och att värna om det som växer. Skapandet. Barnen. Kreativiteten. Leken.

  • 29.
    Stenshäll, Jonas
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    På jakt efter den dialogiska estetiken2010Book (Other academic)
  • 30.
    Sundberg, Leif
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Louis Jouvet: tankar om skådespelaren2009Book (Other academic)
  • 31.
    Sundberg, Leif
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Skådespelarens vägar del 1, zeami: rapport från ett konstnärligt utvecklingsarbete kring berättande och gestaltande under ledning av professor Leif Sundberg1999Book (Other academic)
  • 32.
    Svensson Kundromichalis, Anna
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Betydelsen av mellanrummen i skapandet2016Independent thesis Advanced level (degree of Master (One Year)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Jag har gett mig själv ett år av mellanrum. Jag har satt en rubrik på mina upplevelser från Svarta Speglar och hur jag kan gå vidare. 

    Att stanna i det intet vetandet lite längre än vad jag brukar, det är utmanande och bra för mig.  Jag söker i mina egna mellanrum i det jag skapar. I mellanrummens mellanrum.

    Här följer några slutsatser i mitt sökande i mellanrummen:

    1. Mellanrummen fungerar som en tidsbubbla som hjälper mig i den konstnärliga processen. Tidsbubblan finns inte på riktigt, det är något jag måste konstruera. Skapa mellanrummet. Men för att det ska bli ett skapande i detta rum, räcker inte tiden i sig. Jag måste samtidigt befinna mig i rörelse, i nuet, för att skapandet ska ske.

    2. Mellanrummen inspirerar och fungerar som en idéspruta för att få syn på och berätta (för mig) nya historier. Med fokus på mellanrum, mellan händelser, föremål, mellan tonerna, mellan verklighet och fiktion kan jag skapa nya historier.

    3. Mellanrummen är ett redskap för att förstå mig själv bättre. Genom att reflektera kring vad som finns mellan mina handlingar och åsikter får jag en bredare förståelse, djupare insikt och därmed nya utgångspunkter att skapa ifrån.

    4. Mellanrummen får mig även att se och förstå/inspireras av mina egna mellanrum i ett retroperspektiv. Tittar jag på min livshistoria och fokuserar på mellanrummen, mellan olika perioder/händelser i mitt liv, skapar jag en djupare brunn att hämta inspiration ur för framtida skapande.

    5. Mellanrummen är en metod för att komma nära kärnan och vidga det jag vill berätta. Min frågeställning under året är i själva verket en grund för framtida arbetssätt och processer.

    Allt är möjligt i mellanrummet. Jag får bara se till att inte fastna där för mellanrummet klarar sig inte självt. Jag bör stanna lite längre i mellanrummen än jag brukar. 

    Jag siktar mot mellanrummen och vill hamna mitt i prick. 

    Jag intalar mig att för att nå fram tydligare måste jag leta däremellan. 

  • 33.
    Tjerned, Veronica
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Granatäppleblomknopp: rytm som dramatisk båge2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    ABSTRACT

    How can I as a Swedish dancer devoted to the Indian classical dance form, kathak, re root it into my own cultural sphere? And express topics beyond the Sub Indian continent without diluting the essence of the art form?

    I don’t want to create a new dance style.I don’t want to add anything. I want to explore and investigate how I within the tradition of kathak dance and Hindustani music can shuffle the classical format in order to create a longer narrative. 

    To create a dramaturgical nerve in the performance and take it further than the traditional short dances and compositions connected by being strung together on a basic rhythm. During this work I have followed different strands of evolution within me as a kathak dancers as well as personal experiences that has led up to this need of making it my kathak dance, rather than my Indian kathak dance. It’s also a close study of the relationship between a student and her master and how the master forces his student to mature to become her own master. 

    I want to use the kathak dance as an artistic expression to create performances based on topics interesting to me. I want to use the rhythmical patterns to enhance, elaborate and ornament the story told. How can I use the bols and sound from the kathak dance and Hindustani music? What happens if I instead of using bols create similar material but based on the Swedish language? The unexpected result of my research, the unexpected finding of what happened with me after I decided to drop India, and to focus my gaze to my own cultural space by being a native Swedish person living in Stockholm was that I lost my dance. I lost my geography. 

     

  • 34.
    Walther, My
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    Dockor som sceniskt uttryck2009Book (Other academic)
  • 35.
    Åsa, Back
    Stockholm University of the Arts, The Department for Acting.
    SINNLIG (sensuous) in Beijing: towards an Artistic Ethnography2018Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    This project is based on eight weeks of fieldwork at an independent theatre in Beijing in the spring of 2017, based on anthropological and artistic methods. It is an attempt to develop the concept artistic ethnography, and apply it practically. In this, art is seen not mainly as a product or a form of presentation, but as a way of thinking, of relating to the world. The material consists of field notes, video, pictures, movement material, personal stories, the memories of smells, sounds and tastes and of something as vague as atmosphere – the pace of the city, the feeling of a rehearsal situation...

    How can the stage render a place and its people? Can I bring my experiences to life, making them relevant for anybody else? The practical artistic work with an exposition is an attempt to answer these questions.

    What images do we have, and what do we see when we mirror each other? What does it mean that our worlds are already intertwined? The mirror as image and play appear both as a theme and a method. Concepts like exoticism, representation and the encounter with the other are discussed, as well as the movement between identification and othering, contributing to understanding.

    How are people’s lives affected by China’s rapid social changes, balancing between socialism and capitalism? What role do the performing arts have in this? Questions about freedom of expression are discussed, along with the relation between politics and styles of acting, the so called “fake realism”.

    The research questions are tied together in a discussion of authenticity, to finally return to the personal encounter and a story of seeking contact, of friendship.

1 - 35 of 35
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
v. 2.35.4