In this qualitative practice-based research meanings of angularity in Africanist aesthetics and ”angular music” are studied. The insights of the studies are processed in several bodily practices and ”being angular” develops into a dance didactic tool for jazz dance. The bodily practices through which being angular is shaped are the following: creative writing, dance improvisations, and the development of a dance art pedagogy practice for jazz dance. 

The aim of the study is to understand the meaning of being angular in a jazz dance context, to give a perspective on jazz dance teaching and contribute to the deepening of dance skills in jazz dance.

In the study, I collaborate with co-researchers who were students from the Norwegian culture school. The research questions are: With what approaches can ”being angular” be achieved to be meaningful in jazz dance teaching? How can "being angular" as a dance didactic tool contribute to deepen dance skills and artistic development in jazz dance? 

The knowledge generation takes place through the practical exploration and the methodological process is derived from Tone Pernille Østern's theoretical understanding of researching with art. ”Å forske med kunsten” (To research with art) is an umbrella term forpractice-led and artistic research. 

Being angular develops into a tool that connects dance didactic methods with dance artistic methods in jazz dance teaching. Being angular contributes to the act of collective learning and gives a broadened perspective on jazz dance teaching.

I denna kvalitativa praktikbaserade forskning studeras betydelser av angularity i afrikanistisk estetik och ”angular music”. Insikterna av studierna bearbetas i flera kroppsliga praktiker och formar paraplybegreppet ”vara angulär”. De kroppsliga praktikerna som vara angulär formas genom är följande: kreativt skrivande, dansimprovisationer och utvecklingen av en danskonstpedagogisk praktik för jazzdans. 

Studiens syften är att förstå innebörder i att vara angulär i en jazzdanskontext, ge perspektiv på jazzdansundervisningen och bidra till att danskunskaper i jazzdans kan fördjupas. 

Undersökningen är gjord i ett samarbete med medforskare, som var elever från den norska kulturskolan. Undersökningens frågeställningar är: Med vilka tillvägagångssätt kan att ”vara angulär” uppnås för att få betydelse i jazzdansundervisning? Hur kan att ”vara angulär” som dansdidaktiskt verktyg bidra till fördjupade danskunskaper och konstnärlig utveckling i jazzdans? 

Kunskapsgenereringen pågår i det praktiska utforskandet och jag har valt Tone Pernille Østerns teoretiska förståelse om att forska med konsten som metodologisk process. ”Å forske med kunsten” är ett paraplybegrepp för praktikledd och konstnärlig forskning. Vara angulär utvecklas till ett verktyg som kopplar samman dansdidaktiska metoder med danskonstnärliga metoder i jazzdansundervisning. Vara angulär bidrar till kollektivt lärande och ger ett bredare perspektiv på jazzdansundervisning.