I denna text undersöker jag den skillnad mellan män och kvinnor inom klassisk sång som finns gällande användadet av bröstklang kontra huvudklang, att män utgår från bröstklangen och kvinnor från huvudklangen. Jag tar med hjälp av olika källor fram en teori kring varför det ser ut som det gör, samt laborerar därefter med huvudklangen för att se ifall jag, i egenskap av man, kan hitta några användningsområden för den. Det gör jag, dels i form av vissa konkreta ställen inom operarepertoaren, men framförallt i form av att jag märker att hela rösten stärks av att träna en annan funktion i rösten. Med andra ord så besvarar jag min frågeställning med ett ja.