Jag började magisterprogrammet Svarta Speglar 2018 med en frågeställning:

Vad behöver jag göra för att släppa taget om den yttre blicken på mig själv och mitt

konstnärskap?

Denna frågeställning har inte förändrats under läsårets gång. Jag visste innan jag började vad

det var som jag behövde lära mig. Faktum är att jag behöver det fortfarande. Det viktiga är att

kroppen har börjat komma ifatt.

I större delen av mitt liv har mitt intellekt har styrt min kropp. Intellektet har ett högt tempo

och en förmåga att snabbt förändras. Det är ytligt, lättpåverkat och flyktigt.

Min kropps vetande, alltså informationen i varje cell, har däremot har ett mycket

långsammare tempo och tar längre tid att förändras (förutom vid starka trauman). För att

kroppens kunskap och beteendemönster ska förändras behöver informationen i cellerna

förändras. För detta krävs upprepning.

Intellektet är bra på att välja, mäta, planera och jämföra. Det har också en förmåga att, utifrån

sitt mätande, värdera och sätta mig själv i jämförelse med allt som finns runtomkring. Detta

värderande är något av det mest effektfulla jag har ägnat mig åt; att ha värderat mig själv över

någon annan har skapat en känsla av trygghet, lugn, till och med lycka. Att däremot ha

värderat mig under någon annan har skurit som is igenom hela kroppen, jag har blivit rädd,

spänt kroppen och reagerat instinktivt så som en gör när en står inför verklig dödsfara; fäktat,

flytt eller fryst, allt för att klara mig ur. Dessa skiftningar kan gå väldigt snabbt och kastar en

fram och tillbaka mellan upplevd trygghet eller rädsla. Ändå har jag fortsatt. I drygt 20 år har

mitt intellekt värderat mig själv gentemot andra, det är detta mönster jag har upprepat om och

om igen. För min kropp har detta blivit en norm.

Detta mönster är den största anledningen till min fysiska skada.

Med behandlingsmetoder som osteopati, kinesisk medicin, yoga och samtalsterapi har jag

insett hur värderandet, med dess falska känsla av trygghet och ständiga rädsla, endast har

skapat stress, spänningar och smärta i min kropp. Jagandet efter värdering har fått mig att gå

över mina fysiska gränser och gjort att jag inte lyssnat in hur min kropp egentligen mår och

vad den behöver. Sakta har den förslitits.

Med denna hjälp har jag också förstått vikten av mitt intuitiva vetande. Att det finns en

annan, djupare, röst förutom intellektet som kroppen kan lyssna in och lära sig av.

Jag upplever intuitionen som mer subtil men samtidigt starkare, den är inte lika snabb som

intellektet men lämnar mig med en känsla av genuinitet. Den vet redan allt jag behöver veta

och bara väntar på att kroppen ska lära sig, eller rättare sagt förstå vad den har glömt bort. Att

följa min intuition innebär att släppa taget om den yttre, värderande, blicken. Att istället

lyssna in och lära känna mig själv, och att skapa konst från denna inre plats.

Intellektet har fantastiska förmågor, men jag insåg att för att hela mig själv från skadan så

behöver min kropp ha en annan primär utgångspunkt; kontakten med intuitionen.

Men min kropp behöver tid och träning för att lära om.

Det var med denna intuitiva längtan jag påbörjade utbildningen. Under läsåret har jag

utforskat hur jag kan komma i kontakt med det intuitiva vetandet och hur det kan lära om

kroppen. Jag kommer följande benämna detta som att vara i kontakt, det är vad denna essä

handlar om. Essän behandlar olika teman som alla beskriver tankar, upplevelser och insikter

som har följt och uppkommit under utbildningens och utforskandets gång.

Dessa teman är:

- Att bli bäst och myten om värdefullhet s. 4

- Kontakten och att bryta igenom s. 6

- Smärtan s. 7

- Bryta igenom med upprepning s. 9

- Bryta igenom med ilska s. 10

- Bryta igenom med kraft s. 13

- Bryta igenom med röst s. 14

- Sorgen s. 17

- Från betraktad till betraktare s. 18

Essän är skriven utifrån mina egna erfarenheter från utbildningen och tidigare. Till min hjälp

har jag använt citat från litteratur och andra medier, som jag tagit del av under

skrivprocessen, för att förstärka och förtydliga mina egna tankar, resonemang och slutsatser.

Det här är min resa genom magisterutbildningen Svarta Speglar 2018.