På Teaterhögskolan i Stockholm (numera avdelningen för skådespeleri, Stockholms konstnärliga högskola) ändrades benämningen på ämnet sång till sånggestaltning. Men innebar det att någonting i innehåll och upplägg ändrades? Vad innebar det i så fall för utbildningen till skådespelare i stort och hur kan denna utveckling tas vidare och utvecklas i mötet med samtidens scenkonstutveckling?
Med denna text vill jag belysa hur detta kan göras med utgångspunkt i historien kring sångämnets utveckling sedan 1989 fram till nu, och därefter vidare i tankar och reflektioner hur denna utveckling kan tas in i framtiden där den förtjänar att ytterligare utvecklas.
Om detta vill jag berätta grundat i min egen erfarenhet både som verksam scenkonstnär och pedagog inom ämnet sånggestaltning både på SKH och ute i scenkonstens olika rum i Sverige. Min erfarenhet bygger på 35 år inom fältet.
Ingår som nr. 45 i Stockholms konstnärliga högskolas publikationsserie:
X POSITION. ISSN 2002-603X ; 45